Syrien

Resan till den Libanesiska/Syriska gränsen var händelselös för de flesta av oss, men en buss stoppades på båda sidor gränsen vilket tog nästan tre timmar. Detta gav oss en övning i tålamod och gott humör. Trots vissa stunder av oro i bussen lyckades vi, med Guds hjälp, behålla lugn och god stämning i bussen. Författaren till dessa rader var med på bussen som blev uppehållen. En präst från USA nämnde senare på skämt att allting tycktes gå fel just där han var. Både han och hans buss fick dåligt rykte och alla inklusive Vassula fick rådet att inte vara på samma ställe som han!

Vi tog in på det magnifika Hotel Ebla Cham i Damaskus. Följande morgon åkte vi till Palmyra där vi i brännande sol besökte de romerska ruinerna. Egentligen hade vi planerat att fira mässan i den imponerande amfiteatern men för att undvika att stekas levande drog vi oss tillbaka till ett hotel i närheten, där vi även åt lunch och mässan firades hängivet på scenen i ett konferensrum. Huvudcelebrant var fader Eugene Pappas. Detta blev en ortodox mässa utan de vanliga ceremonierna men icke desto mindre djupt rörande.

Biskopar and orthodoxa präster firar mässa på en scen på hotellet

Nästa morgon, som var en söndag, besökte vi Gamla Stan i Damaskus. Vi började med kapellet som ursprungligen var bostadshus, sedan fängelse från vilket aposteln Paulus rymde genom att fira sig ned från fönstret i en korg. Vi besökte också den Stora Umayyad Moskén med dess vackra gård och relikskrinet som innehåller Johannes Döparen huvud. Moskén är en plats för bön. Det var intressant att se hur avspända och hemmastadda människor var innanför dess murar. Det påminde oss verkligen om beskrivningen av hur Moses och hans vänner åt och drack i Guds närvaro på Berget Sinai (Exodus 24:9-11), Allahs barn, hemmastadda i Faderns hus. Hans Högvördighet visade respekt för denna heliga plats genom att ta av sig skorna.

Kapell och fängelse för Helige Paulus (vänster, helgedomen för Johannes Döparen i den stora moskén (höger)

Vår söndagsmässa, grekisk ortodox, firades i den melkitiska katedralen kallad Vår Frus Insomnande. Huvudcelebrant var biskop Georges Kahhale. Än en gång blev detta en mycket rörande upplevelse som gav en sådan känsla av enhet. Helt säkert kommer den att förbli ett minne för de biskopar och präster som samlades kring ett gemensamt altare. Eftersom katedralen vigts åt Vår Fru påmindes vi åter om att vi reste tillsammans med Kristi Moder som, liksom en entusiastisk mor, visade sitt lilla barn sina favoritplatser och några av de människor hon föredrog.

Biskopar och präster med Vassula vid ingången till helgedomen, efter mässan

Vi besökte Ananias hus som nu är kapell, där Den Helige Paulus en gång fick tillbaka synen efter att ha blivit blind vid anblicken av den återuppståndne Kristus (Galaterbreven 11: 11-24 och Apostlagärningarna 9: 1-25, 22: 4-16, 26: 9-20).

Skylt utanför Ananias hus, Syrien

Inne i Ananias kapell

Den kvällen fick vi sällskap av två middagsgäster, biskop Isidore Battika, den grekisk melkitiske patriark-vikarien av Damaskus, och den syrisk katolske biskopen Monsignor Elias Tobbi. Biskop Isidores tal mottogs med entusiastiska applåder. Han talade om det underbara samarbetet mellan de grekisk ortodoxa och katolsk ortodoxa församlingarna som valt att bygga en gemensam kyrka. Kyrkan heter Den Helige Petrus och Paulus kyrka i Dumar. Han talade om Syriens betydelse med hänvisning till den tidigare påven Johannes Paulus' besök. Läs mer här

Biskop Battika med Vassula vid måltid, Syrien

Biskop Tobbi med Vassula vid måltid, Syrien

Kristus är grundaren av sin kyrka, men det ligger mycket i det faktum att kristendomen inte kunde ha spridits över världen utan Den Helige Paulus' omvändelse.

Vassula med Myrna av Damaskus, Vår Fru av Soufaneih