Mitt sista rop från Mitt Kors

29 april 1987

(Nästa morgon.)

Jag är Herren Jesus; du hörde Mitt rop, det var Jag; Det väckte dig,¹ Jag ropade ut från Mitt Kors, Det var det sista höga rop som utgick från Mig medan Jag var i köttet, ett rop fullt av lidanden, plågor och bitterhet, som genljöd från djupet av Min Själ och genomträngde Himmelens höjd; Det skakade jordens grundvalar och slet itu de hjärtan som älskade Mig, så som det rev itu förhänget i Templet; Det uppväckte hängivna efterföljare åt Mig, liksom Det uppväckte de döda ur deras gravar, så att de kastade av sig jorden som täckte dem, liksom Det omkullkastade Ondskan;

Väldiga dån skakade Himlarna där ovan, och varje ängel föll bävande ner på sitt ansikte och tillbad Mig i fullständig tystnad; Min Moder, som stod helt nära, hörde Mitt rop och föll på knä på marken, dolde Sitt ansikte och grät, Hon bar detta sista rop med Sig ända till den dag då Hon avsomnade; Hon led...

Jag lider ännu bittert av denna världens ondska; gudlöshet, laglöshet och egoism; Mitt Rop växer sig starkare för var dag; Jag lämnades ensam på Mitt Kors, ensam att bära världens synder på Mina skuldror; ensam att lida, ensam att dö, att utgjuta Mitt Blod som täckte hela världen och återlöste er, Mina älskade;

samma Rop hörs nu på jorden som ett eko ur det förgångna, lever Jag i det förgångnas skugga? var Mitt Offer förgäves? hur kommer det sig då att ni inte hör Mitt Rop från Korset? varför stänger ni era öron och förtränger Det?

Herre, för vem är detta budskap?

för alla dem som har öron till att höra Mitt Rop;

(Jag var mycket rörd av att höra hur mycket Han led alldeles ensam då, och hur Han lider ännu.)

Min Gud, jag accepterar att vara det Du ville att jag skulle vara i Ditt budskap den 23 april: Ditt offer, Din måltavla; låt mig bära Ditt Kors åt Dig och låt mig ge Dig vila. Låt mig trösta Dig. Jag är inte ensam. Som jag påstod förut, jag är med Dig!²

Jag älskar dig lilla duva, Jag har överöst dig med alla Mina nådegåvor; tillåt Mig att använda dig för Mina egna syften och Min egen ära; behåll ingenting för egen del och tänk bara på Mina intressen; förhärliga Mig, arbeta för Mig, förena dina lidanden med Mina lidanden;

Jag önskar att hela världen ville prisa Ditt Namn, och att det nådde fram till Dig.

enhet skall stärka Min Kyrka; Enhet skall förhärliga Mig; Vassula, älska Mig;

Lär mig att älska Dig som Du vill, Herre.

det skall Jag; Jag skall inte överge dig; tröttna inte att bära Mitt Kors; Jag är nära dig och delar Det, älskade;

(I Paris under Påsken:

När Arkemandriten, efter att ha läst Budskapet, sade till mig: “Det är ett mirakel“, tänkte jag också på hur underbart och vackert det är att Gud ger oss ett Budskap, men å andra sidan, hur förfärligt, förfärligt därför att det visar en sörjande Gud, en lidande Gud; Gud sänder oss ett Budskap i ångest, olycklig och övergiven av många. Det är ett sorgset Budskap.)

Lär jag mig alls något, Jesus? Jag frågar inte för att själv bli tillfredsställd, utan för att åtminstone få veta var jag står, jag menar, om jag överhuvudtaget gör framsteg!

Vassula, Jag, Jesus, är framför dig och du växer verkligen; Jag uppväckte dig från de döda och Jag gav dig mat; du äter Mitt Bröd; Mitt Ljus lyser över dig, Jag är din Lärare och du lär från Visheten;

Jesus, många gånger har Du påmint mig om att förbli liten och förbli ingenting. Nu sägr Du till mig att jag växer?

Ja, du måste växa till i anden, i kärlek, i ödmjukhet, i anspråkslöshet, i trofasthet; låt alla dygder växa i dig; samtidigt skall du vara ingenting i fåfänga, i synd och allt som i Mina ögon är motbjudande och avskyvärt; Jag vill att du skall bli fullkomlig;