Helandet av Kristi Kropp

Vassulas tal i Blåkyrkan i Vadstena den 6 juni 2014.
Talet var en del av retreaten 4-8 juni 2014.

I Första Korinthierbrevet kapitel 10:16-17 använde Paulus för första gången människokroppen som en illustration av samspelet mellan lemmarna i Kristi kropp, Kyrkan. Paulus sade i sammanhang med Herrens måltid: “Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd.”

Sedan i kapitel 12:12,20 & 27 förklarar han vidare: “Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus.... Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp....Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.”

Under de första åren, redan från 1987 talade Jesus Kristus till mig om och förklarade för mig den skada som som Kyrkans medlemmar hade tillfogat Hans Mystiska Kropp som är Kyrkan. Han undervisade mig om vad den helige Paulus hade sagt på de där ställena i 1 Kor. att om en kroppsdel är sjuk, eller avskuren, så kommer den kroppen inte att fungera som den ska. Människokroppen är fantastiskt komplex, ändå är den en enhet i en oöverträffad harmoni och inre samhörighet Den är en enhet. Vi kan inte dela kroppen i flera olika kroppar. Därför, om kroppen delas, så upphör den del som skurits av att fungera och dör, och den kvarvarande kroppen förlorar en del av sina funktioner och sin effektivitet. Den mänskliga kroppen är oändligt mycket mer än summan av sina delar.

Också i sitt avskedstal lärde Herren Jesus sina lärjungar samma grundläggande sanningar om Kyrkan: “Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh.15:5)

En avskuren gren bär ingen frukt och är död. Detta lär oss att vi är i Kristus och Han är i oss. Som Jesus undervisade oss i SLIG: “vi, oss”. Gemenskapen som aldrig åtskiljs. Vi alla tillsammans är Kristi Mystiska Kropp, en organisk helhet. Vi är den levande manifestationen av Jesus Kristus som pulserar med Guds eviga liv. Han fungerar i världen genom oss. Det är därför den helige Paulus ofta beskriver Kyrkan som “de som är i Kristus”

SLIG 21 Juni 1987 “O Vassula! Min Kropp är stympad ända till förlamning;”

Den 12 december 1987 sade Herren:”aldrig har det rått en sådan förvirring i Min Kyrka;” sedan den 23 december 1987: ”Vassula Jag har kommit för att förena er alla; skulle någon av Mina lärjungar avvisa Min vädjan?”

Jag svarade: Nej, inte om de är uppriktiga, Herre.

Jesus svarade: ”i detta yttrande finns allt som behöver sägas; “om de är uppriktiga...“ då kommer de att lyssna;... Jag kommer till er alla med Mitt Hjärta i Min Hand och ger Det åt er, men trots Min vädjan skall många försmå Mig och förneka Mig som Gud, ty deras hjärtan har hårdnat; om de älskade Mig skulle de lyssna till Min vädjan; om de vägrar att lyssna är det för att Jag har förlorat dem som barn; deras visdom har förblindat dem; men Jag säger er sannerligen, de får som tillhör Mig kommer att känna igen Min Röst; de som inte känner igen Min Röst är inte Mina får därför att de inte tror på Min Allmakt;

vet du varför Mina lamm är skingrade och Min Kropp stympad? vet du varför oenighet råder i Min Kyrka? därför att de har vandrat om natten utan något ljus som vägleder dem;”

Sedan sade Jesus till mig att lansens blad har trängt djupt in i Hans hjärta. Han talade till mig om lansens blad i många budskap som alla handlade om Kyrkan. Det tog lång tid för mig att förstå vad Han menade , men en dag upplyste mig Herren så att jag förstod att det handlade om vår splittring.”

Här följer ett utdrag ur ett av de många budskapen om detta: den 29 mars 1988 sade Herren: ”i själva helgedomen i det innersta av Mitt Hus, Mitt Heliga Hjärta blöder; i Min ångest försökte Jag varna dem;”

20 maj 1987: ”Min Kyrka är svag på grund av deras oenighet, Min längtan är Enhet; Jag önskar att Min Kyrka skall bli en;

Men Herre, om Du säger att det råder oenighet, så måste ju någon ge efter. Hur ska de kunna veta?

de måste be om upplysning; de borde komma till Mig och ösa ur Mitt Hjärta;

Vilka syftar Du på, Jesus, när Du säger dem och de?

hela Min Kyrka; Jag vill att de skall enas och bli ett; Min Kyrka har försvagats på grund av dessa gränser som dragits upp; Den har försvagats oerhört; ..hur kan en kropp fungera om en eller två av dess lemmar är obrukbara, eller skadade, eller uteslutna? skulle den ha samma kapacitet och styrka som en hel kropp? Min Kyrka är Min Kropp; hur kan Min Kropp fungera om de lemlästar Den?”

Vi måste lägga märke till dessa vår Herres ord när Han sade: “De måste be om upplysning, de borde komma till Mig och ösa ur Mitt Hjärta”

Man kan ösa ur Jesu Hjärta endast genom en verklig omvändelse, då och endast då kan man komma in i Jesu Hjärta och ösa inifrån Det ljuset som kommer att leda varje medlem in på enhetens väg.

Men till denna dag kan vi inte säga att vi vandrar i Ljuset eftersom vi fortfarande är uppdelade och splittrade; om vi inte har kommit in i ljuset, hur ska vi då kunna se Guds gudomliga vilja för att kunna komma närmare enheten och kunna veta på vilket sätt Han önskar den? Hur ska vi kunna känna vår väg och veta vart vi är på väg om vi fortfarande är i mörkret. Vi är fortfarande som de tre oböjliga järnstängerna i synen som Kristus gav mig. Oböjliga. Om vi inte skyndar oss, så kommer den lilla flämtande lågan, som ännu brinner i oss, att släckas och avfallet kommer att fortsätta att tilltaga mer och mer. Vi måste skynda oss och lägga åt sidan alla våra fördomar och istället hämta olja ur ödmjukhetens och kärlekens förråd, vilket enligt Kristus är nyckeln till enheten, som skall hela Kristi Kropp, eftersom den kommer att uppliva den flämtande lågan till en levande fackla.

Men då måste varje Kyrka vara villig att dö bort från sitt eget styvnackade jag och om så sker kommer Kristi närvaro genom denna ödmjukhet att lysa i dem. Och då kommer Kristi Mystiska Kropp att bli helad.

Bilden av Kyrkan som Kristi Mystiska Kropp är emellertid inte den enda som Jesus använder. Han beskriver också Kyrkan som en familj, en armé, ett tempel och t.o.m. som en brud. Det finns många olika kristna församlingar och samfund och andra grupperingar av olika slag, men Kristus säger och påminner oss om att det bara finns en Kyrka, som vi, vi har slagit i kras.

Kristus sade förolämpad i ett budskap: “Mitt Rike på jorden är Min Kyrka och Eukaristin är Min Kyrkas Liv, denna Kyrka som Jag Själv har gett åt er;

– Jag lämnade er med en Kyrka, men knappt hade Jag lämnat er, knappt hade Jag vänt er ryggen för att gå till Fadern, innan ni gjorde Mitt Hus till en förödelse! ni jämnade det med marken! och Min Hjord irrar omkring åt höger och vänster ...

hur länge måste Jag dricka er splittrings Bägare? bedrövelsens och förödelsens bägare;” (14 november 1991)

Vi vet att det i en normal frisk kropp finns en fantastisk mångfald av funktioner och om man överför detta till ett andligt plan så kan man säga att Gud, ger en mångfald av gåvor till varje medlem i den Mystiska Kroppen för att denna ska kunna fungera på rätt sätt. Därför måste vi använda dem alla för att Kroppen ska kunnna fungera på ett friskt sätt och alltid komma ihåg att Kristus är huvudet.

Trots att Evangelierna kallar oss att förbli enade, trots Andens envetna kallelser i vår tid förblir vi splittrade. Men dessvärre har vi inte bara oss emellan lyckats avskilja delar av den Mystiska Kroppen, utan vi har med Satans hjälp lyckats avskilja också Huvudet. Men vi kan lika lite avskilja Kristus från Hans Kyrka, som vi kan avskilja ett huvud från en kropp och ändå förvänta oss att den ska leva. Men det är just detta vi har lyckats med i vår skändliga splittring.Ty genom att hugga av Huvudet kommer det inte att finnas någon mun som kan förebrå och tillrättavisa oss eller som kan tala om för oss vad vi ska göra och hur vi ska enas efter Kristi vilja och för att det inte skulle bli till en plåga för oss halshögg vi huvudet.

När Kristus i Nya Testamentet omtalas som Kyrkans Huvud så handlar det alltid om Kyrkans själ, andliga liv, ledarskap eller vägledning. När en människokropp förlorar sin själ och sin ande upphör den att vara en levande kropp. Den har fortfarande kvar sin kroppsliga struktur men har inte liv. Den är fortfarande fysiskt organiserad, men den är inte längre en levande organism.

Kristus förebrår oss i sina budskap att vi, i vårt självförhärligande och i vår jagiskhet, tror att vi vet allting, men vår förruttnelse och stank av död når ända upp till himlen. Dessa fruktlösa handlingar går på tvärs mot vad Jesus bad Fadern om i Sin bön, när Han bad: “Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” (Joh. 17:21)

Och ännu värre, när vi inte gör något för att det ska bli enhet i Kyrkan, men bara är tysta, som tysta gravar på en vidsträckt begravningsplats. Hur falsk och korrumperad kan man bli!

Jesus kommer nu ner till oss så här, för att återuppliva det lilla som finns kvar. Han kallar till Enhet i olikhet och mångfald. Jesus framhäver gång på gång att Han inte gör någon skillnad mellan oss. Han åtskiljer oss inte, och Han låter oss förstå att det inte finns någon andlig elit. Det är också uppenbart att rasåtskillnader och sociala skicktningar inte hindrar någon från att bli inkorporerad i och ett med Hans enda Kropp. Det är det stora budskapet.

Den helige Paulus talar om en fot och ett öra som kan tala men som är avundsjuka på en hand och ett öga och som hotar att söndra sig från kroppen och lämna den utan förmågan att kunna gå och höra. Sen har vi ett öga och ett huvud som arrogant känner sig överlägsna handen och foten och som tror att de kan klara sig utan dem. Det finns inga underlägsna eller betydelselösa lemmar i Kristi kropp. Detta är stolthet och oberoende, en exklusiv attityd.

Vi kan alla bli så skyldiga till denna slags känsla av överlägsenhet. Vi bedömer folk efter deras fysiska utseende eller efter vad de fysiskt kan bidraga med till kroppen, och vi kan alla göra oss skyldiga till samma slags fula överlägsna domar. Om vi vill undvika splittring i kroppen, måste vi ångra varje slag av överlägsenhet mot andra människor. Den fråga vi bör ställa oss är: “Vem har vi marginaliserat ? Vems stilla och anspråkslösa närvaro har vi behandlat som luft eller talat nedsättande om?”

Vi kommer att bli andligt utarmade. Mångfalden av olika andliga gåvor leder till splittring när vi konkurerar med varandra, men mångfalden och olikheten leder till enhet när vi bryr oss om varandra. Och hur bryr vi oss om varandra? Genom att fungera efter Guds vilja och acceptera den plats där Han placerat oss, bedja med varandra, lyssna till varandra, men framför allt samlas kring ett och samma altare, så säger Herren. Om man idag talar om detta kommer någon elit att chockerade höja på ögonbrynen, och ändå är det detta som Kristus önskar. Har vi någonsin tänkt på att fråga Honom vad Han önskar?

Tidigare bad Jesus om detta: “Bed att det Östra Huset och det Västra Huset förenas med varandra som ett par händer förenade i bön,lika varandra och vackra när de förenas med varandra. Låt de två händerna, som tillhör samma kropp, arbeta tillsammans och dela med varandra sina krafter och sina tillgångar...låt dessa två händer lyfta mig tillsammans”. Och slutligen hände det, men ännu inte den andra delen. Patriarken i Konstantinopel Bartolomeus II och Påven Franciskus bad “Fader vår” tillsammans. När jag var på Patmos tillsammans med en grupp utländska ungdomar, som skulle ha en retreat tillsammans med mig träffade vi föreståndaren för klostret där. När den Katolske biskopen, som var med ungdomarna, i slutet av mötet med föreståndaren, frågade honom, om vi inte kunde be Fader vår tillsammans vägrade han. Han sade att om han skulle göra det, skulle det innebära att hans Kyrka -den Ortodoxa - skulle vara enig med den Katolska, och det är den inte, så han vägrade att be. Jag tror att våra ansträngningar, våra uppoffringar och våra böner har fört de två ledarna fram till att slutligen kunna be tillsammans.

Vi lever i en tid av outsäglig nåd och barmhärtighet, när den helige Ande förnyar Sin skapelse. Kan vi öppna våra öron och höra denna kallelse? Eller tillhör vi dem om vilka Skriften säger:

”de liknar en dåsig människa, omtöcknad av sömn, som man försöker resa upp, och sedan man har förklarat vissa saker för henne, säger hon: ‘vad är det frågan om?’ hennes hjärta liknar ett sprucket krus och kommer inte att behålla något av den kunskap som getts av Mig” (SLIG 3 Mars 1999)

Det står skrivet: “Ödmjuka er inför Herren, och han skall upphöja er.”(Jakobsbrevet 4:10) Då, och bara då, kommer vi att kunna förstå Guds gudomliga vilja, ty Han kommer då att visa sin makt efter att ha tillintetgjort oss och Hans heliga närvaro kommer att flyta genom vår själs öken som en flod och hela oss. Då, när vår hälsa är återställd, kommer vår själ att förbjuda oss att återfalla och ta till oss det gift som vi drabbades av i vår ynkliga splittring. Vi kommer bara att vilja en sak: att törsta efter den rena livgivande drycken som ger liv.

Denna rena klara vätska, kommer inte bara att hela oss, men kommer också att flöda över med barmhärtighet och kärlek. När den helige Ande fått en fri tillgång till oss kommer Han lätt att kunna intaga oss och också överösa oss med sitt ljus och helt förvandla oss och göra oss till ett Eden där Gud kommer att förhärligas.

För att uppnå enheten måste vi förvandlas och så länge vi inte kommit fram till att kunna dela den enda Kalken vid ett och samma Altare visar det övertydligt att denna förvandling inte ägt rum inom oss, eftersom vi fortfarande lever splittrade.

Hur mycket Kyrkan än strävar efter att nå detta mål, kommer splittringen att bestå och det kommer inte att bli någon framgång, så länge Påsken inte är enad och firas tillsammans, eftersom Kristus nu i åratal har bett Kyrkan att ena datumet för Påskens firande och lovat att om detta bara sker så ska Han göra resten för att ena oss alla och föra oss till den fullkomliga enheten. Det glada budskapet är att den nuvarande påven är lika ivrig som Jesus att ena påskdatumet och att den Egyptiska Påven redan har skrivit till Påven Franciskus och bett honom att ena datumen för Påskens firande.

Att leva i Enhet med kärlek och ödmjukhet handlar inte om känslor, inte heller om att kompromissa om tron eller Sanningen, men om att förkunna Sanningen från Skriften och att förverkliga Evangeliet. Vi får inte förbli döda inför Guds Ord.

De kristna som föredrar att förbli splittrade lever inte i Sanningen, hur trovärdiga och rättfärdiga de än vill framstå som i världens ögon, och oavsett hur många Hell Dig Maria och andra böner de ber. Deras brist på kärlek och ödmjukhet är ett så tydligt tecken att det inte går att ta miste.

Så länge deras hjärtan inte upptänds med kärlek till Kristus och med den helige Andes eld, kommer de att förbli som de torra benen i Hesekiels syn,

För att förverkliga de ord som Kristus gav oss i sin bön till Fadern, när Han sade: “Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” (Joh.17:21) Denna Kristi bön till Fadern att vi skulle bli förenade, förutsätter att hela skapelsen skulle inbegripas i en andlig enhet och inte en sådan enhet som kommer efter undertecknat av ett protokoll. En sådan andlig enhet som inbegriper hela skapelsen kan inte förverkligas utan att den helige Ande ger sin kraft till mänskligheten. Den helige Ande måste därför kalla nya apostlar att gå ut och evangelisera världen och väcka hela världen till tro på Kristus. Gud Fadern ger oss detta hopp. Han sade i SLIG 31 Maj 2003:

“Jag förnyar min skapelse, Vassula; detta är begynnelsen på dess förnyelse;Jag passerar nu bland gravar, i denna vidsträckta kyrkogård, Min passage kommer att förvandla gravarna till strålande Katedraler med Min Kärleks Eld i dem! Min Härlighets glans inom dem kommer att fylla er med bävan; från att ha varit icke-existerande i graven, och i ett gravens mörker, kommer Min vandring bland er att vara lika strålande och lysande som en sol; dödens skugga och ondskans mörker kommer då att försvinna som dimman, vid Min lysande Närvaro; Mina Anrop är många och den Helige Andes nåd har aldrig någonsin varit så uppenbar som i er tid;

blodets män kan säga vad de vill säga, de kan konstatera vad de vill konstatera, men Jag kommer att passera över dem och deras uttalanden och konstateranden, för Jag uppväcker apostlar och helgon som kommer att lysa med den Helige Andes nåd över hela mänskligheten: Jag skall Själv undervisa dem, så att de kan uppnå en hög grad av helighet trots det larmande oväsendet från deras fiender, som inte visar dem varken medlidande eller barmhärtighet; Jag skall dock ge dem uthållighetens ande, en ande som är så tapper att deras blotta närvaro skakar helvetets grundvalar, ty de skall vara klädda i Min Sons, Jesu Kristi härlighets glans, och deras tunga skall vara som ett tveeggat svärd; de skall stråla och lysa på var och en, goda som onda människor, för att värma deras hjärtan och med Mitt Ord uppväcka alla döda kroppar som ligger utspridda; evig välsignelse skall komma ur deras händer; de kommer att befria många från världens lidelser, som har hållit dem fångna och rotade i synden; och Sången ”Sant Liv i Gud” kommer att sjungas i Mina Församlingar, barn, för att alla skall bli förvandlade till gudar genom delaktighet; de kommer att läsa upp ett stort antal texter, för Mina ord är Bysantinska föredrag och de fostrar er från att ha varit intet till att bli gudar, de leder er till höjder av asketisk spiritualitet och övningar; ett mystikens liv som är inom räckhåll och kan uppnås av varje människa;

Jag, Herren, älskar Min skapelse och Jag vill inte att den skall gå förlorad!”

Låt oss alla alltid komma ihåg att bedja om den helige Andes ledning så att vi hör den helige Andes längtan som ber och befaller oss att enas kring ett altare, dela en en kalk och ett bröd och tillsammans förkunna med en röst att det finns en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader, över alla, genom alla och i alla.