Som en blixt i mitt mörker

Det märkliga hände på den tiden när jag trodde på Gud, men alltmer lät mig influeras av tanken på att Jesus var en myt. 

Utbränd och villrådig om jag skulle fortsätta den anställning jag hade, fick jag en märklig dröm en natt: ”Jag vandrar i ett öde landskap. Det är mörkt. På en grusväg långt borta står en man under en gatlykta. När jag kommer fram och står ansikte mot ansikte med honom ser jag hur mager han är. Kinder och ögon är insjunkna. Han ser sorgsen ut. Han säger: ”Kerstin, jag älskar dig, jag vill lära känna dig/jag vill att du lär känna mig. Jag kan göra mig till vad du vill.” 

Jag skrev ner drömmen och ritade en bild av mannen.

Åren gick. En dag i början av augusti reser jag, tillsammans med min man Lasse och vår vän Ulla, till Östanbäcks kloster. Vi övernattade på klostret. I väntan på frukost pekar Ulla på en blå bok och säger: ”Den där boken ska du läsa!” Jag bläddrar i boken och konstaterar att den är skriven i samtalsform. Pedagogiskt, men orkar jag igenom en sådan tjock, religiös, bok? Nåja, 50 kronor är ingen förlust. 

Åter hemma i köket öppnar jag nyfiket boken. Jag tänker att detta var en konstig roman. Jag beslutar mig för att hålla ut lite till för att se hur romanen utvecklar sig; om det kommer att bli mer spännande längre fram. Som en blixt från en klarblå himmel, eller mera som en upplysande blixt i mitt mörker, väcker Jesu ord till Vassula plötsligt upp minnet av min dröm. Hastigt reser jag mig från bordet och letar ivrigt efter min åtta år gamla minnesanteckning från den märkliga drömmen jag inte förstod. Jag läser den på nytt och faller i gråt. Åtta år av mitt liv har gått och jag fattade ingenting. Gud, förlåt min okunnighet! 

Nu fick jag mycket att ta igen. Jag läste alla böckerna Sant Liv i Gud. När Jesus säger till Vassula: ”ta nattvarden så ofta du kan” (SLIG 19/8 1988), då går jag beslutsamt till kyrkan för att delta i mässan. Till min stora förvåning förstår jag orden och texterna på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Det är samma ord och uttryck som jag läst i SLIG-böckerna. Jag följer med i mässan på ett nytt och mera medvetet sätt. Jag kan säga amen och verkligen mena det. 

Mitt mångåriga sökande efter förståelsen av nattvarden fick till sist en väldigt fin förklaring, rakt in i själ och hjärta, tack vare Sant Liv i Gud. 

Jesus Kristus har blivit en älskad vän på vägen som lyser upp mitt liv. 

Jag läser Bibeln med större intresse och bättre förståelse än förut. 

Psalmsång var förr besvärande, men Sant Liv i Gud har inneburit att jag finner glädje i att genom sången uttrycka min kärlek, lovprisning och tacksamhet till Gud. 

Jag har lärt mig att hedra heliga Jungfru Maria, Guds Moder, och även se Henne som min Moder som ber för mig. Äntligen, en himmelsk Moder, vad jag har längtat efter det och nu har jag fått det genom ett Sant Liv i Gud. 

Jag vill avsluta min berättelse med ett citat ur SLIG. Fadern säger: ”Jag uppenbarar Min Nåd för er, och frälsning har getts till er genom Min Son, Jesus Kristus; för att göra er fria offrade Han Sig för er: för att ni skulle få del av Gudomligt Liv instiftade Han den Heliga Eukaristin för att helga er med Hans Kropp och Blod; ni tar inte del av vilket bröd eller vin som helst, utan ni tar del av Gud Själv: om ni bara ville begrunda detta Mysterium och förstå det helt och fullt! Den Oåtkomlige Guden är Åtkomlig för er, den Osynlige Guden är synlig för er, redo att gudomliggöra er; (30 jun 99).” 

Före budskapen Sant Liv i Gud: - de heliga texterna i Bibeln var svårbegripliga och det innebar att jag hade gett upp Bibelläsningen; - jag bad till Gud, men Jesus var en gåta och jag trodde mer på att Han var en myt; - jag gick sällan i kyrkan, av mässan förstod jag inte mycket; - nattvarden var obegriplig och ingen präst kunde förklara för mig vad det betydde; -psalmerna som skulle sjungas betydde inget för mig, var bara tråkiga -den Helige Anden var en okänd faktor; -jag kände inte till ångern och förlåtelsen – ”jag hade väl inte gjort något ont med flit”; - Jungfru Maria var okänd, men jag längtade efter en Gud moder; - jag läste massor av andligt förbättra-dig-själv-litteratur, och det blev tröttsamt; - jag kände inte till nåden; - jag trodde att om jag skulle klara mig här i livet berodde det helt på mig själv; 

Efter budskapen Sant Liv i Gud: - nu läser jag Bibeln regelbundet och finner massor att förkovra mig i; - varje dag läser jag i budskapen Sant Liv i Gud - Jesus lär mig hur jag ska be och älska Honom. Jesus är ständigt i mina tankar och jag är i ständig bön; Jesusbönen är en favorit; - varje söndag går jag för att möta Jesus i mässan och få förlåtelse för mina synder; - Psalmerna är en glädje att få sjunga och det finns fina texter som jag förstår; - jag ber om den Helige Andes gåvor och närhet; - Heliga Guds Moder har blivit min Moder, och tack Gode Gud för det; - jag ber rosenkransen nästan var dag; - jag har gått till bikt, ångrat mina synder och bett Gud förlåta mig; - förlåtelsen och nåden är en viktig del i mitt liv - jag har blivit mer lugn och kan säga ske Guds Vilja och verkligen mena det och vila i det; för det mesta. Ibland märker jag att oron får fäste då säger jag: ”Gud jag vill tro, hjälp min otro!” 

Ära vare Gud den Högste, välsignad vare Hans namn. Min Jesus, Du som har visat mig nåd, jag välsignar Dig; SLIG 19 januari 1990

Kerstin Ellvåg

Gråt av lycka

Jag var, fram tills jag läste SLIG, en kille, som hade en kylig attityd gentemot kyrkan. Gick på högmässa, någon gång under året, mest för traditionens skull. Var en vanlig "Svenne". Är född i ett Katolskt hem, och familjen var under min uppväxt, praktiserande Katoliker, men något skedde under mina tonår, där jag nästan i princip vände de Kristna värderingarna ryggen. Mycket senare i mitt liv, när jag var 41 år, lade min bror SLIG framför mig, med orden, "Vill du uppleva mirakel, skall du läsa boken". Nyfiken som jag är, satte jag igång att läsa. Efter bara några sidor, fångar boken min uppmärksamhet, det är något som "väcks" inom mig, och jag nästan sträckläser SLIG. Redan efter en dag eller två, börjar mina drömmar, enbart av andlig natur, jag börjar känna dofter, omkring mig som jag aldrig, aldrig tidigare har känt. Detta är inga skrämmande upplevelser, utan tvärtom. I drömmarna, som jag beskriver som drömmar, för att jag kan ej förklara med ord i vilket sinneslag, jag befann mig i. Om jag skulle försöka så kan jag säga att jag var vaken, fast inte. ALLTID, innan "drömmarna" börjar ser jag siffrorna 444, i "drömmen", eller vaknar jag alltid kl 04.44.

I "drömmarna" gråter jag alltid, alltid, fast inte pga. någon elakhet, ondska, eller något annat negativt, utan jag gråter av lycka, med ett stort leende på mina läppar. "Drömmarna" är olika, MEN, här, ser jag min vän Jesus hållandes i vänster hand en kräkla av järn och den är grov. Under höger hand håller han ett litet vitt lamm, runt omkring honom finns det många får och lamm. Jag ser att han ler och säger "kom", Snett bakom honom "ser" jag vår moder Maria, det skiner ett starkt ljust sken omkring henne, hon har exakt tolv små guldstjärnor som lyser ovanför hennes huvud i en halvbåge. De båda "flyter" fram på vita moln. Hon ler och är så vacker, här jag gråter av lycka, jag har ögonen öppna under alla mina "drömmar", tårarna rinner nedför mitt ansikte. Jag har idag tre barn, som jag älskar av hela mitt hjärta, men (jag vet att detta kanske låter konstigt) den lyckan jag kände och fick uppleva under några veckors tid, går inte att beskriva. Det finns inga ord som kan beskriva det. Jag har aldrig upplevt något liknande.

En natt stod Jesus, vid min säng och med sin högra hand visade han mitt svarta innersta. Han visade mig hur svart jag var, fast jag hade biktat mig någon dag tidigare. Vilket elände, vilken ångest, vilken plåga, jag försöker, med mina bägge händer, klösa och vifta bort det svarta "molnet" som jag ser och känner inom mig. Jag lider här något oerhört och gråter i ångest. Han säger till mig, med en sådan ödmjukhet och jag känner hans kärlek, "Hur kan ni komma framför min fader, så här svarta?" Jag ser och förstår omedelbart, vad han säger till mig, flyger upp ur sängen och ned på mina knän i bön.

Morgonen efter är det högmässa, där fader Jonas skall hålla mässa. Jag ber honom om att få bikta mig, givetvis går det bra. Under den bikten, tar jag fram det enda som jag hade "glömt" bort under den första bikten. Här bryter mina tårar ut, igen, fast av glädje. Fader Jonas "känner" vad som sker runt oss och säger, "sannerligen har det skett ett mirakel, här idag."

Idag, ber jag så ofta jag kan Rosenkransen, helst varje dag. Jag biktar mig regelbundet och går på mässa. Det som är det mest underbara när jag ber min Rosenkrans, är att jag ofta, ofta gråter av lycka. Under hela Rosenkransen ler jag.

Där mina vänner, har ni min berättelse om vår tids största Profet, Vassula och vår Herres SLIG. Gud välsigne er.

Mate

Bönesvaret förändrade mitt liv

Jag hade en bild av Jesus hängande på anslagstavlan i hallen hemma, tror att den var framtagen av NASA, utifrån de avtryck som återfunnits på Svepeduken i Turin. Bilden i sig själv är ganska stark i mitt tycke och jag har inte alltid kunna känna mig helt bekväm inför den. Så en kväll fick jag en stark känsla av att vilja fråga denne Jesus på bilden, om inte Han kunde komma till mig och förklara saker, det var en verkligt intensiv vilja från min sida, ända ner från tårna, som man säger.

Sen glömde jag bort det hela för annat, mattor skulle skakas, golv dammsugas och jag behövde duscha. När jag stod mitt i detta stök, fick jag plötsligt för mig att kolla något på datorn, så att där, framför skärmen, på bara knän (eftersom jag var på väg till duschen, och stol och mattor mm hade flyttats ut ur mitt rum) så gick det plötsligt upp för mig att jag aldrig hade sökt på ordet Gud i min ofta använda dator! Lite förvånad över detta gjorde jag så. Man får rätt många träffar på en sån sökning, men rätt så snart fann jag bland alla dessa något som hette “Sant liv i Gud”, där man kunde läsa om en viss Vassula och hennes möte med ängeln Daniel, om satans attacker och liknande. Allt detta fullkomligt fångade mig från första stund, och efter kanske 45 minuters omtumlande läsning på bara knän resta jag mig lite mödosamt.

Plötsligt kom jag ihåg vad jag hade bett om några timmar tidigare. Jag hade bett till Jesus att få svar på frågor om Honom, och så hade nu skett, trots att jag själv hade glömt hela saken! Till råga på allt hade jag tagit emot det på mina bara knän, som om någon regisserat hela situationen! 

Efter denna underbara bönhörelse ändrades hela mitt liv. Jag kände att Gud verkligen existerar och att vi alla har en möjlighet till en egen, nära relation till Honom och Hans Son. Förändringen fick även konsekvenser så till vida att min hälsa förbättrades och jag kunde också känna en stark vilja att låta andra få möta denna vår Gud, som många fortsätter att korsfästa in i våra dagar... Trots att det nu har gått 8 år sen den gången har min glöd inte svalnat, och jag kunde berätta mycket mer om allt som sedan har hänt.

Att Gud har vänt sig till en så omeriterad budbärare som Vassula Rydén är verkligen genialt, av många skäl...

P.D. Karlstad

En Andens pingst
1996 hörde jag Vassula tala i S:t Laurentii kyrka i Lund, och blev starkt berörd. Ett halvår senare började jag läsa den första boken med budskapen. Dessa budskap har sedan varit mitt huvudsakliga "dagliga bröd" under år av studier i teologi, några år av stillhet och arbete på en retreatgård, och har fortsatt att vara det sedan jag prästvigdes för Svenska Kyrkan 2007. Under alla dessa år har "Sant Liv i Gud" varit det som talat allra starkast till mig om Guds kärlek, Guds närvaro. 
I en tid och en kyrka där så mycket av traditonell kristen tro ifrågasätts har budskapen varit mitt främsta stöd för att den tro som Kyrkan burit fram till vår tid är lika aktuell och verklig idag. De har i mycket hög grad berikat mitt andliga liv, också med sådant som min egen tradition tappat bort på vägen. Jag har deltagit i många internationella pilgrimsresor och retreater med Vassula och Sant Liv i Gud, och upphör inte att förvånas hur människor från så många olika länder, kulturer och kyrkor i dessa budskap känner igen en och samme Herdes röst. Det är verkligen som en Andens Pingst där barriärer mellan olika folk smälts bort av en gemensam erfarenhet av Guds kärlek, Guds tilltal. Bara Gud kan göra något sådant.

Bo Westergaard, präst i Lilla Edet (Svenska kyrkan)

Dessa texter låter mig bli tröstad

För några år sedan hörde jag om en kvinna som hade en Madonna staty som hade gråtit, jag läste om det i tidningen och det verkade inte trovärdigt för mig. Ungefär samtidigt fick jag se broschyren med Vassulas skrivning från Gud, jag trodde att det rörde sig om samma person och ville inte fördjupa mig i detta. Sedan visade två personer i vår Kyrka en video med Vassula och då trodde jag på henne på en gång. Jag och några få andra personer började samlas och be Rosenkransen med meditationer. Vår diakon och präst sa att det inte är ok, vi kan be men inte som Sant Liv i Gud-grupp. Vi gick därför till privata hus för att be för att inte skapa oro i Kyrkan. Tre personer i bönegruppen tyckte om att be men trodde inte på Vassulas uppenbarade texter (en av dem sa att det inte går att läsa detta för det är för personligt) ytterligare tre personer från bönegruppen har flyttat till andra städer och sedan har två avlidit, så jag är ensam just nu. Jag läser på kvällen ett stycke i ordningsföljd från den stora bruna boken "Sant Liv i Gud". På morgonen läser jag Bibeln och slår ett ord ”på må få” från den blå SLIG-Boken. Jag ber också under dagen. Dessa texter låter mig bli tröstad, de stärker mig och ger mig närhet till Jesus. 

Min man är döpt men inte troende, i alla fall som han säger, och går inte i Kyrkan. Jag har mött Vassula två gånger (Stockholm och Göteborg) och därefter blev det förändringar i två av mina döttrars liv. Den ena dottern lämnade en svår livssituation. Hon har sedan gift sig och fått barn som dock inte är döpta (hon går inte i Kyrkan trots katolsk uppfostran, hon har också psykiska problem). En annan dotter lämnade Klostret efter avlagda eviga löften. Jag kollapsade andligt pga. detta men visste att jag själv är en syndare och det har under dessa perioder varit mycket värdefullt att kunna öppna och läsa Sant Liv i Gud. 

Av mina andra tre döttrar lever två Kyrkans liv, de tror på Vassulas uppenbarade texter och lever ett vanligt Kyrkans liv. Nyligen åkte jag till Rom för att tacka Gud för allt detta och för Vassula och heliga Påvar och att be Gud om förlåtelse för mina synder och hela familjens synder som är tunga. Längtar att åka till Vadstena, men kan inte som det ser ut nu, tackar Gud för allt vad han sagt till Vassula och att hon skriver ned allt. Budskapen ger mig ett inre Liv med Jesus och hjälper mig att inte tappa modet, de hjälper mig att älska och kunna bli ett offer i de små tingen på dagen, Lovad vare Jesus Kristus!

K. M.

Nu går jag till mässorna med en glädje!

Jag är en 43-årig man som bor med min familj i Blekinge. Jag blev uppfostrad av mina föräldrar i en katolsk lära, från dopet till giftermålet i sann katolsk anda. Jag vill berätta att allt detta har hjälpt mig genom åren, och att jag alltid har känt att jag har haft en ”stark tro”. 

Mitt kristna liv innebar för mig att traditionellt gå på söndags mässorna, bikta mig vid påsk och jul, försöka tacka min Herre innan jag lade mig på kvällen och allmänt vara en god kristen. 

Men så en underbar dag, var det något inom mig som ville utforska min kristna lära på Internet. Och hur jag riktigt upptäckte SLIG sidan vet jag inte, men utan Guds barmhärtighet hade det säkert inte gått. 

Det var första gången jag stötte på Vassulas upplevelse, det kändes så rätt så fantastiskt att jag i ren glädje bara fortsatte att läsa hennes bok tills jag upptäckte vem ”denna Vassula” var, hon var en ortodox kristen. Alla vet vilka motsättningar katoliker och ortodoxa har haft genom åren, och speciellt i kriget som härjade i mitt hemland Kroatien. Jag måste erkänna att jag blev rädd för att fortsätta läsa Vassulas bok men något inom mig ville fortsätta, det kändes så rätt, så fullständigt underbart att jag lade alla tidigare åsikter åtsidan och fortsatte läsa boken. 

Det jag nu upplevde genom att läsa boken och lärde mig hur Gud vill att vi skall leva som kristna, denna himmelskt ljuva känsla som jag nu upplevde går knappt att beskriva med ord, tårarna flödade av glädje när jag läste boken, jag har aldrig känt mig så harmonisk och glad. 

Men samtidigt upptäckte jag att mitt liv innan, var långt ifrån än den som vår Himmelske Fader vill att vi lever, jag skämdes och bad varje dag om förlåtelse och tackade vår Fader att han väckte mig från de döda. 

Nu lever jag ett annat kristet liv, med bön varje morgon, under dagarna när jag är på jobbet så försöker jag så ofta som jag kan bara ”prata” be små böner, tacka min Himmelske Fader för allt, nu går jag till mässorna med en glädje som inte fanns innan, jag ber ofta rosenkransen, jag biktar mig mycket oftare, jag inser nu att det är vi människor som har splittrat vår herres hus och som vi MÅSTE ena, jag fastar oftare, inser nu och försöker inte fastna i den materiella världen utan att försöka hjälpa mina bröder och systrar. 

Slutligen vill jag tacka vår Barmhärtige Himmelske Fader att han väckte mig från de döda och lärde mig leva ett Sant Liv I Gud, ett liv jag VILL INTE, KAN INTE vara utan. 

Amen

Robert Capin, Olofström Blekinge 

Min tro stärktes och blev levande

Jag är en helt vanlig svensk kvinna, född 1966. Mina barn är 10 och 13 år gamla och jag är gift med en underbar man, som i dagsläget inte är troende. Min familj betyder mycket för mig. Jag har en 5-årig universitetsutbildning bakom mig. Jag har jobbat som lärare och arbetade tidigare i resebranschen i många år. 

Jag växte upp i en icke-troende familj, men är döpt och konfirmerad. Hela mitt liv har jag varit öppen för andlighet i olika former, men har inte haft någon egentlig vägledning eller varit aktiv i någon församling. Att dela med mig till andra om min tro på Gud har varit fullkomligt fjärran från mig. Jag har sett min tro som en privatsak. Jag har då och då, periodvis bett till Gud i mitt liv, när jag haft det svårt och jag har sökt efter svar i Bibeln. Man kan säga att min tro var ganska tynande och vilsen utan en stabil rot, under mitt tidigare liv. Det är många saker i Bibeln som jag inte förstått och har haft mycket svårt att acceptera. Jag har mått dåligt över vad som kyrkan gjort sig skyldig till i Guds namn i form av övergrepp och hyckleri. Det här har gjort att jag tidigare känt att jag inte ville vara delaktig i en sådan organisation. Jag visste däremot att om något oerhört skulle drabba mig, så skulle jag antagligen vända mig till Gud och kyrkan, men bara som en sista utväg. 

Allt gick som på räls i mitt liv, tills jag blev utbränd 2009 - och så hände det ytterligare en gång: 2011. Under den här tiden i mitt liv hade jag det tufft av olika orsaker. Nu blev jag tvungen att acceptera att bli sjukpensionär när jag bara var 46 år gammal och det ledde till att jag ifrågasatte mycket i mitt liv. Vilka värderingar jag hade och hur jag såg på mitt eget människovärde bl.a. Jag var tvungen att inse att jag inte längre kunde jobba med det jag utbildat mig till, ett jobb jag älskade. 

2011 beslöt jag mig för att gå en Alfakurs, grundkurs i kristen tro. Här bad vi bl.a. i grupp för varandras böneämnen, vid varje kurstillfälle. Vid ett sådant tillfälle var min önskan att gruppen skulle be för att min tro skulle flytta ner från min hjärna, till mitt hjärta. Jag önskade uppriktigt få lära känna Gud i mitt hjärta och jag ville att tron skulle förändras och inte bara vara ett logiskt grundat resonemang om trosfrågor utan egentlig känsla. 

Två dagar senare följde jag oplanerat med en väninna hem till henne. Väl där kom samtalet in på tro och sökande och hon berättade för mig om SLIG. Hennes berättelse berörde mig och jag fick låna Vassula Rydéns första bok med anteckningar. Jag började direkt att läsa den. Snabbt kände jag att det här talade direkt till mitt hjärta. Jag kände inom mig att det här var genuint och äkta. Allt överensstämde med Bibeln och det bidrog till att övertyga mig. Jag fick därefter tillgång till samlingsvolymen med alla uppenbarelser och började läsa den med samma hunger. 

Nu fick jag veta att det fanns en SLIG-bönegrupp i min stad och min väninna bjöd in mig att delta. Hon erbjöd sig även att lära mig be Rosenkransen innan det första bönemötet. Några dagar innan mötet skulle äga rum var jag av en slump i en second hand affär. När jag kom dit gick jag direkt fram till avdelningen för smycken och halsband, dit jag aldrig brukar gå eller vilja titta. På en hängare bland hundratals halsband hängde ett radband. Det var ett vackert radband i mörkt trä, med kantiga pärlor, som jag köpte. Tidigare hade jag funderat på hur jag skulle göra för att kunna be Rosenkransen, när jag inte ägde något radband och inte hade en aning om var jag skulle kunna köpa ett. Nu var det som om jag fått ett radband av en högre makt! Sedan dess har jag flera gånger märkt att t.ex. precis rätt bok eller rätt sammanträffande har gett mig vägledning och stöd i min tro vid den tid jag behöver det på olika sätt! 

Innan jag kom i kontakt med SLIG upplevde jag inte att bön, skapar en relation till Gud och jag hade så svårt att kunna be från hjärtat. Nu upplever jag däremot att jag är nära Gud i mitt inre och jag uttrycker min tro dagligen på olika sätt. Ofta är jag så rörd att tårarna väller upp medan jag ber. Jag har numera en varm relation i mitt hjärta till Gud, Jesus, Maria och den Helige Ande. Denna fördjupade relation har jag fått genom att läsa SLIG:s texter! Det har lett till att jag även började läsa Bibeln på ett mer innerligt sätt och med större förståelse. Jag har även en stark vilja att gå till kyrkan och ta nattvarden, när helst det är möjligt. Även i kyrkan, vid predikan eller nattvard, händer det att den starka sinnesrörelsen i mitt hjärta gör att jag ofrivilligt känner tårarna komma. 

Den trygghet jag känner i min tro har även påverkat människorna i min närhet på ett så positivt och fint sätt. I min familj så är det numera möjligt att be som familj tillsammans och vi gör också sällskap till kyrkan när vi kan. Det hade aldrig varit möjligt utan Guds kärlek som flödar genom mig och även drar mina barn och min man till sig! För min familj så har det betytt att jag som mamma är lugnare och mer kärleksfull och närvarande. Jag är enormt tacksam över den gåva jag fått genom Sant Liv i Gud. Det här är min berättelse om hur min tro stärktes och blev levande från att ha varit en liten tynande låga.

Annika Olofsson 

Ett profetiskt tilltal som pekat på sanningen i kyrkans tro 

Jag och min man har vuxit upp som sjundedagsadventister. Som vuxna började vi söka kristen gemenskap i de större protestantiska samfunden, och på en kurs i katolsk troslära mötte vi en ung man som gav oss en film med Vassula.

Vi såg den, och jag minns att jag tänkte: hon ljuger inte, jag ser att hon talar sanning. Både jag och min man greps av en slags bävan: om detta är sant måste vi beställa böcker och läsa mer. Vi läste och sög in denna Kärlek, större och närmare, mer upphöjd och mer vardaglig, mer än vi hade vågat föreställa oss. Jesus var så konkret, han var inte ett dugg likgiltig, han brann av längtan efter enhet i kyrkan. Denna längtan brann också i oss. Allt sedan vi lämnat vår lilla frikyrka kände vi en stor sorg över att våra släktingar såg oss som förtappade. Det finns så mycket inre motsättningar i kyrkan, högmod, missförstånd och blindhet. 

Vi såg oss som katoliker utanför katolska kyrkan, men jag hade svårt med en sak: Maria som obefläckad, som syndfri, som upphöjd, med alla möjliga titlar. Det var här som SLIG gjorde starkt intryck på mig. Jesus uppmanar oss att lära oss be rosenkransen. Jag var övertygad om att det skulle vara urtråkigt att upprepa samma bön femtio gånger, men snart fann vi att det var en stor välsignelse för hela familjen. Jag fann några böcker om Mariauppenbarelser och läste att Marias ord till Bernadette var: ”Jag är den obefläckade avlelsen”. För mig blev det ett starkt tilltal och jag kapitulerade inför denna undervisning. Jag hade aldrig velat ta reda på något om Mariauppenbarelser tidigare. Den samstämmighet som kom fram i mötet med dessa, med kyrkans undervisning och SLIG, var det som hjälpte mig att ta emot kyrkans undervisning både i frågan om Maria och i andra doktriner som jag inte hade förstått. 

För min man och mig har SLIG varit ett profetiskt tilltal som pekat på sanningen i den katolska tron. Förutom att vi fick lära känna Maria som vår moder, lärde vi oss om biktens nödvändighet, om Eukaristin, om eukaristisk tillbedjan, om Jesu heliga Hjärta, om Påven och hans enande roll, om hur Kyrkan är helig även om där finns sådant som sårar Jesus. Min man och jag blev upptagna i den katolska kyrkan år 2005.

SLIG är en outtömlig källa till fördjupning och näring för vår tro. SLIG ger oss hopp i en tid där mycket är förvirrat och det finns så mycket bortvändhet från Gud. Men mitt i detta finns hoppet om att Guds plan förverkligas. Detta ger en enorm styrka och frid. Det går inte att säga hur mycket SLIG har betytt för oss, för vi vet det nog inte ens själva. Vi är fortfarande på väg att lära oss älska Fadern, Jesu heliga Hjärta och Anden med allt större hängivenhet. Bikten är en ständig källa till glädje. Vi lär oss att bli små barn under Marias beskydd. Vi dras in i bönen och lär känna helgonen… Allt detta har SLIG bidragit till. Gud vare tack och lov!

Eva och Slava Jaruta, Kungälv

Jag brinner för kärlek och enhet i Kristi kropp

Jag fick boken för snart två år sedan av min bror och var först skeptisk. Efter ungefär en veckas läsning var jag omtumlad och övertygad om att den var sann.

När jag var mellan 17-27 levde jag ett liv långt från Gud och gick in i flera svåra depressioner. Jag tappade lusten på att leva och när jag var 27 år upplevde jag att jag under sju år vandrade in i en sorts skärseld- en rening- som var en mycket smärtsam upplevelse. På julaftonsnatten 2011 vände allt då jag kände hur Gud drog ut mig ur elden. Sedan den natten har jag aldrig upplevt ångest och jag känner starkt Guds närvaro.

Ett halvår senare fick jag boken och den har förändrat hela mitt liv! Den har fördjupat min tro och jag har fått svar på mycket jag har funderat på. Det är ett stort mirakel! Hela jag har blivit förändrad. Förut var jag orkeslös och slö. Nu brinner jag som en fackla! Jag brinner för kärlek och enhet i Kristi kropp. Samtidigt har jag stunder när jag känner Kristus smärta och en oro för hur det ska gå för världen/människorna. Men jag är djupt tacksam över att jag fått boken och jag ber ofta för Vassula- denna utvalda kvinna, som många gånger måste ha haft det svårt. God bless her.

Charlotta från Skellefteå

Ett klart rinnande vatten

Jag mötte Sant Liv i Gud i Vasa kyrkan i Göteborg (en Luthersk kyrka) i februari 2000 . En annons i en dagstidning med Jesu ansikte kallade mig att komma och se en video där Vassula talade i Vasa kyrkan några år tidigare. Där träffade jag också mina nya vänner och läste budskapen. Anslöt mig till en bönegrupp.

När jag hörde Vassula för första gången, var jag tvungen att snabbt besluta för mig om detta verkligen var sant eller inte. Vassula talade ur egna erfarenheter och sitt hjärta. Det jag hörde måste helt enkelt vara absolut sant.

Jag kände igen mig många ting som grep mig på ett märkligt sätt. En lättnad. Det var saker och ting, och relationer som vi normalt inte talar om i vår moderna tid. Det rörde även mitt arbetsliv i en industriell verklighet och konsekvenser av en utbredd rationalism.

På många sätt ser vi en djupt söndrad verklighet som fastnaglar. Vi ser också en splittring som råder inom kyrkan sedan 1054. Uppdelningen av påsken är som en andlig Berlinmuren sedan 1581. Allt detta har fått stora konsekvenser för hela samhället och för vår framtid.

Varningarna i budskapen har blivit besannade som 911. Profetiorna i Bibeln kan vi idag se slår in. Budskapen bekräftar Bibeln, förklarar och påminner.

Under våren och sommaren 2000 fick jag möta Kristus och Maria i budskapen i SLIG.

Budskapen var som ta del av ett klart rinnande vatten att dricka och jag var törstig. Jag fick en ny insikt. Men det måste sägas att motståndet från omvärlden blev mycket stort. 

År 2000 i september träffade jag Vassula i Rom och började engagera mig i den svenska föreningens Sant Liv i Guds verksamhet och organisering av möten, dess bokhandel, upprätta bokstånd på mötesplatser, webbutveckling, tryckning och distribution av informationsmaterial och senare förbereda Vassulas möten i Göteborg och Stockholm 2004.

Men resan till denna punkt i mitt liv, har varit en lång historia. Jag tillhörde den svenska kyrkan och bar i mig på en gråzon som jag inte kunde förklara. Svaret jag fick i Lourdes sommaren 1994 under en resa runt i Europa.

Detta ögonblick blev en vändpunkt för mig när tusentals människor samlades sig i en procession denna sommarkväll fram till kyrkan med alla böner och sånger för Maria. Under några sekunder insåg jag vad saknade. Det var Jungfru Maria som trädde fram som Guds moder och som då även blev samtidigt Kyrkans moder. 

Detta blev ett mycket viktigt ögonblick i mitt liv. Den nya insikt jag nu bar, blev inte accepterad i min omgivning. Detta kom att leda mig till att konvertera till den katolska kyrkan

Sant Liv i Gud kom att förklara allt detta mycket mer.  Kristi kyrka är en levande enhet. Vi tillhör inte olika familjer i Kristus. Vi är en enda kristen familj. Endast en Påsken kan vara giltig. Den stora frågan är fred med Gud. Kyrkans enhet som Kristus önskat så länge.

Christer Brandt, Göteborg

Undervisningen jag saknat om den katolska tron

Så länge jag levat har jag haft en tro, men uppväxt som jag är i ett protestantiskt land har jag i 50 år trott och tänkt som en sådan. Jag fick tidigt en kallelse från gud att bli nunna, men sa inget till någon om detta eftersom jag visste att i min omgivning då inte fanns någon, inte ens troende, som skulle lyssna till mig. Men kallelsen gav mig en längtan efter andens sju gåvor och jag kände doften av dem i katolska kyrkan. Det gjorde att jag besökte den så ofta jag fick möjlighet till det under 40 år. Hela tiden tillhörde jag den evangelisk lutherska kyrkan och under några år Missionsförbundet. 

2003 började jag läsa Sant Liv i Gud och förstod att här talade helig ande till hela mänskligheten på ett mycket kärleksfullt sätt, men med ett brinnande och brådskande budskap. Det var utan tvekan att Jesus var den som gav budskapen, eller ibland någon annan himmelsk budbärare. Här fick jag undervisningen jag saknat om den katolska tron, direkt från Jesus. Han förklarade allt om varför vi ska ha en påve, om varför och hur vi ska vörda Maria och alla helgonen och han förklarade bikten. Längtan att få bli katolik bara växte, men jag befann mig för långt bort geografiskt från en kurs i katolsk tro, så därför dröjde det ytterligare några år innan jag flyttade så att jag numera bara har tre mil till närmaste fasta församlingspräst. 2012 konverterade jag och vi har en församling på orten där jag bor, men prästen måste resa hit varje söndag. Jag är säker på att fler skulle konvertera om det fanns fler församlingar här.

Glädjande är ändå att katolska kyrkan växer i Sverige. Glädjande är också att många kommer till tro pga. SLIG.

Guds rika välsignelse

Birgitta Bertilsdotter 

En nyckel som öppnade Kyrkans skattkammare

SLIG har för mig varit en nyckel som öppnade upp för mig Kyrkans skattkammare med hennes heliga sakrament, heliga fäder och otaliga helgon. SLIG är en stor hjälp för den moderna människan att hitta tillbaka till Kristus och Hans heliga Kyrka.

J.A. Syrisk-Ortodoxa Kyrkan

Det är som att sitta och lyssna på Jesus

1995 var jag på besök i Rom och blev inbjuden att följa med och lyssna på en person som jag inte visste något om. Jag lyssnade och visste att det kvinnan berättade var sant. Jag började gråta. Den kvinnan var Vassula. Jag visste inte om att det var möjligt med sådana budskap från Gud i vår tid. Sedan jag hörde Vassula har jag fortsatt att läsa SLIG. Jag har aldrig stött på något som inte stämmer med den kristna uppenbarelsen. Jag har aldrig hört en falsk ton i budskapen. Varje gång jag läser blir jag lika glad. Det är som att sitta och lyssna på Jesus.

S.T. Ödeshög

Den Heliga Treenigheten talade till mig

Från den första gången jag läste SLIG har jag inte tvivlat, men trott att det var den Heliga Treenigheten, som talade till mig.

L.C.T. Ödeshög

Det var som himmelsk musik

För ca 10 år sedan läste vi Mirakelboken av Niels Christian Hvidt. Där beskriver han i en artikel Vassula Rydén och Budskapen Sant Liv i Gud. Vi blev direkt fångade av dessa budskap. Mats gick in på Sligs hemsida. Där fick han höra en vidunderligt vacker musik

med fantastiskt vackra variationer. Man kunde ej urskilja något instrument. Han ropade på mig och vi avnjöt tillsammans den vackra musiken, det var som himmelsk musik. Dagen därpå då vi gick in på hemsidan igen, spelades inte musiken. Då vi ringde och frågade varför man tagit bort musiken fick vi svaret att där hade ALDRIG varit musik!! Vi kände då att detta måste vara äkta.

Efter att vi läst budskapen en tid kom vi underfund med att vi skulle vara med i en bönegrupp.

Vi kontaktade en ledare av en bönegrupp och jag Eva fick ett intressant samtal med honom per tel. Plötsligt frågade han mig vad jag gjorde. Inget speciellt, varför undrar du, svarade jag.

Då berättade han att hela hans rum som han satt i var fyllt med rökelse. Jag visste inte då vad rökelsedoften innebar men fick senare veta att det visade på att Jesus var närvarande. Rökelsen hade varit kvar i 2 timmar.

Budskapen har revolutionerat vårt andliga liv. Vi läser budskapen varje dag och vi har fått en djupare förståelse för bibeln. Flera människor är tacksamma för att vi har presenterat Budskapen för dem.

I tacksamhet

Eva o Mats Wigell

Ord som varit precis ”mitt i prick”

Mitt liv är sedan en tid mycket kaotiskt på flera fronter och faktiskt är det så att Herrens budskap till Vassula - och oss - är det enda jag orkar läsa. Har samlingsvolymen och läser oftast i följd, men ibland, när jag har ont om tid eller ber om råd och hjälp, slår jag upp på måfå och varje gång har jag fått upp ett ord som varit precis "mitt i prick". Annars är jag lite skeptiskt till detta sätt att söka ledning, men jag kan inte se annat än att Gud faktiskt hjälper mig på detta sätt just nu. Rent allmänt har jag under flera år läst budskapen och hämtat mycken tröst och styrka från dem. De är mycket trosstärkande!

Carina Allansson, Uddevalla

Min ångest försvann

När jag började läsa Sant Liv i Gud-böckerna gjorde de mig stumma redan från första sidan, när Jesus säger att han är bredvid Vassula i rummet och att han är nära oss alla och inte långt borta - som jag trodde

Jag blev mycket gripen när han säger att han förlåter många synder varje dag, om man ångrar sig innan man somnar på kvällen. Jag gjorde abort för 19 år sedan och jag hade inte förlåtit mig själv fast jag biktat mig. I ett av Budskapen läste jag att Jesus är mycket upprörd över dem som gör abort men till sist säger han att han förlåter dem. Då blev jag glad och hade lust att leva igen och min ångest försvann.

Genom att läsa Sant Liv i Gud-böckerna har jag blivit kristen på riktigt. Nu lever jag för Gud och andas Honom. Jag ser bara Gud och Hans rike och Hans intressen istället för världen. Han renade min själ och visade mig alla mina synder och svagheter. Varje dag är en ny läxa och ett prov på det andliga livet.

Genom Budskapen har jag fått lära känna Den Helige Ande som gjort min själ brinnande och nu är min enda längtan att få vara helig och ren och bara se Gud och Hans rike. Det är det som Jesus vill med oss och som han lyfter fram hela Budskapet igenom. Tack Jesus att jag fick leva till dess att jag fick lära känna Dig och se Ditt Heliga Ansikte.

Mary

Ett stort ljus gick genom mitt huvud

Mitt nya liv började sommaren 1986. Jag var 40 år, hade supit och knarkat i 27 och var vad man brukar kalla ett hopplöst fall. Efter ett självmordsförsök i december 1970 låg jag medvetslös i tre dygn på Danderyds sjukhus. Då såg jag först djävulen som var ute efter mig och sedan kom Jesus till min säng och talade till mig om Gud. Han ”dränkte” mig i sin kärlek! När jag skrevs ut från sjukhuset förträngde jag dessa upplevelser och fortsatte livet med alkohol och droger i femton år till, nu värre än tidigare. Under nyktra perioder var jag aktiv medlem i ett revolutionärt kommunistparti. Med hjälp av självhjälpsgrupp för alkoholister blev jag nykter och drogfri 1986. Min ”fadder” i detta program var kristen och steg för steg började jag också komma till tro. Jag hade flera andliga upplevelser under de första åren av nykterhet, bl. a en vision av Treenigheten. Jag började gå till Svenska Kyrkan eftersom jag var döpt där och det föll sig naturligt. 1992 lärde jag inre bön av en karmelitmunk. 1994 blev jag kallad att måla ikoner. Min lärarinna tillhörde svensk-ortodoxa kyrkan.

 I september 1995 såg jag en affisch som berättade att Vassula Rydén skulle tal om budskap från Jesus i en kyrka i vår stad. Jag var väldigt skeptisk, men att hon kallades ”mystiker” lockade mig, då jag läst en del av och om dem. Jag gick alltså dit och efter att ha sett och lyssnat på henne en stund förstod jag att detta var en ärlig människa som upplevt det hon berättade om. Jag slappnade av och lyssnade med ett öppet sinnelag. Vassula utstrålade frid, glädje och integritet. Efter mötet köpte jag Bok I av Jesu budskap till henne. Jag fascinerades av dem, men de var ännu alltför främmande för mig. Efter ett år kom Vassula tillbaka till samma kyrka och jag gick dit igen. Hon gjorde samma djupa intryck. När jag tänker tillbaka tycks det mig underligt att jag aldrig tvivlade på sanningen i budskapen. Jag är i vanliga fall skeptisk och pragmatisk.

Ett år senare fick jag veta att en bönegrupp möttes en gång i veckan för att be Rosenkransen och läsa budskapen. Detta var mitt första möte med Rosenkransen och jag blev förundrad. Jag har alltid funnit det svårt med muntlig bön, men det här sättet att be var annorlunda. Medan vi långsamt bad Rosenkransen och jag betraktade Mariaikonen och Jesu ansikte på svepeduken, var det påtagligt hur jag sjönk djupare och djupare i bön, bön från hjärtat. Jesus log så vackert på ikonen, mild och mäktig på samma gång. Jag kände en djup frid länge efteråt. När jag började läsa budskapen regelbundet märkte jag hur min tro fördjupades. Men även om jag nu bad Rosenkransen ett par gånger i veckan och ibland andra böner till Maria, upplevde jag ingen kontakt med, eller närvaro från henne, så som ibland hände med Jesus.  

Hösten 1997 fick jag höra att det skulle bli en internationell träff i maj -98 med Sant Liv i Gud (namnet på Jesu budskap och den ekumeniska föreningen SLIG) i Israel. Jag anmälde mig omedelbart, trots att jag inte hade några pengar. Två månader innan avresan hade jag ännu inte tillräckligt med pengar, när en dag min kyrkoherde erbjöd mig halva resekostnaden. Jag hade inte ens frågat eller antytt att jag behövde hjälp. Tack, Herre Jesus! Hela retreaten i det Heliga Landet var så välsignad. Vi var ca 190 personer från hela världen, inklusive 22 präster från de tre största kyrkorna och Vassula. Före Mässan den första dagen i Jerusalem gick jag fram till en stor Mariastaty i kyrkan och stod länge och såg upp i hennes ansikte. Plötsligt började luften vibrera som om den blivit elektrisk och vågor av

kärlek strömmade över mig från min Moder. Jag kände hur mycket hon älskade mig, och jag kunde också älska henne! När jag vittnade om detta den sista dagen före hemresan kom en japansk kvinna fram och berättade att hon upplevt samma sak. Hon hade stått bakom mig. Under den heliga Mässan såg jag att de flesta i kön knäböjde när de kom fram och tog emot Jesu kropp och blod. Jag kände att jag också skulle göra så. När jag tagit emot Jesus gick jag åt sidan och ställde mig bakom en stor pelare och plötsligt började tårarna strömma nerför mitt ansikte. Jag grät och grät och visste inte varför. Kanske blev jag överväldigad av glädje. När jag satt mig ner igen kom “den frid som övergår allt förstånd” över mig. När vi lämnade kyrkan kändes det som om jag svävade över marken. 

En annan händelse jag skulle vilja dela med mig av är besöket på Förklaringsberget. Men först måste jag berätta om mitt möte med fader Edward O’Connor. Han höll en predikan under Massan jag talat om ovan och han sade några ord som berörde mig djupt: “Vi går inte till Kyrkan för att vi tycker om prästen, vi går inte heller till Kyrkan för att vi tycker om de människor som är där, utan vi går till Kyrkan för att vi älskar Jesus Kristus!!! Jag hade aldrig tänkt så förut. Två dagar senare skulle vi resa ut på pilgrimsfärd till de heliga platserna och på bussen frågade fader O’Connor om han fick sitta bredvid mig. Vilket “sammanträffande”! När han satte sig sa han några vänliga ord. Jag måste ha fått en nådegåva igen, för jag började gråta häftigt och kunde inte svara. Fader O’Connor gav mig en blick, lade handen på min axel och bad tyst. Snart kom en djup frid över mig igen. Vi satt tillsammans på bussen hela veckan under pilgrimsfärden. Vi talade inte så mycket, men jag kände mig så välsignad. Det var tillräckligt att vara i hans närhet. 

Nu åter till Förklaringsberget. På vägen upp frågade jag några katoliker om jag kunde be en katolsk präst välsigna mig. “Naturligtvis”, sa de. På väg ut från Förklaringskyrkan efter Mässan såg jag fader O’Connor stå utanför kyrkan i solskenet. Jag gick fram och bad honom välsigna mig. Han såg ut att bli glad över min fråga, lade båda händerna på mitt huvud och uttalade välsignelsen. Då gick ett stort ljus genom mitt huvud; ljus och värme. Jag var yr, förundrad och lycklig när vi lämnade berget. Under resan frågade jag Vassula och Fader O’Connor var för sig om konvertering till den katolska Kyrkan. Oberoende av varandra gav de samma svar: “Du måste fråga Jesus från ditt hjärta om Hans vilja med dig”. Naturligtvis lydde jag detta råd. Ett par månader efter hemkomsten besökte jag en ekumenisk gudstjänst i Domkyrkan. Där var också kyrkoherden från katolska Kyrkan. Jag gick fram till honom, knäböjde och bad honom välsigna mig. När han lade sin hand på mitt huvud och läste välsignelsen gick ljus och värme genom mitt huvud igen. Efter det beslöt jag att konvertera till den katolska tron. Jag gick en kurs i katolsk tro och blev upptagen i den katolska kyrkan under Midnattsmässan påskafton 1999. 

Slutligen några ord om min bön. Innan resan till det Heliga Landet hade jag praktiserat inre bön i 5-6 år. Vid hemkomsten blev jag förvånad när jag märkte att min kontemplation blivit avsevärt mycket djupare. Innan jag reste till det Heliga Landet bad jag om att få möta Jesus och Maria där. Så blev det också. Jag mötte vår Moder i en staty och Jesus i Fader O’Connor. 

Tack, Jesus, för Sant Liv i Gud!

Johannes Abrahamsson

När Herren talar till oss idag vill jag lyssna

Det känns som om jag alltid har trott på Gud. Han har alltid funnits vid min sida på ett naturligt sätt och jag älskade som barn att höra berättelser och liknelser från den tiden när Jesus gick på jorden. Söndagsskolan var ett tillfälle att meditera över texterna från bibeln som jag aldrig ville missa. Men det var en sak jag inte förstod. Varför bråkade de kristna inbördes? På radion kunde jag höra hur protestanter och katoliker krigade på Irland. Man t o m dödade varandra. När jag kom till Svenska Kyrkan talade man illa om Missionshuset. När jag sjöng i kör i Missionskyrkan sa de att de svenskkyrkliga inte var riktigt kristna, de hade inte överlämnat sig åt Herren och så höll det på. Det gjorde mig ledsen. Katoliker och Ortodoxa var något man inte skulle beblanda sig med. Jag förstod ingenting, för vart jag än kom, vilken kyrka jag än besökte så var ju Jesus där, precis överallt. För mig var det aldrig någon skillnad. 

Åren gick och det var fullt upp med arbete och familj. Jag fortsatte att gå i kyrkan, be och läsa bibeln, men jag var rädd. Rädd att jag skulle hamna i helvetet, att jag inte hade överlämnat mig på rätt sätt, att jag inte bad tillräckligt, att jag inte satte Gud främst. Alltid rädd att gå förlorad. Ville Gud verkligen ha mig som sitt älskade barn. När mamma sedan dog 2003 efter en lång tids sjukdom tappade jag fotfästet alldeles. Jag ramlade ner i ett stort mörkt hål, drabbades av ångest och andlig nöd. Det man kallar anfäktelser. Fick ”nåden” att se min egen själ och hur mörk den var. Det kändes inte som nåd. Jag hade för vana att börja min dag på jobbet med en liten andakt vid skrivbordet. Började googla på nätet och fick upp en sida som kallades ”Sant Liv I Gud”. Vad var detta? Man ville enhet. Man ville ha ett enat Påskdatum. Här samlades protestanter, katoliker och ortodoxa kristna och bad tillsamman. Jag blev berörd ända i mitt innersta och tog kontakt med föreningen SLIG i Göteborg för att få veta mer. Redan första kvällen jag deltog i ett bönemöte kände jag att jag kommit rätt. Inte bara för att vi var från olika samfund utan också för att Jungfru Maria var med. Varför var hon inte med hos protestanterna? Jag började läsa budskapen och kunde inte släppa dem. Ju mer jag läste desto mer förstod jag hur mycket Gud älskar oss, att Jesus och Maria inte går att skilja åt. Att Gud är Helig, Barmhärtig och inte minst Rättvis. Att Gud vill alla människors räddning. Mitt liv har tagit en ny riktning. Jag är inte rädd länge. Jag vet att jag är älskad av Jesus och jag älskar honom. Vi har en relation, en kärleksrelation. Jag har blivit en levande människa. 

Budskapen som Herren ger oss i vår tid har gjort att jag har fått en helt ny förståelse även för bibeln och vilken oerhörd makt bönen har. Att läsa budskapen känns som om Jesus talar rätt in i mitt eget hjärta. Han är överraskningarnas Gud och det händer stora under och mirakler i vår tid. När Herren talar till oss idag vill jag lyssna. Han vill att vi skall vara Ett, då vill jag vara med och arbeta för enheten. Tänk att få vara med om att sprida dessa underbara budskap. Tron är en kärlek och kärlek kan aldrig piskas fram. Däremot rör man sig, utan att någon ens behöver be en om det, gärna i riktning mot den man känner sig älskad av. Jag känner mig älskad av Kristus. 

Den vänskap som finns i Kristus står inte att finnas någon annan stans. Här är Jesus på första plats. Ingenting annat är av verklig betydelse. När vi lever ett sant liv i Gud lever vi det liv Gud själv vill att vi ska leva.

Birgitta

Mina tvivel har förbytts till en tro

Jag har vuxit upp i ett ljummet kristet hem. Vi hade många biblar och min far gick i kyrkan. Min fars Gudsbild var en ganska sträng Herre som inte var särskilt intresserad av barn. Ändå var min far en god och snäll människa. Men det viktigaste i kristen tro kom inte fram till mig: att jag var älskad och godkänd av Gud. Och att Gud var med mig i allt. 

Som vuxen vände jag kyrkan ryggen. Men min själ led alla kval. 1975 började jag meditera. Då kunde jag äntligen slappna av litegrann och börja närma mig mina såriga, snåriga känslor. Och längtan efter ljus och frid. Började läsa katolsk och ortodox andlig litteratur och fascineras av ikoner. Men jag hade ändå ingen personlig djup tro. Mina tvivel stängde hjärtat. 

Åren gick och jag fick syn på en bild av Jesus som påminde mycket om en vacker ikon. Det var bilden som används av Sant Liv i Gud. Genom att lära och vara med i bönegruppen Sant Liv i Gud har mina tvivel förbytts till en tro på Guds existens och kärleken till sin skapelse och mig. Nu är jag troende, kristen, tack vare att Vassula sa ”Ja” till Jesus att ta emot och föra vidare Hans budskap. Går regelbundet i kyrkan och min tro utvecklas även när livet gör ont.

K.K.

Jag såg en mycket lidande Jesus fylld av smärta

Jag tillhör Svenska Kyrkan och är protestant. Juldagen 1987 hade jag en Gudsuppenbarelse i en liten lägenhet i Göteborg. Det var för mig helt oväntat och omtumlande. Jag blev drabbad av Gud och totalt förälskad. ”Jag såg naturen och allt med nya ögon”. Mina ögon, min själs ögon hade varit tillslutna för Gud och plötsligt så öppnas de. 

1996 var jag med om min andra omvändelse. Det hände tillsammans med en god vän som sa innan: ”Häng med ner till Rhodos (Grekland) och be” Jag tänkte: Vad kul att få komma utomlands, bada och så, men vad hände: Jag var en av dem som fick se Jesus genom Vassula Rydén. Det var en mycket lidande Jesus fylld av smärta som jag såg. En läkare, Georgia från Puerto Rico bekräftade det jag såg med att säga att hon såg en stor ljusgloria runt Jesus huvud. Denna resa var helt underbar. Jag har aldrig upplevt den gemenskapen tidigare bland troende syskon. Vi var människor från 13 olika länder. En fransyska, ateist blev frälst. Ja, vi var på ”Förklaringsberget”.

 Jag har läst dessa budskap (Sant Liv i Gud) sedan 1996. Jag har alltid fått tröst och vägledning av dessa budskap och djupt inom mig känt att detta är Guds tilltal. Jesu närhet och tecken har följt mig, tröst, djupare förståelsen av Bibeln, nattvardens viktighet, be rosenkransen, gå till kyrkan, att bikta mig regelbundet, att Gud är ledsen över alla kyrkors oförsonlighet och stridigheter, att leva enkelt och ibland lida för Jesu skulle samt att försöka leva ett ”heligt liv”. Det har dessa budskap inneburit för mig.

Ulf Åberg

Budskapen genomsyrar mitt liv

Under över mer än 20 år har budskapen i SLIG följt mig. Dagligen, blir tyvärr oftast på nätterna, läser jag budskapen från den engelska volymen som innehåller samtliga budskap till Vassula. Bönegruppen på måndagarna är numera en ovärderlig dimension för mig i SLIG-gemenskapen. 

Jag kan ärligt säga att budskapen idag genomsyrar hela mitt liv, mina böner och tankar. De blir utgångspunkten för att förstå och tolka den svåra tid vi lever i. Allt som sker ser jag i ljuset av vad dessa budskap berättar för mig. Att gå min vandring ett steg i taget med vetskapen att ALLT inte sker av en slump utan att jag hela tiden kan förlita mig på den underbara nåden som egentligen finns tillgänglig för ALLA om vi bara hade vetskap om det. Att världen får denna kunskap ser jag som det viktigaste idag. I detta ligger lösningen på alla konflikter. Jag försöker be för Ryssland och inte låta mig påverkas av den negativa bilden som sprids hela tiden. Undervisningen i SLIG visar mig att Ryssland och Kyrkan där har en nyckelfunktion i enandet av hela Kyrkan och världens framsteg. 

Jag lägger allt, varje morgon, i Guds händer, och sedan en tid är jag noga med att varje dag läsa de tre bönerna som Jesus undervisar oss om att be! Det är ett enormt privilegium att få vandra med Sant Liv i Gud!

Beatrice Sandberg, Stockholm

Ingen människa kan sätta ihop en sådan text

Den första gången jag fick en av Vassulas böcker i mina händer hade jag inte hört något alls om henne. Jag visste ingenting om dessa budskap. Jag började läsa och efter ett tag tänkte jag: ”Vad är det här?” ”Det är ju bara en massa kärlek”. Men jag fortsatte att läsa. Så småningom slogs jag av tanken ”Ingen människa kan sätta ihop en sådan text, Gud är ju kärlek”. 

Jag började efter en tid att engagera mig i den svenska föreningen Sant liv i Gud. Där har jag fått många nya vänner. Det här har betytt mycket för mig. Det har också fördjupat min förståelse av Gud. 

Jag har varit med på ett antal av de aktiviteter som Sant liv i Gud arrangerar. Retreater och resor. När jag har kommit hem från dem har min omgivning påpekat för mig att jag har påverkats av detta. De har kunnat se en förändring hos mig. 

Jag har med tiden blivit helt övertygad om att Vassula har fått särskilda gåvor, som ju Gud ger åt vem han vill. 

Jag har också sett många andra vittnesbörd från många andra människor världen över som kan vittna om det samma som jag.

B.P., Sala

Jag har närmat mig Maria, min Moder – vår Moder

För mig har tron fördjupats av Budskapen. Den har blivit mer tydlig och verklig. Jag har också närmat mig Maria, min Moder - vår Moder, genom budskapen. Har beslutat mig för att som frikyrklig gå med i den katolska kyrkan.

Jag har tröstats många gånger av dessa Budskap. Jag förstår att Jesus vill att vi alla verkligen ska bli ett och att hans kropp behöver helas. Att mycket av det som sägs i kyrkorna kan såra honom djupt. Att han lider när vi lider. Och att han vill att vi ska lyssna på hans mor.

 Mer tillit till Gud har växt fram genom Budskapen.

Gudrun Alvebro.

Han kan verkligen smälta våra hjärtan

”På frukten känner man trädet”. Efter att ha läst Sant Liv i Gud (SLIG) har jag blivit brinnande av kärlek och överlämnat mitt liv i Herrens händer, vigt mig till Jesu Helig Hjärta och Marias Obefläckade Hjärta. Egen njutning har mist sin tjusning och det viktiga är nu att sprida Guds ljus och kärlek. Tyvärr kan jag också bli för ivrig. Bönen är mycket viktigt, även tyst inre bön och jag får många bönesvar. Jag är svag och förmår inte mycket, men Herren leder till många heliga möten och jag ser Guds Finger i allt, även det som går mig emot. Som en ofattbar gåva har jag successivt fått en orubblig tro, förtröstan, ljus, hopp och inre glädje. 2010 konverterade jag till Heliga Katolska Kyrkan.

I större delen av mitt liv har jag varit en ”sökare” inom New Age med en diffus Gudsbild. Nästan 50 år gammal blev jag kraftigt utbränd och senare tillkom tortyrliknande sömnproblem och magproblem. 2003 kom jag till en frikyrka och upplevde där ett möte med Jesus. Dock behöll jag vissa saker från New Age t ex yoga plus andra österländska övningar, reinkarnationstankar, hälsokost m m. och jag bad inte så mycket.

Hösten 2007 började jag läsa SLIG med stor iver. Herren talade direkt till mitt hjärta. Jag har alltid kämpat mycket i egen kraft. Allt mitt elände gjorde att jag blev isolerad. Ibland fruktade jag att Budskapen inte kom från Gud, ändå drevs jag att fortsätta. Budskapen är starkt renande (om man vill!) och ger Gudomlig undervisning från Herren själv, från den Heliga Treenigheten. Detta är stort. Han kan verkligen smälta våra hjärtan.

Hösten 2008 började jag också lyssna till hela Bibeln inspelad på MP3 (strax innan jag kom till frikyrkan 2003 hade jag läst Bibeln snabbt rakt igenom, men sedan inte mer). Strax därefter (dec 2008) började jag gå regelbundet två gånger i veckan till den Heliga Mässan i Katolska Kyrkan. Jag sökte helighet och ville böja mig, bikta mig, få ramar och tydlighet. Det var som att komma till himmelen. Äntligen hade jag hittat vad jag sökt efter i hela mitt liv. Men av prästen blev jag skarpt tillsagd att sluta läsa SLIG. Då hade jag bara kommit igenom en tredjedel av Budskapen (min engelska är dålig). Under två år läste jag dem inte alls. Sedan fick jag en stark längtan att börja läsa dem igen (man måste ju lyda Gud mer än människor). Några månader senare (maj 2011) kom Vassula till Göteborg. Då fick jag samlingsvolymen på svenska och läste snabbt ut resten, för att sedan börja om från början igen. Även Bibeln läser jag om och om igen enligt en bibelläsningsplan. Bibeln läser jag alltid dagligen, ber tidebönerna (speciellt laudes och ofta vesper) och Rosenkransen varje dag. Några år gick jag dagligen till den Heliga Mässan, men orkar nu bara 2-3 gånger per vecka, jag biktar mig en gång i månaden. Tyvärr orkar jag inte åka på SLIG-bönemöten, men jag får kraft att hjälpa gamla på ett äldreboende att komma ut på en liten promenad ibland och liknande små saker i min närhet. Jag älskar att hjälpa det lilla jag kan och vittna för människor jag möter.

Jag känner igen Guds sätt att undervisa både i Bibeln och SLIG: kärleksfullt, tålmodigt och upprepande, men också mäktigt strängt ibland – Han är allsmäktig och Helig och vi behöver lära oss lydnad och att böja oss. Över allt visar Han sin stora kärlek och barmhärtighet och vilja att förlåta, om vi bara ångrar, bekänner och omvänder oss. Han vill hjälpa oss med allt, om vi bara ber Honom. Han varnar oss flera gånger innan stora saker händer i världen. Hans profeter har alltid blivit förföljda och avvisade, precis som Jesus själv, och nu även Vassula. Så vi måste LYSSNA till Honom NU, när Han vill leda oss rätt, och inte bara avvisa dessa mäktiga Budskap. Låt oss vara lyhörda för den Helige Ande, slänga bort vår prestige och stolthet och böja oss i ödmjukhet. Hjärtats omvändelse är det enda som kan föra oss mot kristen ENHET och Påskdatumen behöver enas (SLIG 20 feb 88, 25 mar 91, 13 apr 91, 21 dec 92, 31 maj 94, läs även 30 okt 87, 7 maj 88, 5 sep 88, 12 sep 88, 7 jun 98, 13 nov 01).

”det här Budskapet lägger inte något nytt till Skriften; allt Jag har sagt i detta Budskap står skrivet i Skriften, men ni har ännu inte till fullo förstått vad som står skrivet;” (10 okt 95)

I Jesu Namn, amen

Karin Erneholm, Angered

Balsam på såren

Att läsa Sant Liv i Gud för mig är balsam på såren i vår sargade värld.

Margit Nilsson, Gällivare

Jag kände igen rösten

Livet hade kollapsat i min familj. Vi hade förlorat dottern på ett ytterst svårt sätt och var nära att förlora varandra också. Mitt i detta fick jag märkliga tecken genom drömmar, blommor, fåglar och inte minst ord, både inifrån och utifrån. Prästen släppte inte taget om oss och efter ett tag vågade jag mig på att gå på gudstjänster (det hade varit mycket dåligt med det de senaste decennierna tyvärr). Orden i textläsningarna gick rakt in i mitt trasiga hjärta. Men på den vägen var jag rätt ensam. 

Det råkade vara ett kyrkligt möte i stan och vid bokborden tittade plötsligt Jesu ansikte rakt på mig! I foldern läste jag om Vassula och hennes budskap och var man kunde få tag på dem. Det var andra gången jag hörde om Vassula, inte långt innan hade jag läst om henne i Hvidts bok ”Mirakler”. Men nu beställde jag hem material: böcker, CD-skivor och videos. Allt gick rakt in i hjärtat på samma sätt som textläsningarna ur Bibeln och jag kände igen rösten! 

Dessa budskap har nu varit min stora tröst i nästan 10 år och sedan några år är jag också med i en underbart fin SLIG-bönegrupp där jag bor. Jag får svar på mina svåraste frågor och läser Bibeln som jag aldrig gjort förr. 

Att budskapen är i vår tid betyder för mig att Gud inte har gett upp om sin skapelse, om oss, utan gör ALLT för att vi nu äntligen skall vakna och inte gå förlorade. 

TACK Vassula för att du lyssnar och att du hänger dig åt detta och att du sprider detta på ett makalöst sätt över världen! Och TACK alla som är med och bistår, inte minst med översättningar som förmedlar budskapen oförvanskat och kraftfullt! 

BH Malmö

Känns som facit till Bibeln

I slutet av 2003 ringde en bekant till mig och frågade om jag ville lyssna på en kvinna som hette Beatrice och som skulle prata om Sant Liv i Gud i Rommelanda kyrka. Just då hade min andliga hunger växt & jag slukade mycket böcker om helande och tungotal m.m. Jag började läsa boken ”Min ängel Daniel” och fortsatte sedan med Budskapen och förfördes direkt av denna Kärlekshymn. Jag kände rent fysiskt hur någonting himmelskt ljuvligt kom in i mig! Dessa budskap har fått mig att gå regelbundet på bikt och kommunion och att försöka följa sakramenten, korset och Kristi kärlek.

Sant Liv i Gud känns som facit till Bibeln. Alla obesvarade frågor fick jag svar på och genom dessa Budskap har jag fått den största gåvan av alla nämligen att lära känna Gud - kunskapen om Gud. Jag har fått mer ljus över enhet och mycket annat. Jag ber dagligen Rosenkransen och försöker leva heligt och rent. Slutligen vill jag betona att ingen ände på djupet av himmelskt manna finns i dessa Budskap. Amen, Amen, Amen!

Jens Ahlström, Luleå/Uddevalla

En ovärderlig skatt

Jag kom i kontakt med budskapen när Vassula besökte min ort 1999. Jag kände direkt igen Jesu röst i dem, särskilt när Han talade om hur mycket Han längtade efter enhet och sörjer över splittringen i sin kropp. Jag hade redan innan ofta läst orden som Jesus säger i Johannesevangeliet kapitel 15 ”När ni är ett ska världen tro” och därför blev jag så glad när Budskapen bekräftade att enheten är så en viktig ”nyckel”! Jag blev också mycket tröstad av Hans kärleksfulla ord, hur oerhört Han älskar oss. Det som var svårt för mig som protestant var hur jag skulle förhålla mig till att även Jungfru Maria talar i budskapen. Jag hade ingen relation alls till henne och visste inte om det var rätt att hon kunde ge oss budskap. Jag hoppade till en början över allt Maria sade men fortsatte att läsa det övriga Budskapen. Efter en tid bad jag Jesus visa mig, att om Han vill att jag ska ta emot Hans Moder som min Moder, att Han skulle hjälpa mig med det. För är det så att Han vill ge oss en Moder så vill jag ju ta emot den gåvan. Den våren besökte en katolsk kvinna som tidigare varit protestant min stad och Hon undervisade mig om Maria och hur man ber Rosenkransen. En dag öppnade jag till slut mitt hjärta för Maria och någonting hände. Jag upplevde att min tro blev ”hel”. Jag fick en ny värme och kärlek i mitt hjärta som jag saknat och jag förstår att det är Marias moderliga kärlek. 

Budskapen är en ovärderlig skatt. De har hjälpt mig att förstå så mycket som jag inte hade en aning om innan. Jag har dragits djupare in i eukaristin mysterium, hur fantastiskt det är att vi får ta del av Gud själv i mässan. Hur viktigt det är att bekänna sina synder och ångra sig och att gå till bikt, som jag aldrig gjort tidigare. Det är smärtsamt att ta del av hur oerhört Jesus lider av vår splittring och vår världs djupa, mörka synder. Hur Han är så barmhärtig och kärleksfull och beredd att omedelbart förlåta och omfamna den som ångrar sig. Men att han också är en rättvis Gud och att det en dag kan komma en dom över världen om vi inte omvänder oss. Jag läser Budskapen tillsammans med Bibeln och de ger mig ett djupare djup i min tro. Min längtan är att dessa Budskap ska spridas för de räddar liv! 

Susanne Ahlström, Luleå

De berörde mig verkligen

Jag arbetar sedan några få år som präst i Svenska kyrkan utanför en stad i södra Sverige. Vid ett tillfälle kom jag i kontakt med SLIG, och fick då bok nr 1 och 2. Jag läste dem, de berörde mig verkligen och jag kunde inte hitta något fel med Budskapen. Min fru och ett par nära vänner för vilka jag visat budskapen verkade inte lika berörda, men Budskapen fördjupade min tro och påverkade positivt min tjänst som präst. Vid ett tillfälle var det en arbetskamrat som såg något litet av Budskapen, och denna for ut i oerhörd ilska över hur onda Budskapen skulle påstås vara. Då förstod jag att det talas mycket negativt om Budskapen i vissa kristna kretsar även i Sverige. Detta har tyvärr fått mig att ligga lågt ett tag med engagemanget för Budskapen, men nu känner jag en längtan efter att skaffa flera av böckerna och fortsätta läsa. 

J.F.A.

En räddning för mig

Jag är otroligt tacksam, för att Jesus har lett mig till Sant Liv i Gud. Jag hade en tro innan, men det är nu snart ett år sedan Sant Liv i Gud och Vassulas bok kom in i mitt liv, vilket har hjälpt och stärkt min tro och min relation till Jesus något oerhört. 

Det andra som har hjälpt mig ofantligt, har varit att få läsa allt det hon får till sig, hur Jesus lär och utbildar oss allihop, genom sina Budskap till henne.

Slutligen har det varit en räddning för mig, att få läsa från någon annan person, som också tar emot budskap från Jesus på en daglig basis och att jag inte är galen, utan att det finns en öppen kommunikation där. Jag är evinnerligt tacksam till Vassula, för allt det arbete hon har både dedikerat och accepterat sitt liv till detta och som vi alla andra får ta del av, samt använda som redskap för oss själva.

Med innerlig tacksamhet,

J.B. Göteborg

Detta måste vara Jesus som talar!

Jag är en kvinna, 62 år, som är katolik, sekularkarmelit. Jag läste budskapen från Sant Liv i Gud första gången för fyra år sedan. Jag hade då läst mycket andlig litteratur, helgonbiografier etc. Jag gick i mässan varje dag, praktiserade inre bön och försökte leva ett kontemplativt liv. De senaste 3 åren har jag läst budskapen varje dag. Budskapen har givit mig en mer levande relation till Jesus, en närmare, innerligare relation och en djupare tillit till Guds kärlek. De har hjälpt mig att stå fast i min tro under svåra perioder i mitt liv och gjort mig mer generös, mer "offrande", mer hängiven som kristen. De har även förökat och fördjupat min kärlek till eukaristin och till Maria. De har också uppmuntrat min bibelläsning. Jag läser nu Bibeln varje dag. Budskapen hjälper mig ständigt att försöka övervinna splittring och kärlekslöshet. "Evangelisera med kärlek för Kärleken". "Var ett". Enheten i Kyrkan, mellan kyrkor och samfund, men också i vardagsrelationerna i församlingen. Budskapen har också lärt mig en medkänsla med Kristus, med Hans blödande hjärta, Hans lidande. Det första som slog mig när jag läste Budskapen var den innerliga kärleken i Jesu ord. Den övertygade mig. "Detta måste vara Jesus som talar!" Jag önskar att alla människor läste dessa Budskap. 

I.J. Södertälje

Det enda som burit mig

På sensommaren 2013 meddelade min dåvarande hustru att hon ville skiljas. Detta kom som en chock för mig och jag gick in i en djup livskris med en depression som följd, en depression som jag först nu, i slutet på maj 2014, kan ana en vändning på. Det var även i samband med denna livskris som jag på allvar började studera Budskapen i Sant Liv i Gud. Jag har läst en del av dessa Budskap för ett par år sedan men det var inget som berörde mig då. Annat var det nu, det vill säga på sensommaren 2013, när jag återigen började läsa de av Vassula nedskrivna Budskapen. Dessa texter har under min svåra period, under de senaste 8 månaderna, betytt otroligt mycket för mig. Ibland har Budskapen varit det enda som burit mig igenom bottenlös förtvivlan, självmordstankar, ångest och depression. 

Men dessa Budskap har inte enbart varit en stor tröst, de har även fördjupat min tro och min övertygelse om att Jesus Kristus verkligen är Guds Son, att Han är verksam och nära även idag, och att det som står i Evangelierna är Vägen, Sanningen och Livet. Jag känner nu att jag vill engagera mig mer i spridandet av Budskapen och vad SLIG står för. Jag har börjat hjälpa till med att översätta en del texter på SLIG:s hemsida från engelska till svenska och jag har en förhoppning om att här i Bollnäs kunna samla intresserade till en bönegrupp. Hur det går med det får framtiden utvisa och jag är öppen för den vägledning som Gud och Jesus Kristus vill ge mig i vad jag skall engagera mig och hur. Sant Liv i Gud och Budskapen betyder i alla fall oerhört mycket i mitt liv just nu och det kan utan tvekan sägas vara den livskris jag gick in i under sensommaren 2013 som har lett mig fram till detta. 

A.L. Bollnäs

Han lever bland oss!

År 1999 fick jag höra av en vän (som sedan konverterade till katolska kyrkan och blev starkt troende) att det finns en profet i våra tider som Jesus uppenbarar sig för och ger budskap om hur vi skall handla och leva i dessa mörka tider osv. Jag läste lite, först hamnade jag på Fatimas budskap och blev skrämd att det kanske inte är från Gud, men inne i mitt hjärta kände jag en röst som sa mig:” det är inte tid att läsa det ännu”, så jag lade det åt sidan. Efter en tid började jag tänka på att åka till Medjugorje, till vår himmelska Moder, jag har blivit lärd att hon inte låter oss gå vilse. 

Efter att jag varit i Medjugorje, där jag fick närvara vid några av hennes uppenbarelser, delta i bön och andligt liv med tillbedjan och höra om fruktens vittnesbörd, vaknade någonting på nytt i mig. Jag vittnade om det här i Sverige där jag bor i men också i Slovakien där jag föddes och växte upp (åker dit varje år). Jag vigde mig och hela min familj till Jesus och Marias obefläckade hjärta, det var högtidligt. En präst sa till mig att min första uppgift är att skapa frid i familjen och sedan att be för världen men också andra uppgifter. Det arbetar jag fortfarande med och nu ännu bättre - tack vare Gud!!!

Sedan dess har jag inte haft några problem med att läsa Budskapen och inte varit rädd, tvärtom jag har jublat i mitt hjärta även när jag haft tunga dagar. När jag inte läste SLIG var sådana dagar mycket tyngre för mig. Jag känner hur Jesus och Jungfru Maria fostrar mig personligt i dessa Budskap som är min dagliga föda och glädje. Jag ber att alla folk ska kunna få uppleva den här dagliga glädjen och få veta också i de svåraste stunder älskar vår Gud oss och längtar att vi skall bli rena så att Han ska kunna återställa Sin bild i oss. Han längtar efter att vi ska kunna älska de som på något sätt mobbar eller ignorerar eller kanske pratar illa om oss. Han lider - lika mycket för den som anklagar mig, som för mig som är orättvist anklagad, för att Han älskar honom lika mycket som mig. Det är den levande tron - som ingen riktigt kunde riktig förklara för mig utom Fadern själv genom att jag läser dessa ord som griper mitt hjärta många gånger med tårar. Jesu stora, obegripliga och avväpnande kärlek, ger mig dagligen nytt mod och en ny glädje att springa till Honom för att bli förlåten och för att förlåta alla andra som jag har något emot. Det är Guds kärlekssång i oss alla “Ära vare Gud som älskar oss så mycket”! Tack att Han i sin vishet ville ha Vassula som sitt redskap, så att vi alla som kände oss förlorade på grund av vårt avfall och vår synd, kan se att Gud räddar och att Han lever bland oss! Jag vill bara Tacka Gud och säga att jag älskar min Treeniga Gud mer och mer, som ville rädda mitt liv genom dessa Budskap! Jag ber till Honom dagligen att jag ska kunna vara Honom trogen till livets slut och att jag en dag ska få vara hos Honom tillsammans med alla som Han ställde på min stig...  

Tacksam!

Helena J. Halmstad

Älskad för den jag är

Allt mitt andliga sökande har efter alla år börjat falla på plats, sedan jag började läsa Budskapen. Min starkaste upplevelse har varit att få känna att jag faktiskt är älskad för den jag är. Det blev en stark känsla då jag ombads att byta ut Vassulas namn mot mitt eget. "Är jag värdig dig min Gud?” Ja, jag upplever att jag faktiskt är det i dag, utan allt för mycket skamkänslor. I skrivande stund så känner jag en stor tacksamhet för att jag blivit räddad ännu en gång från min alkoholism som nästan tagit död på mig många gånger. 

Peter, Norrköping

Det är som näring

Sant liv i Gud och Budskapen som skrivits genom Vassula, kom jag i kontakt med för bara några månader sedan, men började genast läsa. Det är som näring. Jag har fortfarande en bit kvar av boken. De berör mig otroligt starkt. Det är så oerhört smärtsamt att inse hur vår onda och syndfulla värld fortsätter att genomborra Jesus, vår Frälsare som lidit och dött för oss. Att det finns människor, och dessutom s.k. präster, som motsätter sig Vassula och därigenom Herren själv, är obegripligt för mig att förstå. Må dessa människors murar inom sig själva rivas ner, må de vakna, se ljuset och uppleva Guds Kärlek

M.Ä.S. Lund

Herren lugnade mitt hjärta 

Året var 1995 och min son hade sin 30-åriga födelsedag. Då kände jag hur det luktade rökelse. Jag säger: ”här luktar som i kyrkan; rökelse. Kan det vara alla dina blommor?” Denna lukt har jag upplevt vid flera tillfällen. Sedan läste jag i SLIG om Vassulas berättelse när hon första gången kände rökelsedoften och sprang upp till sin son och undrade om han hade tänt rökelse? Men det hade han inte. Jesus förklarar för Vassula att Hans närvaro kan kännas som rökelsedoft ”det är Jag”, säger Han till Vassula. Jag blev så glad av att läsa om detta och att även jag har känt rökelsedoften. Jag har även upplevt andra dofter bl.a. något som jag tolkar som doften av balsam. När jag under nästan ett och ett halvt års tid var utsatt för förföljelse, en terror som höll på att bryta ned mig helt, kom doft av rosor när jag hade det som svårast. 

Karin Wiking brukar skicka till mig något att läsa från SLIG. Vid ett av dessa tillfällen fanns en litania som Jesus håller till sitt Heliga Hjärta. Där står bland annat: ”mitt Heliga Hjärta är som en bädd av utvalda rosor.” Jag tolkade det som att Herren ville lugna mitt oroliga hjärta. Jag kan inte längre säga hur många gånger jag har läst alla böckerna Sant Liv i Gud. De har gett mig en iver att berätta om Budskapet. Jag talar om detta även för dem som inte tror på Gud. Jag har mött skepsis och några har försökt att få mig att inte tro på Budskapen, även Katoliker, men jag ger mig inte. Jag har skrivit till vår älskade biskop Anders Arborelius och även talat om Jesu önskan om enhet. Nu vet jag att biskop Anders arbetar ivrigt för enhet och har ett större kontaktnät. Jag gör bara lite i jämförelse med honom. 

G S

Jag har närmat mig kyrkan

Jag är född katolik, men under mitt liv har jag inte varit särskilt aktiv inom kyrkan eller i att utöva min religion. Nej, egentligen hade jag varit ganska passiv innan jag hittade Vassulas bok. Under vissa perioder, särskilt när jag har haft problem, har jag kommit på att jag måste gå till kyrkan och be. Många gånger har jag bett till Jesus att Han ska visa mig vägen och göra mig till ett instrument för Hans tro, för att jag på det sättet ska kunna leda mina kära och nära till Gud. En majdag förra året, tillsammans med några församlingsmedlemmar, besökte jag Benediktin-bröderna i Östanbäcks kloster och där på en hylla, i deras lilla butik fick jag se boken ”Sant liv i Gud” (1). Omslaget på boken attraherade mig mycket och jag köpte den. Nu tröttnar jag inte på att läsa Jesu budskap i boken och för varje dag fascinerar de mig mera. 

På den vägen har jag fått lära känna vem Vassula är och även kommit i kontakt med SLIG-organisationen i Sverige. Jag har närmat mig kyrkan mycket mer, jag går till mässan och tar nattvarden nästan varje söndag. Mitt band och min kärlek till Jesus har blivit mycket starkare och jag känner en stor frid i min själ som jag gärna vill ska smitta vidare till alla de som jag älskar. 

S.C.H.