Jag, din Gud, levde i din ödemark
3 mars 1990
Jesus?
Jag är;
var aldrig uppseendeväckande; avvisa allt som inte kommer från Mig; Jag är Ren och Helig, hur skulle annars Min Ande kunna arbeta i dig så som Jag önskar? Vassula, det finns ingenting du kan göra utan Mig, det är Jag som skall förhärliga Mitt Namn igen, syndare skall återvända till Mig; Mitt Namn skall hållas Heligt och vad Jag har sagt skall Jag fullborda;
Mitt barn, Jag är Den som uppenbarar Mysterier och Jag avslöjar för många vad som skall komma att ske; du är en av Mina utvalda själar för vilka Jag har uppenbarat Mitt Heliga Ansikte och Mina önskningar, allt du har att göra är att fortsätta förmedla Mina Budskap, det är inte din sak att övertyga någon; blomma, gör allt du kan så skall Jag göra resten; Jag vet hur begränsad du är, men oroa dig inte, Jag finns vid din sida för att uppmuntra dig; föröka dina böner, behaga Mig och förbli nära Mig; kom ihåg, du var död och Jag lyfte dig, du var kallsinnig gentemot Mig och Jag gav liv åt Min Låga i dig för att förtära dig med Min Kärlek, du var apatisk gentemot Mig men Jag har gjort dig ivrig och törstande efter Mig;
i åratal levde Jag din Gud, i din ödemark, utan att finna vila och tröst från en varelse som Jag skapat med så mycket kärlek; i stor förskräckelse såg Jag dig glida bort från Mig, Jag kunde bara ha sagt: ”låt denna ödemark och öken jubla!” men Jag ville ha din samverkan, Jag ville inte göra våld på din frihet; för att befria dig, älskade, var Jag tvungen att släpa dig hela vägen ut till öknen och lämna dig åt dig själv; endast då kom du att inse hur naken du var och hur befläckad din själ var, och i stor förskräckelse flydde du så till Mina Fötter; du insåg hur otillräcklig du var på egen hand; Jag lät dig då förstå hur Jag hade lidit i din ödemark och hur du hade gjort Mina Läppar torrare än pergament av längtan efter kärlek; sedan lät Jag dig se ditt inre som hade blivit ett perfekt tillhåll för huggormen, som utan rädsla kunde bygga bo och lägga sina ägg i dig;
sedan tillät Jag din slöja falla av så att dina ögon såg Min Skönhet, och med Mitt Finger rörde Jag vid dig och förvandlade dig; Jag prövade alla utvägar och sökte efter ett sätt att göra dig till Min för evigt och inviga dig i Mina mysterier; Jag förvandlade din öken till en källa och av din ödemark gjorde Jag floder; ja! Jag är Den som av er förbrända jord snart skall göra sjöar, och av era uttorkade länder, vattenkällor, Jag skall inte lämna er att dö; lyssna, Jag skall uppväcka många av er och låta Min Röst ljuda från Min Heliga boning, Jag tänker visa Min Helighet och Min Barmhärtighet för många länder så att de må erkänna Mig;
Jag är Helig och Jag vill få er alla att förstå att också ni måste leva heligt,
”Först sent kom jag att älska Dig, O Skönhet så uråldrig och evigt ung. Sent kom jag att älska Dig! Du var i mig, men jag var utanför och sökte dig där. I min kärlekslöshet störtade jag mig över de ljuvliga ting Du skapat. Du var hos mig, men jag var inte hos Dig. Skapade ting höll mig borta från Dig, men om de inte hade varit i Dig, skulle de inte ha varit till. Du kallade mig, Du ropade och Du bröt Dig igenom min dövhet. Du strålade, Du skimrade och skingrade min blindhet. Du andades Din väldoft på mig; Jag andades in och nu suktar jag efter Dig. Jag har smakat Dig; nu hungrar och törstar jag efter mer. Du rörde vid mig, och jag brann för Din Frid.” (Augustinus bekännelser, tionde boken.)
Min Herre, mina tankar går till enheten. Är de uppriktiga, min Herre, om att enas?
just det, Mitt barn, har Jag inte sagt dig och visat dig på hur rigida några av dem är? de ropar efter fred och enhet men menar inte ett enda ord av vad de säger, deras hjärta är hårt som sten och de är orubbliga som en kvarnsten, men, Jag skall böja dem alla med Min Låga, bara vänta och se ...
| 
