EVANGELIETS EKO

av Fader Ljudevit Rupic, O.F.M
Teolog, professor i exegetik
Zürich, Schweiz

Artikeln är författad före och under 1994 och därmed även före notifikationen (1995) och dialogen mellan Troskongregationen och Vassula Rydén (2002-2005).

Varje dag har Vassula Rydén en ny erfarenhet av det Gudomliga; hon fortsätter att sprida hennes profetiska budskap i dagens värld, vars bortvändhet från Gud bara växer och riskerar att förlora hela sin existens genom avvisandet av dess grundvalar. Vassula är en sann profet för vår tid. Å ena sidan behandlar hon problemen och behoven i vår tid; å den andra sidan söker hon en fördjupning i Gud, för att slutligen komma berikad från sina svårigheter och i Honom finna harmoni, frid och fullhet. Hennes budskap är förenat med evangeliet. Det speciella är enbart det sätt genom vilket det förmedlas till oss; Vassula erbjuder enbart till denna världens gamla och nya problem ingenting annat än det eviga evangeliet.

Vassula är, likt alla andra profeter, övertygad om sanningen i hennes budskap och äktheten i hennes mission. Hon känner sin egen svaghet, men hon förblir obrottsligt trogen i att dela med sig av hennes budskap till andra. Hon finner Guds hjälp i den ständiga bönen och Nattvarden. Uthärdande i hennes vilja och önskningar strävar hon att vara helt förenad med Gud. Hon är medveten om hur bråttom det är att sprida detta budskap, eftersom tiden rinner ut och ett oundvikligt stort straff väntar; det kan bara undvikas om vi kommer tillbaka till Jesus och accepterar Honom igen.

Vassulas erfarenhet med Gud är en evig och outtömlig källa av visdom, kärlek och entusiasm för Gud och världens frälsning. Med anledning av detta är vittnesbördet övertygande, glädjande och stimulerande. Förutom omvändelse och en kallelse att mänskligheten skall besvara kärlek med kärlek, finns det också en kallelse till kyrkans enhet. ”Kärleken älskar dig” (3.7.1992) betyder att i Vassulas samtal och enhet med Gud kan var och en av oss och tillåts vi alla att sätta in oss själva i Vassulas ställe. Gud älskar alla på detta sätt. Överallt i hennes skrifter känner vi kärlekens andetag. Nåden överflödar; den helige Ande verkar överallt och ger utan gränser. Överallt hörs Herrens fotsteg.

Vassulas skrifter är ett eko av evangeliet. Den som talar är, sannerligen, Guds sanna Ord - Jesus Kristus. De flesta läsarna och åhörarna känner i Hans ord igen Guds röst (14.7.1992). Vassula säger oss inget nytt i förhållande till vad Gud redan har gett oss, men Guds Ord tas upp i modern tid genom hennes mun, ger företräde till det viktigaste (i Bibeln) och behövt understrykande. På detta sätt är Ordet aktualiserat, och ger ett seriöst och övertygande vittnesbörd.

Frågan: ’Varför upprepa allt som redan har sagts?’ Betyder att man inte känner till mänsklighetens behov, som har rätt att höra Guds Ord på ett förståeligt och uppfriskande sätt. Förutom detta finns det ett krav på att bli Ordets budbärare, som ger sitt vittnesbörd inom den allmänna erfarenheten. På grund av mäns och kvinnors glömska, överser vi alltför lätt de kommande katastroferna och dess styrka vilket hänger över människosläktet; det är nödvändigt att ta upp detta ur likgiltigheten, för att låta nåden flöda och fostra omvändelser.

Trots den objektiva autenticiteten i Vassulas vittnesbörd, har folk här och där upprest invändningar. Dock är de inte tillräckligt många för att ifrågasätta vittnesbördet, anledningarna till detta är både objektiva och subjektiva. Invändningar reser sig främst från en liten och fragmentarisk bild av nådens mysterium, särskilt när nåden överflödar, en nåd som Gud använder för att göra människan till Hans medarbetare i Hans liv och verk. Alla dessa invändningar kommer från ett mänskligt sinnelag eftersom det kommer från en begränsad mänsklig erfarenhet som, på grund av sina begränsningar, inte kan acceptera Guds mysterium. Således ifrågasätter människan Guds Ord och vägrar att acceptera Gud själv. För den skeptiske är Guds Ord alltid för svårt, även ”skandal” och följaktligen tas det som en lögn. Människans utgångspunkt bör vara att acceptera det faktum att det finns det som inte kan förstås och att vara öppen för detta. Det är bara i en öppenhet mot Guds nåd som människan kan erhålla en sann, värdefull och rätt kunskap om Guds mysterium.

Kritik uppstår från det faktum att Vassulas erfarenheter och vittnesbörd inte stämmer överens med ignoransen och fördomarna hos dem som är fängslade i sina egna föreställningar. Vassulas vittnesbörd är emot de falska föreställningarna hos dem som förtalar henne, inte mot evangeliet eller tron. På intet sätt är hon emot Bibelns Gud eller emot tro på Honom. De som förtalar henne för detta, är i själva verket människor, som ser en person (Vassula) som inte stämmer överens med sin egen uppfattning av Gud, som de antar sitter på sin tron och är långt borta från människorna. För Vassula är människan kapabel att ta emot Guds kärlek, Hans nåd och Hans allmakt. Denna ”skandalösa” syn är i själva verket en återupptäckt av Gud. Det är grundlöst att framställa Vassula som en företrädare för New Age. Det är lika ologiskt som att sammanblanda eld och vatten. En sådan kritik visar enbart att personen ifråga varken känner Vassula eller New Age.

Å den andra sidan bör man reflektera över vad det skulle innebära om Vassulas budskap omsattes i handling. Om människorna accepterade verkligheten av Guds kärlek i Honom själv och människorna, skulle man ledas till att älska Gud och varandra. Om människorna besvarade kallelsen till bön, skulle budskapen sprida över hela världen en tacksägelse till Gud. Om man accepterade att det måste vara enhet mellan alla kristna kyrkor under Petrus, skulle det vara hopp om att Jesu löfte - ”en hjord och en herde” - (Joh. 10:16; Joh. 17) skulle uppfyllas. Om människorna accepterade Gud på det sätt Vassula rekommenderar skulle Han redan ”vara allt i alla” (1 Kor. 15:28). Om människorna tog Vassulas varningar om Satan på allvar, skulle han redan vara avvisad från deras hjärtan och från jorden. Om man hade följt Vassulas kallelse till omvändelse skulle alla män och kvinnor redan vara helgon. Om allihop delade Vassulas erfarenhet skulle deras liv, och konsekvent hela den mänskliga historien, vara en kärlekssång.

Allt detta är helt i enlighet med den radikala stilen i evangeliet. På denna punkt finns det ingen grund för att separera Vassulas erfarenhet av Gud från evangeliet, ännu mindre ställa dem mot varandra. Vassulas budskap förutsätter en benägenhet i den mänskliga naturen till dialog. Individuella troende, särskilt de som är rika i Anden, har rätt att värdera Vassulas fall, dock utan att sätta sig upp mot kyrkan. På detta sätt kan de effektivt stödja kyrkans bedömning. Den slutliga bedömningen ligger hos kyrkan, som har sin garant i Gud och Hans bekräftelse i ”sensus fidelium” (de troende sinne), av vilket Sanningens Ande är upphov och vittne om dess äkthet.

All bevisning framför oss så långt visar att varje dag tas Vassulas vittnesbörd allt mer seriöst och blir mer och mer accepterat. Detta stimulerar och accelererar kyrkans slutliga bedömning, som till sin bedömning - utan tvekan - kommer att ta hänsyn till de många goda frukterna av Vassulas budskap.

Källa:True Life in God - original handwritten edition, volume six; sid V-VI