Jag vill inte ha läpparnas värdelösa bekännelse!

21 mars 1994

Min Herre?

Jag Är; Jag står framför dig! Visheten skall undervisa dig och alla som läser;¹

Vassula! du kämpar och strävar efter att förstå något som är osynligt,² du är mer skör än Jag någonsin trodde!

Min Herre, Ers Majestät, är detta³ negativt?

Jag är förbluffad över din häpnadsväckande svaghet! .... men du behagar Mig .... de levande vet i alla fall att de skall dö, men de döda vet ingenting, ingenting alls⁴ .... och tårar borde utgjutas endast för dessa döda eftersom de har lämnat Ljuset bakom sig för att gå in i ett mörker utan slut ....

Vassula, Jag har följt dig under dessa dagar .... du har sprungit bort från Mig .... Jag har noga gett akt på dig,  människovarelse;

Att fråga Dig om jag har svikit Dig på något sätt skulle troligen vara förmätet av mig.

Jag har gett dig urskillningens gåva och det gläder Mig när du använder den, därför visar Jag mildhet mot dig .... kom, Min Egen avkomma, säg Mitt folk att tomma ord och långa formuleringar i deras böner betyder ingenting för Mig, de måste mena vad de ber om ....

Jag skulle hellre vilja att de vände sig till Mig och sade några få ord ur hjärtat med kärlek, än att de oupphörligt babblar tomhet! Jag vill inte ha endast läpparnas värdelösa bekännelse! hur många gånger måste Jag upprepa detta för dem? och hur länge till måste Jag stå ut med detta släkte? varför sätter de ständigt Min Ande på prov? elev, säg något! be! åkalla Mig! be förböner!

Faderns Älskade Son,
var det inte Du som steg ned från Din Tron
för att komma till mig och uppväcka min kärlek
i denna mörka dal?
Och är det inte Du, min Konung,
som besöker mig intill denna dag?

det är Jag;

Och vad har Du gjort med deta torra halmstrå?

Jag har förvandlat detta torra halmstrå till ett fruktbärande träd som Jag vårdar och sköter i Min lustgård!

Och var det inte Din Kärlek som mildrade Ditt Domslut,
den Dom som hade varit rättvis för min eländiga själ?

Jag andades bara rökelse på dig och bestänkte dig med myrra, och smälte isen som omgav dig; och eftersom Jag är känd för att med Min Närvaro skrämma bort alla rivaler som tar plats i Mitt ställe, Min Egendom, steg Jag in i ditt rum; sedan lyfte Jag upp ditt ansikte så att du såg Min Härlighet, och omslöt dig med välsignelse;

Och har inte Jahve, vår Fader,
vår Herre och Gud, vår Skapare
friköpt mitt liv från ormen?
Har inte Hans Majestät Själv
böjt Sig ned från Sitt Himmelska Rike och Sin Himmelska Glans,
för att återställa mitt minne och påminna mig om
att ingenting orent kan komma in i Himmelen?

det har Jag; ⁵

Och besökte inte Du mig, Älskade Helige Ande,
Du som strålar klarare än allt annat,
när jag trevande famlade mig fram i mörkret,
och spred Ditt Ljus så att jag kunde se?

det har Jag;⁶och Jag lovade att låta floder strömma fram ur dig; Jag lovade att göra din mun till ett svärd för Mitt Ord, ett hot och ett vapen mot Våra⁷ fiender; Jag lovade att vara din Vän, så som Jag varit det för profeterna, och förnya dig fullständigt; Jag förärade dig Vishet och invigde dig i Min Högsta Kunskaps mysterier;

Kom då snart, för Ditt Heliga Namns skull,
kom till oss alla och rädda oss.
Låt alla människor få glädjas i Dig
och se vad deras ögon aldrig tidigare skådat
och höra vad deras öron aldrig tidigare hört.
Du är känd för Din oändliga Barmhärtighet
och Ditt Ömsinta Hjärta.

⁸ Fader?

Jag Är; ge Mig då ditt högtidliga löfte om trohet mot Mig, mot Min Son och Min Helige Ande, och om du gör det skall Jag låta dig träda fram i Förgårdarna till Mitt Hus; säg Mig: hur mycket skulle du offra för att vinna själar åt Mig? vad skulle du vilja göra för att rädda själar? och vad är du villig att ge för att ena Min Sons Kropp? varje ord du nu säger kommer att höras, bedömas och sedan fullbordas av Mig; stå stadigt och svara Mig;

Herre, för att vinna själar åt Dig
skulle jag lämna hem, bröder, systrar, far,
mor, barn och land.
För Ditt Heliga Namns skull,
skall jag göra detta för att vinna själar åt Dig.

För att rädda själar, Min Helige?
Har Du inte Själv lärt mig
att bära den eviga härlighetens tyngd
med glädje och iver,
med värdighet och utan att klaga?

Har inte Din Egen Son lärt mig,
för mina bröders och systrars frälsnings skull,
att vända den andra kinden till då jag blir slagen?

Har inte Du, Universums Herre,
lärt mig att glädje bära förtal och skymford
för att rädda varje själ som Du Älskar?

Och har inte Du Själv, Fader, lärt mig
att inte strida för min sak eller öppna min mun
när de förföljer mig och trampar på mitt ansikte?

Min Herre, Min Gud, och min Fader,
jag ger dig ännu en gång av fri vilja mina löften 
om trohet mot Dig,
Din Älskade Son, och Din Helige Ande,
av hela mitt hjärta ger jag Dig mina löften.

Jag skall offra mina timmar av vila
och sömn så att jag istället kan erbjuda mina bröder och systrar 

att genom Dig få Vila i Dina Himmelska Gårdar. 

Jag skall ge dem allt
som jag tagit emot från Dig
och visa dem Din Kärlek,
så att de som behöver kan bli räddade.

Och för Din Sons Kropp?
jag vill fortsätta att dela Splittringens Bägare
med Jesus, Din Älskade Son, till den sista droppen.
Denna Splittringens Bägare som räcks Honom genom människors handlande;
o, vad skulle jag inte göra för Enheten!
och för att återuppbygga Ditt Hus.
Jag skulle gärna gå i Din Sons blodbestänkta Fotspår;

och i spåren efter Hans Kors vill jag gå med det Kors

Han Själv har gett mig.

ja! dotter, låt din iver för Mitt Hus förtära dig; gör allt som behöver göras utan att klaga, då skall du se att du inte sprungit ditt lopp förgäves; din möda är inte förspilld;

Jag är med dig och kommer alltid att vara det; Jag, Jahve, skall ge dig tillräckligt med styrka för att ära Mig och fullborda ditt uppdrag;