Rapport från TLIG:s pilgrimsresa till Rom 10-17/10 2015.

”Alla vägar bär till Rom”. Detta gamla talesätt var i högsta grad aktuellt för de dryga 700 deltagarna från 60-talet länder som samlades för TLIG:s pilgrimsresa i Rom den 10-17/10 2015. Cirka 100 präster representerande ett 15-tal katolska, ortodoxa och protestantiska kyrkor fanns med bland deltagarna. Även tre representanter från icke-kristna religioner som buddism ingick i denna ekumeniska samling präster och lekmän/kvinnor. Temat för pilgrimsresan var ”Exploring Sacred Destinations" vilket innebar resor till Pompeji, Loreto och Assis förutom de mer lokala pilgrimsmål i själva staden Rom. Mer om dessa besök lite senare i denna rapport.

Söndagen inleddes med Fader Vår på arameiska. För den som aldrig hört denna version av Herrens bön kan lyssna på den här. Efter denna gemensamma bön följde en procession med samtliga präster som fanns med på pilgrimsresan eskorterade av organisatörerna för pilgrimsresan; Ann-Marie Peters och Theodora Konidari samt Vassula. Varje präst introducerade sig själva och vilken kyrka de tillhörde under ibland stora applåder som när René Laurentin, 98 år, presenterade sig. Efter presentationen läste Vassula upp det budskap som hon fick av Jesus redan den 2/6 som skulle läsas upp särskilt på denna pilgrimsresa, ett starkt budskap om vikten av enighet och ett gemensamt påskfirande. Detta budskap finns att läsa på här.

Vassula läser upp budskapet från den 2/6 2015.

Vassula följde upp budskapet med ett föredrag innan första präst intog podiet, ärkebiskop George Haddad från den melkitiska kyrkan i Libanon. Efter detta föredrag firade vi en koptisk ortodox mässa i kongresshallen under ledning av biskop Athanasios Canepa från Frankrike. Efter lunch samling i våra bussar för en tur in mot Roms centrala delar och besök i basilikan San Giovanni in Laterano, basilikan Santa Croce in Gerusalemme och Santa Scala. Den senare kyrkan innehåller enligt traditionen de 28 trappsteg som Jesus gick uppför för att möta Pontius Pilatus. Denna trappa får endast beträdas på knä underbön. En kort sight-seeing tur via bl a Colosseum och Sankt Peterskyrkan innan vi åkte tillbaka till hotellet för kvällsmat.

Trappan med de 28 stegen i Santa Scala.

Ingen sovmorgon på måndagen utan det var tidig samling i bussarna igen inför den långa resan till Pompeji. Besöket i Pompeji inleddes med en etiopisk mässa i Sanctuary of the Blessed Virgin of the Holy Rosary. Mässan leddes av biskop Lesanu-Christos Matheos. I denna kyrka finns bl a en välkänd ikon med Vår Fru av Rosenkransen, en ikon som sitter högt ovanför altaret. På målningen sitter Jesus i den Heliga Moderns knä och ger en rosenkrans till Sankt Dominikus och en till Sankt Katarina av Siena. Mässan följdes av ett guidat besök vid de arkeologiska utgrävningarna av den stad som begravdes av vulkanisk aska vid Vesuvius utbrott år 79. Det mest berörande här var nog för de flesta att se de förstenade kroppar av människor som försöker skydda sig mot nedfallande lava och vulkanaska. Cirka 16.000 personer beräknas ha dött i Pompeji till följd av vulkanutbrottet.

Pompeji med Vesuvius i bakgrunden

Efter hemkomsten till hotellet på kvällen lyssnade vi på ett gripande föredrag om en kristusvision om rosenkransens betydelse i kampen mot Boko Haram av den nigerianske biskopen Oliver Dashe Doeme. I denna vision ser Oliver Kristus komma mot honom med ett stort svärd i sina händer. I samma ögonblick som Oliver tar emot svärdet förvandlas det till en rosenkrans. Efter det säger Jesus till honom tre gånger: ”Boko Haram är borta!”. Mer om denna vision finns att läsa här. Biskop Toppo höll efter Olivers föredrag ett mycket fin tal bland annat om den gemensamma Gud vi alla har som älskar oss över allt annat. ”Vi hör alla till En Gud, En Jesus, En Helig Ande, Ett Dop” var ett av hans budskap till oss.

Även tisdagen inleddes med Fader Vår på arameiska följt av ett föredrag av ärkebiskop Kissag Mouradian från den armeniska ortodoxa kyrkan i Buenos Aires. Han är för övrigt en nära vän till påve Franciskus från sin tid i staden. Då imanen Mohammed Mazharual Islam från Bangladesh, en nära vän till Vassula, inte kunde delta på pilgrimsresan på grund av visa-problem läste Vassula upp hans budskap för oss församlade i kongresshallen. Mohammeds budskap till oss var bland annat att vi är välkomna till hans land för att med egna ögon se hur muslimer, hinduer, buddister och kristna lever i harmoni med varandra. Efter presentationen av detta brev följde ett föredrag av ärkebiskop Gregorios Elisa Tabe från den syriska katolska kyrkan. Återigen samling i bussarna för avfärd mot Assisi. Efter en drygt 2 timmar bussfärd genom ett svindlande vackert landskap besökte vi den Övre Basilikan i vilken Franciskus grav finns längs ner under själva kyrkan, den för mig personligen kanske mest berörande upplevelsen. Basilikan byggdes mellan år 1228 och 1253 och är ett av Italiens mest kända monument.

Den stora övre basilikan i Assisi.

Efter en stunds tyst bön i basilikan och shopping av souvenirer i den medeltida staden avslutade vi besöket i Assisi med en mässa i Basilica of Santa Maria degli Angeli (Saint Mary of the Angels). Mässan här leddes av ärkebiskop Vincent Concessao. Basilikan har en fantastisk Madonnastaty i guld högst upp ovanför ingången till kyrkan. Inne i själva basilikan finns Porziuncola Chapel. Det var i detta kapell som Franciskus fick uppmaningen av Jesus, från den berömda kristusikonen, att bygga upp Hans kyrka. Men det var till sist i denna kyrka som Fransiskus förstod sin egentliga kallelse och grundade franciskanerorden år 1209. Detta lilla kapell är för alla franciskaner den allra heligaste platsen. Dagen avslutades med Adoration i kongresshallen ledd av Fr. Stephen Rafael.

Basilikan Saint Mary of the Angels.

Onsdagens förmiddag ägnades åt påveaudiensen på Sankt Petersplatsen. Under denna audiens fick de 15 ärkebiskopar och biskopar som deltog på vår pilgrimsresa fick sitta väldigt nära påven. När påven hälsade på var och en av dessa biskopar så nämnde de att de deltog på TLIG-resan med bön och arbete för kyrkans enhet. Ärkebiskop Atallah från den maronitiska kyrkan sa även direkt till påven att han borde träffa Vassula. På det svara påven ”be för mig”.  Efter lunch på en näraliggande restaurang återvände vi mot hotellet och en maronitisk mässa i Guadalupe Church ledd av biskop Simon Attallah från Libanon. Senare på kvällen fick vi andra höra vad biskoparna hade sagt till påven och vad han svarat. Vi fylldes alla av en stor glädje över att höra deras vittnesmål och de korta samtalen med påve Franciskus. På det följde ett föredrag av Pastor Monels från den evangeliska kyrkan. Därpå helandegudstjänt med Vassula och alla deltagande präster uppställda på rad längst fram i hallen, en service som avslutade denna historiska dag på ett nåderikt och välsignat sätt.

Torsdagen inleddes som de flesta morgnar med Fader Vår på arameiska. Programmet denna morgon var avkortat med tanke på den långa resan vi hade framför oss till Loreto.  Förste talare var Fader Emile Abou Mrad från Antiochian Orthodox Church. Fader Emile påminde oss om att alla kristna är förpliktigade att arbeta för enhet och försoning. Efter det följde ett tal av Vassula. Hon uppmanade bland annat alla präster att påskynda processen mot att fira mässan runt samma altare, i enlighet med Jesus önskan, då vi alla tillhör En Kyrka i Kristus. Omedelbart efter Vassulas föredrag skyndade vi oss till de 20-talet bussar som skulle föra oss till Loreto. Vi åkte tvärsöver hela Italien, från väst till öst, till den kust som ligger mot adriatiska havet. Någon timmes resa norrut, efter att vi nått denna andra kust, kom vi så fram till Loreto. Enligt traditionen finns här det hus i vilket Maria var född och uppväxt och plasten för Bebådelsen. Huset skall enligt traditionen ha blivit flyttat från Palestina till Italien i slutet på 1200-talet. Vetenskapliga och arkeologiska undersökningar på senare tid har visat att grundstenarna samt delar av husets cederträ faktiskt härrör från området kring Nazareth. Detta Marias hus ligger helt inrymt i The Basilica della Santa Casa, en basilika byggd år 1469.

Basiikan Santa Casa i Loreto i vilken Jungfru Marias hus från Nasaret finns inrymt.

Innan hemfärd firades en katolsk mässa ledd av ärkebiskop Anil Couto från Indien i denna basilika. Anil uppmanade oss att be till Den Heliga Jungfrun att Hon ska leda oss till kyrkans enhet. Efter denna mässa satte vi oss, uppfyllda av nåd och välsignelse, för den 4 timmar långa resan tillbaka till Rom. Vi fick då återigen uppleva några fantastiska naturscenerier när skymningen börja lägra sig över de inre delarna av Italien. På dessa bussturer till olika pilgrimsmål hann vi med att många gånger be rosenkransen tillsammans i de olika bussarna.

Fredagen, den sista av våra välsignade dagar på resan, inleddes som tidigare med Fader Vår på arameiska följt av katolsk mässa ledd av biskop Felix Toppo från Indien. Efter mässan talade Fader Teofilo Rodriguez från Panama som bland annat gjort en djupgående analys av det budskap Vassula mottagit speciellt inför denna pilgrimsresa. Fader Teofilo nämnde då bland annat att för Jesus är det av största vikt att samla sina herdar då Djävulen gör allt för att så splittring och oenighet bland dessa. Efter Teofilos tal återigen samling i bussarna för en resa genom hela centrala Rom och till basilikan St. Paul outside the Wall. Denna kyrka är enligt traditionen byggd på den plats där St. Paul blev avrättad genom halshuggning år 61. En resa tillbaka via bl a Colosseum till Sankt Peterskyrkan följde på besöket i St. Pauls basilika. Från den ena av kyrkans giganter till den andre och deras begravningsplatser. I Sankt Peterskyrkan finns bland så mycket annat ett av de mest beundrade av alla konstverk genom historien, Michelangelos La Pietà.

Michelangelos La Pietà i Sankt Peterskyrkan.

Efter dessa besök i de två största av alla kyrkans helgedomar var de guidade utflykterna till ända. På kvällen återstod nu endast ett par avskedstal, bland annat av Bo Westergaard, ett tal du kan läsa här. Fader John Abberton talade om hur viktigt det var att vi alltid litar på Guds Moder eftersom det är Hon som fört oss samman. Inspirerad av Fader Bo:s tal nämnde Fr. John också att ingen kyrka har något att förlora på enighet.

Fr. Bo Westergaard talar i kongresshallen sista kvällen.

Fr. John Abberton likaså. Vassula lysnnar koncentrerat.

På Fr. Johns tal följde ett kort föredrag av buddistmunken Mahattero Sudhananda från Bangladesh. Han är ansvarig för 300 föräldralösa barn och deras undervisning som en grund för en bättre framtid för deras del. Man får en känsla av att Bangladesh är ett föredöme vad gäller olika religioners existens i frid och ömsesidig respekt. Som avslutning på denna pilgrimsresas alla föredrag fick vi höra  vittnesmål av två lekmän;  Joe Chiaramonte från USA samt Cecilia Lutz från Filippinerna. Skrattsalvorna duggade tätt under Cecilias mycket humoristiska vittnesbörd. Till exempel hennes beskrivning av sin överraskning då hon första gången mötte Vassula. Hon såg inte alls ut som den person som Gud talar med enligt Cecilias förutfattade åsikter om hur en sådan person skall te sig.

Dessa tal avslutade därmed vår pilgrimsresa. Under lördagen körde bussarna skytteltrafik till de två flygplasterna i Rom, Fiumicino och Ciampino, för våra korta eller mycket långa resor till våra respektive hemländer.

Som avslutning kan nämnas att en längre ”officiell” rapport på engelska från resan är på väg att färdigställas och publiceras på tlig.org inom kort.

Samtliga biskopar och präster samlade tillsammans med Vassula och Mahattero Sudhananda.