Hur min ängel tog kontakt (cont'd)

Prästen fördömer budskapen

Jag hade besökt seminariet regelbundet för att träffa prästen. En dag utbad han sig att få se närmare på detta fenomen när jag kommunicerade med himlen. När det började, gick han fram till mig och rörde vid min hand, för att se om han kunde hindra mig. Han kände genast en stickande elektrisk stöt i sin arm. Han höll tyst om detta för mig. Men senare, eftersom han hela eftermiddagen fortfarande kunde känna den elektriska förnimmelsen, berättade han för en annan präst på seminariet vad han hade varit med om. Den andre prästen hade hört talas om mig. När han berättade om händelsen, förklarade den senare det som djävulskt snarare än gudomligt, och bad honom föra mig till honom.

Han stänkte vigvatten över hela rummet, över stolen jag skulle sitta på, på skrivbordet, papperet och pennan som han skulle låta mig använda. Jag satte mig ner och han bad mig att kalla på "Det" som jag kommunicerade med och bad "Det" att skriva "Ära vare Fadern, och Sonen och den helige Ande". Jag samlade mig i bön och bad Gud att skriva detta åt mig. Och det gjorde han, men med en sådan kraft att blyertspennan bröts och jag var tvungen att skriva färdigt med en kulspetspenna. Prästen blev rasande men också mycket rädd. Han började berätta för mig om satanism, ondska, magi, och stumma andar. Den ande jag talade med var inte gudomlig, utan en stum ande, hävdade han. Han skrämde upp mig ordentligt. När jag reste mig för att gå sade han att jag inte fick komma tillbaka, vare sig till seminariet eller till kyrkan, såvida jag inte slutade att skriva, åtminstone för en tid. Jag blev också ombedd att lämna den andra prästen ifred. Han gav mig tre böner som jag skulle be dagligen (St. Mikaels bön, den helige Bernhards Memorare, och en novena till Jesu heliga hjärta.). Han gav mig också en rosenkrans i handen.

Uppriven av allt detta gick jag till den första prästen som åtminstone var vänlig, och jag berättade för honom vad som hade hänt. Jag sade att denne inte gillade att jag besökte honom, och att dessa besök borde upphöra. Han slog då ner blicken, lutade huvudet åt ena sidan och svarade inte. Då förstod jag att han höll med den andre prästen. Det var uppenbart att om jag inte besökte honom, så skulle han omedelbart bli befriad från ett enormt kors. Jag insåg att jag var en persona non grata, så jag reste mig och skrek åt honom: "Ni kommer aldrig att se mig i den här kyrkan igen, inte förrän jag känner mig välkommen!" Och så gick jag därifrån, med övertygelsen att jag för alltid lämnade den katolska kyrkan bakom mig.

Jag gick hem och grät floder. Min ängel kom för att trösta mig, smekte mig över pannan. Jag klagade för Gud: "Jag är förvirrad och min själ är sorgsen bortom allt man kan föreställa sig. Jag är inte längre säker. Du säger att det är du och mitt hjärta känner och vet att det är du, men prästen säger att det är från djävulen. Om det är du, då vill jag att denne präst en dag skall erkänna att mina samtal är gudomliga, först då skall jag tro! Gud sade bara "Jag skall böja honom..."

Ängeln var mycket ömsint mot mig. Han förband mina andliga sår med stor omsorg. Varje dag bad jag de böner som prästen hade gett mig och gjorde precis vad han hade bett mig att göra. Jag upphörde att använda den nådegåva som Gud hade givit mig och undvek att skriva. Jag bodde i ett muslimskt land och därför kom jag på idén att köpa koranen för att studera och jämföra den med bibeln. En dag när jag gjorde anteckningar, kom till min förvåning den himmelske Fadern till mig. Hans blotta närvaro fyllde mig med en obeskrivlig glädje, och han sade till mig: "Jag, Gud, älskar dig, min dotter, kom alltid ihåg detta, Jahve är Mitt Namn."

Medan jag höll i pennan använde han min hand för att skriva detta på anteckningsblocket. Litet senare steg han på nytt ner till mig och sade medan han använde min hand: "Jag, Gud, älskar dig. Vassula, kom alltid ihåg detta. Det är Jag som leder dig. Jahve är mitt Namn". Det var så rörande att jag brast i gråt. Jag var som en fånge, förbjuden att tala med min Fader, förbjuden att ha någon som helst kommunikation med himlen, förbjuden att använda den nådegåva som Gud själv hade givit mig, och förbjuden att använda detta sätt att komma min himmelske Fader nära. Vem trotsade alla dessa förbud, vem kom och besökte mig i "fängelset"? Den som älskar mig mest! Den mest kärleksfulle Fader som finns, den Helige som håller hela universum i sin öppna hand. Han kom för att visa mig sin tillgivenhet och sin kärlek.