11 september-profetia

  av Vassula, Rom, 10 januari 2002

"Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” (Ef 5: 14)

Kära vänner i Sant Liv i Gud,

Må Herrens Jesu Kristi och vår himmelske Faders välsignelser vila över varje familj. Jag vill tacka var och en av er för alla era ansträngningar med att sprida vår Herres budskap, men jag vill också tacka er för era böner och för de Mässor som framburits för mig och för de medlemmar av min familj som är sjuka.

Jag vill åter ta upp den profetia som gavs av vår Herre den 11 september 1991, tio år före den fruktansvärda dagen i New York och de följder den fick. Men innan jag kommer in på det, vill jag framföra några ord.
De som känner mig måste ha lagt märke till att jag under dessa 16 år som jag har fått ta emot denna profetiska uppenbarelse från vår Herre, i alla mina vittnesbörd, och de har varit många, avgivna vid fler än 700 tillfällen, har jag aldrig lyft fram apokalyptiska teman, och inte heller talat i doms- och ödesmättade termer; jag har inte heller lyft mina armar för att profetera att världen går mot sitt slut (vilket många falskeligen anklagat mig för), utan mina framföranden har handlat om vår Herres mildhet och ömhet, om den oändliga kärlek han har till oss och hur vi skall förvandla våra liv till oavlåtlig bön.
Min kallelse har varit att påminna er alla att vi är den Allrahögstes söner och döttrar och därför av kunglig ätt, eftersom vår Fader är konungarnas Konung, han är Majestät och Härlighet, och vi är arvingar till hans kungarike, och hör vad jag säger, ingen, ingen, skall någonsin ta detta ur ert sinne. Vi är mycket dyrbara för Gud.

Jag har också talat om att vi bör bättra vårt liv och leva i enhet och inte splittrade. Jag har också talat till olika kyrkor runt om i världen att de skall försonas och förenas och också påmint dem att vi alla, även de höga dignitärerna, lever i synd. Varför? Därför att vår splittring är en synd, och Skriften säger: ”Den som vet hur man handlar rätt, men inte gör det, han begår en synd.” (Jakobs brev 4:17). Envar vet sålunda att splittring är mot Guds vilja, och ännu till denna dag är vi splittrade. Skriften kan inte avvisas.

När Kristus sade till Fadern ”Jag ber att de alla skall vara ett i oss, som du är i mig och jag är i dig, så att världen kan tro att du har sänt mig,” (Joh 17:21). Denna Kristi bön för oss att vi skall bli så förenade angav klart att hela skapelsen skall (måste) komma till en andlig enhet och inte till en bokstavens enhet eller en enhet genom ett underskrivet avtal. Men en sådan andlig enhet att hela världen blir påverkad kan inte komma till stånd utan att den Helige Ande utrustar människosläktet med sin kraft.
Den Helige Ande måste sålunda resa upp nya apostlar som skall gå ut och evangelisera världen och dra hela världen till tro på Kristus. När jag betraktar vår rådande splittring och världen i dess aktuella tillstånd skulle jag vilja säga att Kyrkan har visat sin svaghet i detta hänseende.
Ändå, trots vår svaghet och ynklighet har den Helige Ande, som känner till våra misslyckanden, aldrig slutat att ösa sin nåd över människosläktet och överöst oss med sina gåvor. Han är i färd med att skapa en hel del buller så att även de döva som barrikaderat sig äntligen skall höra honom och till slut öppna sitt hjärtas dörr. Och de som var döda skall få liv. Från att ha upphört att existera skall de ännu en gång finnas till.
Även om denna splittring inte kommit från oss utan från våra förfäder, är vi fortfarande skyldiga, eftersom vi håller den vid liv så länge som vi förblir splittrade. Kyrkan måste befästas, och det enda hoppet att kunna stärka Kyrkan ligger i enhet. Vårt enda hopp att förändra världen är att evangelisera den, så jag önskar att Kyrkan kunde ge mig en hjälpande hand i stället för att förfölja mig och så hejda den Helige Andes flöde!

Som ni ser är världen idag i totalt kaos. Kaos har sin upprinnelse i det stora avfallet. Världen har avfallit, eftersom den inte har någon plats för Gud, då den är upptagen av självförverkligande. Världen idag vägrar att ge Gud äran, och vi lever i en tid då varje gott förvandlas till något ont. De kristna avkristnas lätt på grund av vår splittring, antingen är det så, eller också hamnar de ständigt i nya misstag. Denna generation lever inte i Guds kärlek, som Guds Moder en gång sade till oss, världen lever i egoism, själviskhet, girighet, hat, lastbarhet och synd, och ovanpå alltsammans förnekar man Guds godhet.
Vidare, hur kan vi vänta oss att Kyrkan skall vara trovärdig inför resten av världen när den predikar frid, kärlek, enhet, broderskap och försoning för länder som massakrerar sitt folk, när vi på samma gång i vår egen mitt massakrerar Kristi Kropp genom att kasta förgiftade pilar på varandra? Vi, Kristi kungliga hushåll, har schackrat bort vår ära mot skamlighet. Gud kallar oss alla och inbjuder oss att vara ett ”så att världen kan tro” (Joh 17:21).
Inte förrän Kyrkan är helad genom att vara förenad och återvunnit sin kraft, först då kan hon försona världen med Gud. Då, när hon nått dit, konsoliderad som hon då blivit, kan hon kasta alla mörkrets krafter över ända, och allt ont som förmörkat vår värld och den ondes herravälde kommer att störtas.

När jag talar om hur världen har fallit ner i avfällighet, menar jag naturligtvis inte alla utan majoriteten och en stor majoritet. I dessa sista dagar har vi alla märkt hur världen lider mer än förut.
Vi har märkt hur många länder är i krig eller står på randen till ett krig. Det finns massor av förstörelse runt om i världen, liksom sjukdomar. Arbetslösheten härjar överallt. Översvämningar som tagit många människors liv innan de kraftiga snöstormarna kommer. Nötboskap och får slaktade i tusental vilket ruinerar bönderna och skapar brist på kött och till och med gör folk rädda för att äta nötkött. Bränder (som de i Australien) och ras av lera som begraver så många människor i Brasilien. Hård vinter överallt som gör att hundratals människor fryser ihjäl i Ryssland och i Polen, etc.

Nu kanske ni säger att sådant alltid har hänt då och då i historien. Kan ni säga, att vi sedan förra september, sedan året innan och året innan det, befann oss i samma situation, eller har vår situation blivit värre?

Låt oss titta ännu en gång på profetian av den 11 september 1991. I förbigående sagt, om jag haft tid skulle jag skriva en liten bok med alla profetior i SLIG-budskapen som har slagit in. Det är många. Också detaljer som jag är säker på att många inte uppfattat. Till exempel historiska data om Ryssland fram till denna dag. Rumäniens kyrka. Den andra Pingsten, ropet från de två vittnena, som enligt Skriften är gudomliga och som representerar Jesus och Jungfru Maria (fullständig förklaring gavs den 24 december 1991 etc.)

Ända till denna dag får jag budskap från vår Herre, som fortfarande väntar att varje hjärta skall öppna sig för honom. Enligt vad han säger kommer det inte mycket respons från de troende att verkligen besluta sig för Gud och bättra sitt liv. Många har gått tillbaka till sina ”spyor” och det påminner oss igen om liknelsen om sådden.
En annan liknelse som Herren påminner oss om är den med fadern och de två sönerna som ombeds gå och arbeta i vingården. En annan liknelse han påmint om är den om talenterna. I sin nådefullhet har Gud öst ut heliggörande nåd över os för att ge oss nytt liv och pånyttföda sitt Hus. Inte alla har givit Herren ett fullständigt svar ännu. Många är fortfarande ljumma eller ännu värre: likgiltiga inför hans kallelse.
Vi vet alla hur oändligt rik vår Herre är i sin nåd. Många av er var döda (och det var jag också) genom synder och likgiltighet gentemot Gud medan vi alla följde denna världens vägar och var ett lätt byte för Satan och till och med blev till hans leksaker, för det var han som var herre över våra liv. Men vår Herre älskade oss, (första gången ängeln talade om Gud för mig sade han: Gud är nära dig och han älskar dig).
Gud älskade oss så mycket att han inte stod ut med att se oss på väg mot den eviga elden, skulle jag vilja säga, så att han steg ner hela vägen till vår nivå för att nå oss, och visade sin oändliga barmhärtighet, och fastän vi var döda på grund av våra synder förde han oss till livet. Ja, det är genom nåden som jag blev räddad och likaså många av er. Vi förtjänade det inte, för våra meriter var noll.

Vad säger nu profetian i början? Den säger: "Mina ögon ser ner på världen idag, och genomsöker nation efter nation, genomforskar själ efter själ för att finna någon värme, någon generositet och litet kärlek, men mycket få åtnjuter min ynnest." Här stannar jag upp och förklarar.
När Herren säger att han inte finner värme eller generositet, inte heller kärlek som skulle ges honom menar han inte bara för sin egen del utan oss emellan. Skriften säger att ”om någon säger: ’Jag älskar Gud’, och hatar sin broder, då ljuger han.” (Joh 2: 10-11). Kärleken saknas, att vara frikostig och vänlig mot andra saknas fortfarande. Det andra ordet från Skriften följs knappast heller: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt 7:12), liksom ”Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. . Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.” (Matt 10:38-39). Med andra ord, vi måste sträcka oss mot de andra för att tjäna varandra, bry oss om varandra, lämna vår bekvämlighet för att föra själar till Gud. Detta har inte blivit gjort. Som jag redan sagt lever många själviskt bara för sig själva, långt från Gud, i total likgiltighet inför de fattigas, de nödlidandes, de ensammas behov.

Sedan kommer följande ord: "Mycket få bryr sig om att leva ett heligt liv, och dagarna flyger iväg och timmarna är nu räknade fram till den stora vedergällningen. Mina städer (själar) har blivit till skökohus – ömkligt! De har blivit en borg för demoner! Alla ruttna inifrån, maskätna! Ett tillhåll för huggormar och skorpioner! Hur kan jag låta bli att andas min renande eld över dessa avfällingar?" Vår Herre är besviken på oss, för han ser att mycket få vill lyssna trots hans barmhärtiga rop, för deras klentrogenhet har tagit överhanden. Andra inte bara vägrar att tro men ser det som sin uppgift och sin plikt att bekämpa varje steg vår Herre tar i dessa budskap, och på så sätt släcker de nådens Helige Andes eld som kan lysa upp vårt inre och förhindra att katastrofala händelser får övertaget.

Sedan säger han: "Jorden skall darra och skaka och allt ont som byggts till torn skall störta samman till en ruinhög och begravas i syndens stoft!" Denna del har jag redan förklarat för er alla på denna web-sida. Den rör tvillingtornen i New York; redan före denna profetia, ca 3 år före, medan jag en dag tittade på en dokumentär om Manhattan (New York) på min teve och de visade staden från sjösidan, såg jag vad som hände den 11 september 2001. Jag såg röken och en apokalyptisk scen, och jag hörde mig säga: ”Och allt detta kommer inte att finnas kvar…” Jag har två vittnen till denna sista muntliga profetia.

Sedan följer en bön från Kristus som ber oss att ”be att Faderns hand inte kommer ner på vintern”. Jag tror inte vi bad tillräckligt, för Guds hand kom verkligen ner alldeles innan vintern skulle sätta in! En av de kallaste på många år … då, som jag redan sagt, så många människor frusit ihjäl i Ryssland och Polen; och i Turkiet och Grekland har de det mycket svårt. Profetian fortsätter att tala om ”eldslågor och åska”. ”Öarna, havet och kontinenterna kommer att hemsökas av mig oväntat med åska och med eld.” Se vilken prövning Australien fått genom eld. Men det är inte allt, eld betyder också krig.

Det som sedan följer är en påminnelse till alla som oförfärat förföljer Guds barmhärtiga kallelse så långt att de kallar den ond och kastar smuts på den, och genom att göra så, hädar de den Helige Ande och begår den oförlåtliga synden. Han säger: "Läs våra budskap och hör upp med att vara hånfulla och döva, när himlen talar. Sänk era röster, så kommer ni att höra våra. Tänk två gånger innan ni dömer; tänk mer än två gånger innan ni fördömer den Helige Andes verk. Jag skall inte skona någon som hånar den Helige Ande och hädar honom rakt ut". Sedan påminner han oss om vad som väntar dem som hädar: "Rättvisan skall sända dem ned till underjorden.".

Om vissa sinnen och hjärtan inte kan bli vidrörda så lätt är det kanske därför att de har blivit alltför tekniska och olyckligtvis alltför rationalistiska. I denna tekniska omgivning vanställs Kristi barmhärtighet liksom enkelheten i en andligt liv i Gud.
Men det verkliga skälet är att dessa människor aldrig har haft en vision av Gud medan de levt här på jorden och därför aldrig ”mött” Gud och aldrig haft något förtroligt samtal med Gud Fader. Med andra ord, de känner inte Gud. Att inte känna Gud är synd. O, det är så många som lever i den synden! Så om vi fick, eller snarare, om den Helige Ande fick blåsa en uppståndelsens vind i vart och ett av dessa stängda hjärtan, skulle de stå upp i denna uppståndelse och inse, att evangelisation är en nödvändighet för att försona världen som är så långt borta från Gud.
Att evangelisera ett avkristnat samhälle är också ett sätt att ge människor av varje ras och trosåskådning möjlighet att återvända till Gud och börja söka Guds ansikte. Varje varelse på jorden skulle få fördel av det, och när de så överlåtit sig åt Gud, kommer den Helige Ande att göra resten och undanröja alla hinder som står i vägen för att fullborda en fullständig gudomlig förening i kärlek med den Treenige Guden.
Man måste vara mycket försiktig så att man inte skadar Kristi mystiska kropp och tro att man handlar väl, när man släcker Andens eld och förföljer mångfalden av gåvor som han fördelar för Kyrkans väl, utan i stället låta hans låga rena och ge liv åt denna ruttna värld, så att den blir en ny himmel och en ny jord, ett nytt och glittrande Jerusalem. Nu låter jag mycket apokalyptisk, men vi lever i apokalyptiska tider, och om någon förnekar det, låt mig också få veta i vilken kokong du har installerat dig, så att jag kan slå mig samman med dig.

Herren slutar sitt meddelande genom att ännu en gång be oss att ångra oss! Och be Fadern att mjukna. Ändå säger han att vi snart skall se honom som domaren. När Gud vänder bort sitt heliga ansikte känner man det, men när han ser på oss, är det som solens strålar som lyser på oss och ger oss glädje och värme. Ibland känner jag att efter den 11 september fick världen på något sätt Gud att vända bort sitt ansikte från den. Det innebär inte att hans kärlek har minskat, men det tycks som om vi samlar in den skörd vi har sått.

Men hör vad jag säger, de Två Hjärtanas triumf måste komma, och jag vet, tro mig, att detta befinner sig alldeles bakom hörnet. Gud skall triumfera, han måste det! Ja! Har han inte sagt att våren skall komma till denna jord? Och att enheten skall komma lika snabbt och oväntat som kommunismen föll?
SLIG-budskapet är ett hoppets budskap. Ja, Gud har verkligen varnat oss att vi håller på att dra alla möjliga sorters olyckor över oss, krig etc. om vi inte ångrar oss. Världen vill inte ångra sig på allvar.
Ändå lovar han oss den Helige Ande som aldrig förr i historien. Vi måste vaka och be. Vi måste växa i vår kärlek till varandra, vi måste vara goda, vi måste vara goda, vi måste vara goda och generösa och också tjäna och hjälpa de förtryckta, vi måste leva enligt Skriften och ge liv åt bokstaven, och det gäller lika mycket för detta SLIG-budskap.

Be för den syndare som jag är,

Vassula