Hur min ängel tog kontakt (forts.)

Striden mellan min ängel och Satan

Som om det inte var nog att bli pinad om dagen, kom Satan dessutom under natten. Han lät mig inte sova. Varje gång jag höll på att somna in, försökte han kväva mig. Ibland upplevde jag honom som en örn som satte sina klor inne i min mage och pressade all luft ur mina lungor. Jag kände stridens hetta omge mig, hur jag var mitt uppe i denna strid mellan min ängel och djävulen. En dag upphörde allt, det var som om det aldrig hade hänt. Satans angrepp upphörde och jag fick några dagars lugn. Angreppen hade försvagat mig, men jag var mer fäst än någonsin vid min ängel.

I mina ögon började min skyddsängel bli allt för mig, han fyllde mitt liv. Jag klamrade mig fast vid honom för allt vad jag hade kärt. Jag förstod i vilken hög grad våra skyddsänglar försvarar oss, älskar oss och bryr sig om oss; beskyddar oss, vädjar för oss, ber för oss, lider för oss och delar vårt liv. Tillsammans delade vi både sorg och glädje.

I stor fruktan återvände djävulen, eftersom han vid det här laget började ana vad Gud höll i beredskap för mig. Listig som han är, lade han nu om sin strategi. Han använde det klassiska sättet för att lura mig och uppenbarade sig som min ängel. Han fäste stor vikt vid att beskriva Gud för mig. Eftersom han hade gissat att Gud skulle närma sig mig för att ge mig en uppgift, ville han få mig att på ett felaktigt sätt frukta Gud. På så vis tänkte han att jag skulle ta till flykten när Gud kom till mig.

Jag medger att han till en början lyckades lura mig. Jag trodde det han påstod om Gud var sant, eftersom han utnyttjade min okunnighet för att mata min hjärna med en falsk bild av Gud. Han målade upp en bild av Gud som en fruktansvärd domare, med ytterst lite fördrag med sina människobarn, och gjorde vi det minsta fel skulle han straffa oss på det mest ohyggliga sätt. Detta pågick under några dagar.

Jag kom till den punkt då jag inte längre kunde urskilja vem som var vem. Det var omöjligt för mig att avgöra om det var min ängel, eller om det var den Onde som efterapade min ängel. Jag hade ingen jag kunde vända mig till och fråga till råds, jag var helt ensam. Jag ville inte heller dela detta med min man - jag var rädd att oroa honom. Satan som nu trodde att han hade övertaget, började dra åt snaran, visa tecken på ondska och elakhet, något som förvirrade mig. Han ville öka pressen och för varje dag förde han med sig allt flera demoner som skulle invadera mig, och försvårade således min ängels uppgift att skydda mig. Vid ett tillfälle lät mig Gud lyssna på djävulen, när han gav befallning åt sina fallna änglar att gå till angrepp och paralysera mig. Dessa fallna änglar ansatte mig från alla håll, de hånade mig, ljög för mig och kallade mig alla fula namn de kunde komma på. De gav mig också ett öknamn, "Pia", och de uttalade det med hån i rösten. Gud lät allt detta ske, för det var ännu ett sätt han använde för att rena min själ.