Mitt Blod strömmar ut

11 juni 1987

(Nu har det mesta av våra möbler skickats iväg. Jag måste leta efter stolar att sitta på för att skriva. Huset är ännu en enda röra sedan flyttkarlarna gått med möblerna, pappershögar här och där, skor, flaskor, papper, remmar på alla skrivbord. Ändå mitt i allt detta flyttande; under bjudningarna som vi var tvungna att ordna som farväl, (en för åttio gäster, en annan för trettio) släppte Guds hand inte taget för ett enda ögonblick. Jag hade alltid tid för Honom att skriva ett par – tre timmar om dagen. Han ger mig otrolig kraft och jag känner mig inte det minsta trött. Jag lever i frid, Hans Frid.)

Vassula, Min Själs älskade, förbli nära Mig, se på Mig, låt Mitt finger röra vid ditt hjärta; Mitt barn, om du visste hur mycket Jag älskar dig; Jag skall leda dig intill slutet; offra mer för Mig; – vill du lida för Mig?

Ja Herre, gör som Du vill.

(Han hade frågat detta förut, men då hade jag varit rädd och tvekat. Nu frågade Han igen.)

Vassula, Jag är så lycklig! vill du offra dig för Mig som ett lamm?

Gör som Du vill, Herre.

allt kommer inte att vara förgäves, allt kommer att vara för Frid och Kärlek; Min törst är stor Vassula; Jag skall leda dig genom torra marker, där dina ögon skall skåda vad du aldrig har sett; Jag skall leda dig med Himmelsk Kraft, rakt in i djupet av Min Blödande Kropp; med Mitt finger skall Jag peka ut för dig alla de prästerliga syndarna, som är törnena i Min Kropp; Jag kommer inte att skona dem; Jag är utmattad, Mina Sår är större än någonsin, Mitt Blod strömmar ut; Jag blir korsfäst på nytt av Mina egna; Mina egna Prästsjälar!

Min Gud, Du ger mig så mycket smärta. Varför ville de göra så mot Dig? Varför?

Vassula, de vet inte vad de gör; älskade, sträva med din Gud, var villig att möta Mina lidanden och dela dem med Mig;

Jag vill, för att trösta Dig; kom ihåg alla som älskar Dig!

de är Min Själs älskade; Jag behöver fler sådana själar som offrar sina hjärtan för Mig; Jag älskar dem, Jag litar på dem, de äter av Mig; de är Mitt offer, de är de lena kronbladen som ersätter Mina törnen; de är Min myrra;

Vassula, var inte rädd; vi skall tränga ännu djupare in, där mörker råder; Jag skall leda dig;

(Senare började min själ erfara Guds bitterhet. Allting, all mat eller dryck som kom i min mun smakade bittert. Han gav mig att dricka ur sin kalk. Jag fick svårt att andas, min själ och min kropp värkte.)