Skandinavisk retreat i Vadstena 4-8 juni 2014

Redan 2009 väcktes en tanke om att ha en retreat med Sant Liv i Gud i den heliga Birgittas stad Vadstena. Det är Nordens främsta pilgrimsmål, och likheten mellan Birgitta och Vassula har lyfts i en rad artiklar under åren. Retreaten var inte möjlig att genomföra den gången, men denna gång, 4-8 juni 2014, kunde den förverkligas. Det var 10 år sedan vi hade en skandinavisk retreat på svensk mark, och däremellan firade vi SLIG:s 25 årsjubileum med en retreat i Danmark 2010.

Inbjudan till retreaten i Vadstena gick ut till alla Skandinaviska länder, och de som samlades kom från Sverige, Danmark, Norge, Färöarna, Grönland, USA och Polen. Från Grekland kom Vassula och hennes medresenär Gethsemane Vlasserou, samt den maronitiske prästen Fr Nabil Mouannes från Libanon (verksam i Bordeaux, Frankrike). Ett flertal andra länder representerades också på olika sätt. Drygt 120 personer deltog i retreaten, och ytterligare daggäster tillkom.

Onsdagkvällen präglades för många av återseendets glädje, men också av en hel del nya ansikten. Vädret i Vadstena var lite tvekande i början på retreaten, men när solen så småningom vågade sig fram visade sig Vadstena från sin bästa sida. Många blev betagna av den vackra och meditativa miljön som folkhögskolan erbjöd.

Varje dag startade på samma sätt: morgonbön, följt av att Vassula läste ur budskapen och kommenterade dem.

Redan på torsdag förmiddag besökte vi Birgittas medeltida klosterkyrka, och vi guidades av församlingens kyrkoherde Torbjörn Ahlund. I kyrkan finns medeltida statyer av Birgitta, hennes relikskrin och en mycket vacker madonna-staty. Hela kyrkan är gjord efter Birgittas anvisningar, med bl.a. den berömda birgittinska kronan uppe i valvbågarna. Varje besökare i kyrkan kan därför ”bära” denna krona, med Kristi fem sårmärken. Kyrkoherden betonade att Birgitta särskilt månat om de vanliga pilgrimerna, och att den största ytan i kyrkan var avsedd just för dem.

På eftermiddagen såg vi en kort video där Birgittasystrarna presenterar sig själv, och vi gick sedan över till deras kloster där Sr Monika tog emot oss i kyrkan och svarade på frågor.

På fredagen fick vi lyssna till ett föredrag av Niels Christian Hvidt där han öppenhjärtligt berättade om hur han själv kom att höra om Vassula vid ett besök hos munkarna på Patmos. Hos dem stötte han också på ett förhållningssätt till mirakler och andliga erfarenheter som han var ovan vid. Dessa ingår där i det kristna livet lika självklart som mycket annat.

Efter att ha beskrivit sina första möten med Vassula kom Hvidt så småningom in på hennes dialog med Vatikanens troskongregation, där han var involverad från första början. Många uppskattade att få höra så detaljerat hur det hela gick till.

Fredag eftermiddag var det så dags för Vassulas tal, i den medeltida klosterkyrkan. Under eftermiddagen kom en hel busslast med syrisk-ortodoxa besökare från Tensta, norr om Stockholm. Därtill också flera bilar från samma trakter. Läs Vassulas tal här eller lyssna på det på TLIG Radio.

Vi brukade fira mässa varje dag, vanligen i aulan, men denna dag fick vi möjlighet att fira den i direkt anslutning till Vassulas tal, i klosterkyrkan. Mässan firades enligt maronitisk rit, och de många syrisk-ortodoxa besökarna utgjorde en mycket behjälplig kör. Innan mässan hade många föremål som skulle välsignas samlats framför altaret. Bland dessa fanns en vacker Mariabild, som sedan, spontant, fick tjäna som processionsbild vid utgången.

Samma kväll samlades vi till en helandegudstjänst, som inleddes med en kort stund av tillbedjan inför sakramentet. Många kom fram för att få förbön och ta emot den Helige Ande. Många fick också erfara det som ibland kallas för att "vila i Anden", eller som det beskrivs i budskapen: att falla i Jesu armar.

Lördagen innehöll, förutom Vassulas läsningar och reflektioner av budskapen, också två föredrag. Bo Westergaard talade om "Vägen till enhet" (läs föredraget här), och Fr Nabil om "Helande i den Helige Ande". Se video av föredraget här.

Mässorna präglades av en blandning av olika musiktraditioner. Dessa vittnade om att vi alla kom från olika bakgrund. Vi bad också rosenkrans varje dag tillsammans, och prästerna fick ägna en hel del tid åt bikt. Retreaten avslutades på söndagen, Pingstdagen, med en vacker högmässa. Många uttryckte under avskedet hur stark denna retreat hade varit, och vi tror att den har fört mycket välsignelse med sig in i våra länder.