Den 11:e Ekumeniska Pilgrimsresan med True Life in God, denna gång till Moskva, 2 – 10 september 2017 med titeln:
"Honouring Russian Orthodoxy"

Drygt 700 deltagare på TLIG:s pilgrimsresa till Moskva skulle under sex dagar bussas till många olika rysk-ortodoxa kyrkor och kloster i Moskva med omnejd. I vår buss var vi ca 25 svenskar samt en grupp danskar och en grupp norrmän.

Vi fick berättat för oss att det innan oktoberrevolutionen 1917 funnits ca 1600 kloster och katedraler i Moskva men att det efter revolutionen endast fanns ca 300 kvar. I sin nit att utradera hela det starka rysk-ortodoxa arvet från Sovjet beordrade Stalin att många kloster sprängdes och/eller utnyttjades till lagerplatser och liknande. En enorm återuppbyggnad av de demolerade och förvanskade byggnaderna har skett och sker sedan kommunismens fall efter 1989. Pengar för detta ändamål kommer från många olika källor i Ryssland men även från övriga världen!

Denna pilgrimsresa kom också att innebära ett nytt steg för Sant liv i Gud. Det har alltid funnits en inslag av deltagare från andra religioner, men denna gång var fler inbjudna. En grupp imamer från Libanon som Vassula träffat i januari fanns med, samt en judisk rabbin och en buddistmunk. För första gången gjorde vi också ett besök i en moské, den största i Moskva. Vassula var också en av medarrangörerna till det interreligiösa möte som tog plats i en synagoga samma dag, och där vi alla var inbjudna.

Varje bussfärd började med att vi på morgonen, när bussen sakta men säkert rullade genom tolvmiljonerstaden Moskva, bad en gemensam Rosenkransbön. Det blev en viktig start på varje dags äventyr där vi fick upptäcka många av de stora rysk-ortodoxa skatter som återuppbyggts efter revolutionen.

Vi hade en underbar guide, Natalia, som var oerhört kunnig och berättade detaljerat utifrån den långa och rika ryska historien. En bättre guide som ledsagare till alla dessa återuppbyggda historiska ortodoxa kyrkor och kloster tror jag inte vi hade kunnat få.

Vi blev varse hur fromheten bland befolkningen överskrider vad vi till vardags erfar i våra egna europeiska länder, samt insåg också vilken enorm turistattraktion dessa kloster blivit. På nästan alla kloster vi besökte befann vi oss bland människor från jordens alla hörn!

Dag 1   

Den första utflyktsdagen besökte vi Novodevichy-klostret (the New Maiden´s Monastery) som ligger i sydvästra Moskva intill Moskvafloden. Klostret grundades på 1520-talet och utgjorde en del av en kedja av kloster runt Moskva. Till skillnad från många andra kloster och kapell har detta varit intakt sedan 1800-talet. På 1600- och 1700-talen valdes dessa kloster som tillflyktsorter av kvinnor som kom från Tsardynastin samt från förmögna Boyar- och adelsfamiljer. Starka band har alltid funnits mellan klostren och Rysslands politiska, kulturella och religiösa historia och en nära förbindelse med Kreml har länge funnits. Detta kloster kunde bevaras orört under 1900-talet framför allt för att det kom att användas som museum.

Novodevichy-klostret

Det var fascinerande att se dessa kloster med sina nyrenoverade vackra byggnader och blänkande kupoler i otroliga färger samt de enorma ikonostaserna (ikonväggar framför altaret). Vi fick ta del av det myllrande fromma livet bland ryssarna under pågående ortodoxa gudstjänster, präglat av sin karaktäristiska sångtradition. Vår guide Natalia beskrev hur fromheten gradvis har tilltagit sedan kommunismens fall. Idag vill, t.ex, många unga gifta sig i kyrkan. 

Dag 2 

Denna dag reste vi till Kristi Frälsares Katedral som anses vara den högsta ortodoxa byggnaden i världen. Den ligger vid Moskvaflodens strand. Den ursprungliga katedralen uppfördes till minne av Moskvas mirakulösa seger över Frankrike och befrielse från Napoleons armé. Tsar Alexander I som var rysk tsar från 1801 samt storfurste av Finland från 1809 och kung av Polen från 1815 lät uppföra katedralen för att hedra Kristus Frälsaren  – ”som ett tecken på vår tacksamhet till Guds försyn för att ha räddat Ryssland från domen som överskuggade henne” – och som ett minnesmärke över det ryska folkets uppoffringar.

Kristi Frälsares katedral

Under Sovjettiden förstördes katedralen då Stalin år 1931 gav order om att den skulle sprängas. Det krävdes flera explosioner för att förstöra katedralen och mer än ett år att röja spillrorna efter den. Efter revolutionen samt Lenins död valdes platsen ut av myndigheterna för uppförandet av Sovjeternas palats. En enorm staty av Lenin skulle stå på toppen av en kupol och Lenins arm skulle ”visa vägen till kommunism”. Bland annat andra världskrigets utbrott 1939 kom dock att avbryta byggandet av palatset. Under Chrustjtov omvandlades byggnadens grund till en offentlig bassäng.

Kristi Frälsares katedral, interiör.

Katedralen hade haft kapacitet att hysa cirka 10.000 personer och dess återuppbyggnad på 1990-talet kom att kosta mer än 300 miljoner dollar. År 2000 stod rekonstruktionen färdig. En fond för att finansiera rekonstruktionsarbetet bildades 1992 och hösten 1994 började donationer från vanliga medborgare komma in. Katedralen har fyra klockor, den minsta väger 4 ton och den största nästan 30 ton. 

Dag 3

Färden gick denna dag till Donskoyklostret samt till Nya Jerusalems kloster. Donskoyklostret grundades 1593 av Boris Godunov (Tsar för hela Ryssland 1598-1605) för att hedra den grekiska ikonen ’Vår Fru av Don’ som också utgör centralpartiet på den enorma ikonostasen i katedralen.

"Vår Fru av Don"

Legenden berättar att tatarerna hade lämnat platsen för ikonen utan att ta till vapen. De stigande halvmånarna eller halvbåtarna som finns under många gyllene kors på toppen av klostrets byggnad symboliserar kyrkan som frälsningens skepp. Det ursprungliga klostret var mer blygsamt i sin uppbyggnad. År 1678 erhöll klostret stora donationer inklusive 1400 mindre bondgårdar. Ytterväggarna på den Nya (eller den Stora) Katedralen förstärktes och utgör ett fint exempel på Moskvabarocken. De är målade i ljust rött och krönta med puderblå lökkupoler - kännetecknande för den ryska kyrkans arkitektur från 1100-talet. I den Gamla katedralen finns idag också en kopia av Vår Fru av Don. Originalet som målades i mitten på 1600-talet finns att bese på Tretiakovgalleriet i Moskva.

År 1683 upphöjdes Donskoyklostret till arkemandritnivå och erhöll 20 enskilda hushåll (sk desyatinas) från de intillliggande fälten. År 1812 plundrade den franska armén klostret men de värdefullaste tingen hade redan flyttats till kulturstaden Vologda innan dess.

Efter oktoberrevolutionen stängdes klostret. Patriarken Tikhon arresterades och internerades i klostret 1922-1925. Han valde att bli kvar i klostret efter frigivandet och hans reliker återfanns efter hans kanonisering år 1989. Sovjeterna flyttade lämningarna efter många förstörda kloster och katedraler till Donskoyklostret. Från 1930 till 1946 stängdes katedralen och en fabrik inrättades i den.

Under revolutionen valde Bolshevikerna att använda platsen för ett museum om ateismen.

Efter besöket i Donskoyklostret reste vi vidare till klostret Nya Jerusalems. Det var intagande att få syn på detta kloster långt i utkanterna av Moskva. Byggnaderna och de enorma lökkupolerna med dess vackra färger, storleken, allt var överväldigande. Det ursprungliga klostret grundades 1656 av patriarken Nikon av Moskva som ett patriarkresidens utanför Moskva. 

Klostret "Nya Jerusalem".

Tanken var att klostret skulle representera den mångkulturella ortodoxin i det Himmelska Jerusalem! De olika arkitektoniska byggnaderna som utgör klostret inkluderar Återuppståndelsekatedralen, Patriarken Nikons residens, den Heliga Treenighetens kyrka med flera. År 1764, vid tiden för sekulariseringen som avsåg att begränsa kyrkans omfattande makt, levde på klostret cirka 13.000 bönder. Klostret blomstrade dock ända till 1918 då det stängdes. År 1941 plundrade den tyska armén klostret och innan de avlägsnade sig sprängde de dess unika klockstapel och förstörde dess torn. Klostrets källarvalv kollapsade och dess berömda ikonostas begravdes i rasmassorna tillsammans med andra skatter. Det återupprättades först på 1990-talet som en religiös kommunitet. Värt att uppmärksamma är att Boris Yeltsin 1992 blev den förste ryske ledaren att delta i dess gudstjänster sedan 1917. I mars 2009 bestämde president Medvedev att klostret skulle återuppbyggas och renoveras på förbundsstatens bekostnad. Kostnaden uppskattades till 13 till 20 biljoner Rubel. Fram till juni 2016 har en stor restaurering av huvudkatedralen gjorts och idag tar den emot tusentals besökare och pilgrimer.

Dag 4

Denna dag besökte vi först Kremlområdet med Den Helige Basils Katedral och Ärkeängeln Mikaels Katedral samt Röda torget och varuhuset GUM. Därefter tog bussen oss till Danilovklostret.

Det var överraskande att se att Kreml ligger omringad av flera katedralliknande kyrkor. Dessa, berättade vår guide, överlevde mirakulöst nog den långa förtryckartiden. Där finns tre huvudkatedraler: Uspenskijkatedralen – ”Marias upptagning till himmelen” – med sina mäktiga gyllene kupoler samt Bebådelsekatedralen och Ärkeängelkatedralen. Uspenskijkatedralen byggdes av Ivan den Store (farfar till Ivan den Förskräcklige) för att återspegla det växande välståndet under denna regering. Katedralen ritades av den italienske arkitekten Aristotele Florivanti och är ett mästerverk i Renässansens anda i kombination med Rysslands bysantinska arv.

Kyrka i Kreml.

Uspenskijkatedralen betraktas som den heligaste av de rysk-ortodoxa kyrkorna. Även efter grundadet av Sankt Petersburg fortsatte de ryska regenternas kröningsceremonier att äga rum i denna katedral inklusive den siste kejsaren Nicholas II år 1869. År 1991 är den åter Patriarkernas Katedral av Ryssland. Katedralen är tillägnad en av de mest vördade mysterierna i den ortodoxa teologin, den om Guds Moder Marias upptagande till himmelen. I den ortodoxa ikonografin porträtteras ofta den halvliggande Gudsmodern omringad av de sovande apostlarna. Vid detta tillfälle som egentligen utgör Marias dödsögonblick accepterar Kristus Marias själ i himmelen tre dagar innan hennes upptagande då hennes återuppståndna kropp tas in i himmelen på ett mirakulöst sätt.

I kontrast till Uspenskijkatedralen är Bebådelsekatedralen helt rysk. Denna betraktas som den vackraste i Ryssland. Jag tror att vi alla var helt tagna av att se den. Rublev målade många av ikonerna i högtidssalen inklusive Bebådelsen, Födelsen samt Jesu Dop. Här råder en atmosfär av intimitet. Salen användes av tsarerna som deras familjekyrka.

Ärkeängelkatedralen byggdes på uppdrag av Ivan den Store straxt innan hans död. Katedralen var begravningsplats för Moskvas prinsar och tsarer från 1340 till 1712 då huvudstaden var Sankt Petersburg. År 1918 återinstallerades Moskva som huvudstad. I katedralen finns över ett 60-tal fullständiga skönmålande porträtt av ryska makthavare samt flera imponerande bilder av Ärkeängeln Mikael. Traditionellt sett betraktas Mikael som det tidiga Moskvas beskyddare. Den välkända fresken i den centrala delen av katedralens kupol föreställer Gud i tre personer: Gud Fadern håller Sonen i sitt knä och Den Helige Ande i formen av en duva svävar mellan dem.

Därefter gick vi över det jättelika Röda torget, 23.000 kvadratmeter stort. Namnet är inte en hyllning till kommunismens röda fanor utan, som det berättades för oss, kommer från att ”röd” på äldre ryska betydde ”vacker”. Man menade alltså från början ”vackra torget”. Röda Torget åtskiljer Kreml från det gamla kejserliga citadellet samt från presidentens officiella residens. Vi hann också gå in på det intilliggande enorma lyxiga varuhuset GUM.

Så for vi vidare till Danilovklostret. Detta vackra röda och vita kloster är det äldsta i Moskva och grundades 1298 -1300. Sedan 1988 är det huvudkvarter för den rysk-ortodoxa kyrkan och här ligger patriarken Kyrils residens. Innanför klostrets förstärkta murar ryms även den gröna kupolformade ’De Heliga Fädernas Kyrka av de Sju Ekumeniska Råden’. Den grundades av Ivan den Förskräcklige på 1500-talet. I hjärtat av klostret ligger den eleganta gula Treenighetskatedralen. 1812 plundrades klostret av den franska armén. Strax innan fransmännen ockuperade Moskva hade dock sakristian och skattkammaren transporterats till Sergius lavra i Sergijev Posad som vi kom att besöka den sista utflyktsdagen.

Vid Danilovklostret.

Att få se den vackra kyrkogården i Danilovklostret var också verkligen stort. Denna är viloplats för många ryska författare såsom Nikolai Gogol, Nikolai Rubinstein, Vladimir Solovyov och många fler. Alexander Solsjenitzyn ligger också begravd här.

Efter oktoberrevolutionen levde här arkemandriter som blivit fråntagna sitt prästerskap. År 1929 stängde sovjeterna klostret och inrättade ett förvar. Det sist stängda klostret i Moskva kom också att år 1983 bli det först återställda. Det blev ett andligt och administrativt centrum för den rysk-ortodoxa kyrkan och år 1988 restaurerades klostret. 

Det var också här som våra biskopar samma dag fick möta en representant för den rysk-ortodoxa kyrkan och dess avdelning för externa kyrkliga förbindelser. Denna leds av metropoliten Hilarion som är den näst högste i Rysslands kyrkliga hierarki efter patriarken. Hilarion hade gärna personligen välkomnat vår grupp men var i Grekland vid tillfället. Istället var det hans assistent, arkimandriten Philaret, som välkomnade biskoparna och Vassula. Även de inbjudna imamerna var med vid detta möte.

Några av biskoparna på resan, bl.a. den katolska biskopen av Aleppo

Vassula, kardinal Toppo, arkimandrit Philaret och hans sekreterare.

Ytterligare biskopar från vår grupp, samt en buddhistisk munk.

Dag 5

Denna dag besökte vi den Stora Moskén och därefter deltog vi i ett interreligiöst möte i en av Moskvas synagogor.

Stora moskén, som även kallas för Moskvas moskékatedral, ligger nära Olympiska Stadion i centrala Moskva och är en av fyra moskéer i staden. Den ursprungliga moskén byggdes 1904 och har renoverats flera gånger sedan dess. Den kallades även för Tatarmoskén då de flesta troende var etniska tatarer. Den gamla moskén förstördes den 11 september 2011. Beslutet att förstöra den var omstritt men ett skäl för att förstöra samt rekonstruera den var att byggnaden avvek från riktningen mot Mecca med flera grader. De följande åren var fulla av konflikter kring hur den skulle återuppbyggas. Slutligen stod den nya moskén färdig i september 2015 på samma plats som den gamla. Den kan rymma cirka tiotusen besökare. Putin, Erdogan och Mahmoud Abbas deltog samtliga tillsammans med lokala muslimer vid invigningsceremonin av moskén. 

Stora Moskén i Moskva.

Efter besöket i moskén åkte vi vidare till en synagoga där en interreligiös konferens hade förberetts. Deltagarna i konferensen utgjordes av de representanter från olika religioner som deltog i vår pilgrimsresa, en lokal rabbin, en representant från det rysk-ortodoxa patriarkatet samt Vassula.

Besök i en synagoga.

Det var inte bara lätt med dessa interreligiösa inslag. En kväll åt vi middag tillsammans med ärkebiskop Silvanus från Homs, Syrien. Några bord längre bort satt några av imamerna. Det är tveklöst viktigt för fredens skull att mötas. Samtidigt berättade ärkebiskopen att bara i hans stad har tusen martyrer fått sätta livet till för de muslimska extremisterna i IS, däribland hans egen bror. Han berättade också hur han själv hade tagit upp huvudena från en hel familj ur deras brunn. Ärkebiskopen sneglade ibland bort mot imamerna medan han berättade. Det är inte mycket man kan säga i en sådan situation.

Vad är syftet med att bjuda in människor från andra religioner? Det kan vara viktigt att förstå skillnaden mellan ekumenik och interreligiös dialog. Målet med ekumenik är att kristna verkligen skall bli synligt ett, där också enheten kring eukaristin (nattvarden) är återställd. Målet med interreligiös dialog är inte att bli ett utan snarare att uppnå en fredlig samexistens. Även om det alltså är skillnad så finns det också ett tydligt gemensamt mål: Gud är Skapare och Fader till alla människor, oavsett religion, och vill inte förlora någon enda. Han vill ha alla in i sin gemenskap.

Vassula lyfte i sitt avslutningstal upp detta nya steg och visade hur ofta det i budskapen står ”enhet och fred” tillsammans. Det betyder inte att man ignorerar sanningsanspråken. Det är inte fråga om att blanda innehållet i olika religioner. Men vill man vara sin Skapares barn får man kanske acceptera att Gud vill vara tillsammans med alla sina älskade skapelser.

Vassula talar i samlingssalen.

Dag 6

Den avslutande pilgrimsfärdsdagen färdades vi med vår buss 70 km nordöst om Moskva till Sergius lavra i staden Sergijev Posad. Detta är det viktigaste s.k. lavraklostret i Ryssland samt andligt centrum för den rysk-ortodoxa kyrkan och en stor pilgrimsort. I klostret bor idag omkring 300 munkar. Det grundades 1345 av ett av de mest vördade ryska helgonen den Helige Sergius av Radonezh (1319-1392). Han föddes i en adelsfamilj men valde att dra sig undan från världen för att be. Han byggde en liten träkyrka i skogarna norr om Moskva och helgade den till den Heliga Treenigheten. Många pilgrimer drogs till platsen då de hört talas om Sergius helighet. Ett kloster grundades och genom århundradena utvidgades klostret till den enorma anläggning som vi fann när vi kom fram till denna plats. Klostret är omgivet av vita murar. Därinnanför ryms ett flertal kyrkor. De mest välkända är Den Helige Sergius Kyrka samt Upptagelsekatedralen med dess storslagna femsidiga ikonostas och Treenighetskatedralen som hyser kvarlevorna av den Helige Sergius. Den senare byggdes över hans grav år 1422, året för hans upphöjelse till Rysslands skyddshelgon. Där finns ytterligare fem andra kyrkor av vilka en är ”Kapellet över Källan” som byggdes ovanpå en helig källa. Fortfarande kommer pilgrimer för att ta vatten från källan. I den lilla barocka kyrkan Jungfrun av Smolensk finns Ikonen av Jungfrun av Smolensk. Rublev målade den mycket kända Treenighetsikonen som finns på Tretiakovgalleriet i Moskva.

Treenighetsikonen på Tretiakovgalleriet.

En annan mycket känd ikon är Gudaföderskan av Vladimir som också den finns på Tretiakovgalleriet, men i en egen avdelning som tjänar som en fungerande kyrka. Vi fick veta att det råder en viss slitning mellan å ena sidan museerna som vill försäkra sig om att de gamla ikonerna förvaras på bästa sätt och, å andra sidan, kyrkan som gärna vill att ikonerna används och därför vill ha dem i kyrkorna. I fallet med denna ikon har man alltså försökt hitta en kompromisslösning.

Gudaföderskan av Vladimir.

Information till denna artikel är baserad dels på vad vår guide Natalia berättade för oss på resan dels på den folder vi fick inför pilgrimsfärderna samt även på Wikipedia. För dem som vill fördjupa sig i den rika rysk-ortodoxa historien som är kopplad till alla de pilgrimsorter vi besökte är Wikipedia en utmärkt källa till mer kunskap. 

En bok som särskilt kan rekommenderas och som ger en god inblick i den ryska ortodoxin är ”Everyday Saints and Other Stories”. Författaren – Archimandrite Tikhon (Shevkunow) - berättar om sin väg till kristendomen i ett socialistiskt Sovjet och om de många människor han mött f.a. i klostren och deras historia. De är stora personligheter och beskrivs av författaren med värme och humor. Den är mycket trosstärkande och flera av de platser han nämner besöktes under resan. Vi fick också veta att författaren är biktfader till president Putin. Boken är under översättning till svenska och kommer så småningom ut på Artos förlag.