Hur min ängel tog kontakt (forts.)
Förföljelser från prästen
Prästen gav emellertid inte upp. Brevledes hävdade han att allt som jag upplevde var bara en massa strunt och att jag bara behövde ta en titt på mig själv för att förstå att jag aldrig skulle kunna erhålla en sådan nåd. Tidigare hade han sagt att sådana nådegåvor fick enbart människor som arbetade för Gud, sådana som moder Teresa. Och med en åtbörd visade han mig sina böcker på hyllorna. Sedan försökte han skrämma mig och hävdade att allt var diaboliskt - allt för att jag skulle överge skrivandet. Han lyckades delvis, för varje gång efter detta när Gud närmade sig, jagade jag bort honom. Jag kunde knappt ta emot min ängel. Om jag hörde från Gud dessa ord, "Jag, Jahve, älskar dig", låtsade jag inte höra och lät inte detta skrivas ned. Om Jesus närmade sig och sade: "Frid mitt barn" vände jag mig bort och jagade honom på flykten. Jag tog honom för den Onde. Prästen lyckades få mig att tro Gud inte kan kommunicera med en person som mig, eftersom Gud endast utväljer heliga människor. När Jesus kom för att tala med mig, blev jag ibland rent av aggressiv, eftersom jag trodde att det var djävulen. Jag jagade våldsamt bort honom, gång på gång.
Visheten fann till slut ett sätt. Min ängel kom och berättade att han hade ett budskap från Jesus och att han skulle ge det till mig. Han blev Jesu ombud. Det var ett sätt jag kunde acceptera, men inte alltid, för fortfarande hade prästens ord ett stort inflytande på mig. Hur och varför skulle den Helige vända sin blick till en föraktfull själ, en sådan som min, och inte nog med det, varför i all sin dar skulle han prata med mig! Hur kunde jag ha trott att Gud, den Allsmäktige, skulle tala och kommunicera på ett sådant enkelt sätt med mig! Jag hade aldrig i mitt liv hört talas om någonting sådant. Jo, men bara i bibeln, med människor som Mose, Abraham och profeterna, men det var en annan sak och andra tider. Uppdiktat, det var vad det var, en illusion... Det gick runt i huvudet på mig. Jag visste att det hände och jag var inte galen! De sår som prästerna hade tillfogat mig började endast långsamt och med tiden att läka.
Min ängel gav mig så mycket frid, när han i timmar varje dag predikade för mig. Då och då lämnade han rum för Jesus för att förmedla sina gudomliga ord. Första gången detta hände ville jag sudda ut orden. Jag hade nämligen skrivit ner dem, vilket jag inte brukade göra. Ängeln ingrep och bad mig att förstå och låta dessa ord stå kvar, eftersom de verkligen var från Jesus. Orden var, "Jag, Jesus, älskar dig." Detta var Jesu första ord, som jag skrev ner efter krisen. Jag skrev dem den 20 juni 1986. Långsamt, långsamt, steg för steg, och med stor varlighet, började Jesus på nytt att närma sig mig.
Den 9 Juli 1986, 7 sade Gud, "Jag, Gud, älskar dig." Min ängel såg genast min tvekan och bad mig att bevara dessa ord, eftersom varje ord var givet av Gud, och Gud var nära mig. Guds nästa direkta budskap kom i juli 1986. 7 Budskapet var: "Jag har livnärt dig, (andligen), Ty Jag kom för att ge dig föda. Hjälp de andra och ge också dem denna föda. Gör så att de blomstrar, för dem till mig. Jag mättade dig, och du blomstrade, jag höljde dig i min väldoft. Livnär också de andra. Hjälp dem och för dem till mig. Jag har givit dig kärlek, så följ mig. Jag har förärat dig denna föda. Ge den också till andra, ty i den vill Jag att de skall finna sin lust."
Jesus kom tillbaka den 31 juli 1986, 7, men denna gång som det Heliga Hjärtat och sade: "I djupet av mitt Hjärta har jag en plats för dig, min älskade. Där skall du leva." Den 7 augusti 1986, 7 talade Fadern på nytt och gav mig detta budskap: "Jag, Gud, binder dig till mig." Jag blev rädd och bad honom mycket skarpt, därför att jag var misstänksam, att uppge sitt namn. Han svarade, "Jahve" Mitt hjärta fylldes av glädje och kärlek, ty redan nu hade min längtan efter honom satt mitt hjärta i brand. Jag sade: "Jag älskar dig, evige Fader". Han svarade: "Älska och lovprisa mig, din Gud. Jag är din evige Fader" Jag frågade honom då: "Känner du min glädje, mina plågor, min rädsla, min kärlek och min förvirring?" Han svarade: "Ja." Då sade jag: "I så fall vet du hur jag känner mig just nu. Du förstår mig till fullo." Med stor ömhet sade han: "Ja, det gör jag, min älskade."
Detta var mitt första samtal på mycket länge, sedan jag hade förnekat honom (av rädsla). Eftersom han visste hur gärna jag ville veta varför han talar till mig, fortsatte Gud samtalet. Han sade, "Gud älskar er alla, dessa budskap är bara en påminnelse, för att påminna er om hur era grundvalar lades. Sprid mitt budskap".
Som jag förklarade i början var de allra första budskapen jag fick mycket korta. De lät mer som telegram än budskap.
Under tiden, trots allt, hade jag inte förlorat kontakten med prästerna. Men jag hade slutat att tala om budskapen med prästen som fördömde dem och som hade fått mig att lida så mycket. Efter en viss tid beslöt jag emellertid att berätta att jag fortfarande mottog budskap och att de blev nedskrivna. Jag visade honom anteckningsböckerna istället för de lösa pappersbitarna han hade fått se tidigare. Jag brukade använda vilket papper som helst som jag kunde skriva på, men när tiden för mitt uppdrag kom, inspirerade den helige Ande mig att börja med anteckningsböcker och numrera dem.
Jag minns att jag bjöd hem prästen för att berätta att jag ännu kommunicerade med Gud. Jag tänkte att jag borde informera honom om detta. Jag berättade det för honom. Han gillade det naturligtvis inte särskilt mycket, men han bad mig ändå att visa honom anteckningsböckerna. Jag lånade ut dem till honom över en dag. Dagen därpå fick jag ett mycket skarpt brev från honom, vilket ålade mig att bränna alla mina anteckningsböcker och säga till alla mina vänner som läste dem att glömma det hela. Av någon anledning genomskådade jag Satans otrevliga sätt. Jag berättade för mina vänner vad han sade, och de blev mycket upprörda på honom. Jag besökte prästen och berättade om deras reaktion och tog mina anteckningsböcker ifrån honom. Han sade att Gud troligtvis är mycket arg nu och han överlämnade mig åt mitt öde. Han sade att Guds tålamod med mig sträckte sig till en eller två gånger, men nu, när jag inte lyssnade, överlämnade han mig i djävulens händer.
Min ängels lektioner i urskiljning började redan att ge resultat, och i denna speciella situation hade jag stor hjälp av dem. Nu kunde jag inte längre bli lurad. Jag svarade på prästens brev och sade att hans Gud inte är min Gud. För hans Gud är en grym Gud, snar till vrede, otålig, utan fördrag och kärlekslös. Hans Gud förlåter en eller två gånger och vänder sedan ryggen åt en och kastar själarna i helvetet om de inte lyssnar, medan den Gud jag känner, den Helige som samtalar varje dag med mig, min Gud, är bara kärlek, han har ett oändligt tålamod, är fördragsam och kärleksfull. Min Gud som talar till mig, och som böjer sig ända från himlen hit ned, är mild och sen till vrede; han är den Barmhärtige och omsluter min själ bara med sin kärlek. Min Gud som besöker mig varje dag i mitt rum, den Helige, som han behandlar som djävulen själv, omger min själ med frid och hopp. Min Gud livnär min ande och förökar min tro på honom. Han undervisar mig i andliga ting och uppenbarar för mig sitt hjärtas rikedomar.
Efter detta bad han mig att försöka, bara en gång till, att för några dagar upphöra skriva och se vad som hände.
Jag lät några få dagar passera utan att jag skrev, som prästen hade bett mig. Jag bad och frågade på nytt under bön, vem som verkligen ledde mig på detta säregna sätt. Jag hade frågat om budskapen verkligen var från honom; om så var fallet ville jag att han skulle svara mig och låta mig höra honom säga följande ord: "Jag, Jahve leder dig." Ingenting mer. Och detta skedde. Gud svarade i enlighet med min bön.
Mina samtal fortsatte och en dag, den 15 december 1986, fick jag följande budskap från Gud: "Min dotter, all visdom kommer från mig. Vill du få visdom?Utan att inse vad Gud erbjöd mig svarade jag "Ja". Då sade han att han skulle ge mig vishet men att jag måste förvärva visheten om jag ville ha henne. När han såg att jag undrade hur detta skulle gå till, sade han att han är den Allsmäktige och att han skulle undervisa mig. Jag mediterade över vad Gud hade erbjudit mig och ju mer jag mediterade över det, desto mer förstod jag hur makalös gåvan var som han erbjöd mig. Det slog mig dessutom att jag inte ens hade tackat honom. Så nästa dag tackade jag honom. Han sade på nytt att jag måste förvärva vishet; men han skulle hjälpa mig och jag fick inte bli modfälld.
| 
