Ett unikt bidrag till interreligiös dialog: Vassula i Dhaka (SLIG: Interreligiös dialog)

Efter en sex veckor lång missionsresa till USA och Sydamerika och efter att bara ha fått vila i fem dagar i Aten, gav Vassula och undertecknad oss iväg till Dhaka i Bangladesh. Vassula hade bjudits in av Hans Högvördighet Suddhananda Mahathero, ledare för Bangladesh Buddha Kristi Prachar Sangha. Hon skulle delta i ett seminarium kring ”harmonin i interreligiöst samarbete och fredlig samexistens”, vilket ägde rum i det buddhistiska klostret Dharmarjika i Dhaka.

Vassula, som de refererade till som Guds Gudomliga Budbärare, SLIG, ombads att denna gång som första talare inleda seminariet. Hon har även tidigare talat på olika interreligiösa möten. Det visar sig att Vår Herre inte enbart kallar kristna till ett Sant Liv i Gud, utan hela sin skapelse till ett liv i fred. Vår Herre har uppdragit åt henne att vända sig till alla raser och alla trosbekännelser som inte är samma som vår egen. Hennes goda språkkunskaper är en stor tillgång vid liknande möten och det är ingen tillfällighet att Gud gav henne denna gåva till Hans Ära. Hon talar även arabiska. En gång läste hon ur koranen en bön som ärar och prisar Gud. Detta gladde alla närvarande muslimska bröder. Vid mötet hade de tillsammans läst Saligprisningarna i Bibeln (Matt 5, 1-12) uttalade av Jesus, och hennes budskap välkomnades varmt av de församlade. Efter mötet inbjöd några buddhistiska munkar Vassula att komma till deras kloster och träffa deras Högvördighet. Det är så Vår Herre ledde henne in i även deras krets.

Interreligiös dialog

Vi vet att Fader Bernhard Ardura, sekreterare i det Påvliga Kulturrådet i Rom har gjort stora ansträngningar för att upprätthålla en interreligiös dialog. I ett av sina uttalanden sa han att ”Den interreligiösa dialogen är det bästa sättet att urskilja ”den andre” och försöka förstå honom och vittna om vår egen tro. Han inbjuder alla människor av god vilja att ” på djupet ta till sig vad ordet mänsklig betyder såväl som broderskap ”sacralite de la vie” för att hela världen ska känna solidariteten med skapelsen, med andra människor och med Gud. Det är på dessa ord som Vassulas egen dialog grundade sig.

När vi närmade oss applåderade barnhuspojkarna som kantade vägen upp till templet. Hans Högvördighet Suddhananda stod mitt i templet och väntade på henne. När han såg henne gick han fram och kramade henne varmt. Vassula tog honom under armen och så gick de arm i arm som gamla vänner. Jag blev mycket rörd av deras intimitet och vänskap. Vi hälsades alla välkomna med var sin bukett blommor.

Dr Tony Mansour och Paul Lauer från Motive Entertainment i Los Angeles anlände samma dag. De lyckades, trots att de rest i hela 22 timmar, att närvara vid detta seminarium. Närvarande var även Mr Gay med fru från Schweiz och Albert Muller från England. Sist men inte minst vill vi nämna Duleep Gunesekere som varit till stor hjälp.

Deltagarna började strömmade in och tillsammans med de buddistiska munkarna tog seminariet sin början med en ingående presentation. Deltagarna var den vördnadsvärde Dr T. Dhammaratana, som representerade UNESCO, & vice ordförande för WFB i Frankrike. Advoat Nawaz Khan Marwat, hedersordförande i den asiatiska religiös konferensen för fred kom från Pakistan. Seminariet öppnades av Dilip Barua industriminister från Bangladesh. Den förnämsta gästen var Dr. Md. Afsarul Ameen handelsminister från Bangladesh.

Bland andra inbjudna fanns den romersk katolske ärkebiskopen Poulinis Costa (som inte kunde närvara p.g.a dålig hälsa), Saber Hossain Chowdhury, Mayeedul Islam, Shamul Maque Chowdhury, Chao Chu, Los Angeles, hedersordförande i den Buddistiska Unionen i USA. Och sist men inte minst Vassula Rydén som höll öppningsanförandet. Med dessa ord riktade hon sig till auditoriet:

”Det är återigen ett nöje för mig att få tala till er och att på mitt sätt få bidra till freden i världen. Jag vill framföra mitt uppriktiga tack till er alla och till de ärevördiga arrangörerna som inbjudit mig att tala här idag. Som representant för dem som talar för fred, försoning och enhet, för dem som är trogna spridningen av ”Sant Liv i Gud” och mig själv vill jag hälsa er alla välkomna till detta möte.

Jag är övertygad om att vi alla är oroade över den moraliska kris som råder över hela världen idag. Därför får vi inte minska våra ansträngningar utan ständigt fortsätta att vädja om försoning, fred och kärlek. Jag talar bara som kristen människa, mor och syster. Men i varje religion finns en god lag att följa som grundar sig på våra religiösa böcker. Denna lag ska leda oss till att bli bättre människor, att bli gudomliga varelser och att en dag stå värdiga inför Guds ögon.

Det är viktigt att inte bara höra, att läsa Lagen och kunna den, men att också att följa den och överföra den till andra som en påminnelse. På så sätt kan vi vara ett exempel för vår Lag och visa världen att vi på jorden är en enda stor familj, eftersom vi alla inför Guds ansikte är lika.

När jag talar om vår Heliga Lag talar jag inte om en ”världsreligion”. Vi måste endast få världen att förstå att vi måste öppna våra andliga öron för att inse att vi utan kärlek och medkänsla i våra hjärtan inte kan nå fred; utan kärlek för varandra kommer vi aldrig höra de behövandes rop och förstå den orättvisa som de svaga, de föräldralösa och de lidande får uthärda. Att älska är att känna Gud.

Ursprunget till alla konflikter finns oftast att söka djupt inne i våra hjärtan. Som jag sa vid vårt förra möte är vårt hjärta som en spegel av vår själ eftersom det reflekterar vårt innersta. Jesus Kristus sa följande till oss: ”Varav hjärtat är fullt talar munnen. En god människa hämtar goda ting från sitt lager av godhet; en ond människa hämtar onda ting från sitt lager av ondska.” (Matt 12:34-35)

Jesus gav oss en gyllene regel. Han sa: ”Gör mot andra vad du vill att de skall göra mot dig.” Om någon inte har fred med Gud, hur skall han då ha fred med sig själv och sin granne? I vår kristna religion tror vi att våra goda handlingar inspireras från ovan, d.v.s. från Gud, eftersom Han finns i oss och Hans Ande leder oss, men om våra handlingar är onda kan vi inte skylla detta på Gud utan skylla det på våra egna onda avsikter och att vi ger efter för våra passioner. De gör oss fästa vid det jordiska och gagnar inte vårt eviga liv eftersom livet på jorden har ett slut. Omoraliska böjelser som snålhet, hat och hämndlystnad strider mot den Gudomliga Lagen, mot naturen och den kosmiska kärlekens lag. Dessa onda handlingar förstör den kosmiska lagen om fred och vänder naturen mot oss. Vi måste ha för avsikt att ändra människornas hjärtan och för att uppnå detta måste vi vara levande exempel på Försoning, Fred och Kärlek.

I ett budskap som jag tog emot av Jungfru Maria sa hon:

”Gud kallar till sig var och en av oss. Försök förstå Guds Rop på Fred. Jag uppmanar er att be för freden. Det finns ingen kärlek i världen. Världen vilar i djupt mörker, eftersom hat, snikenhet och själviskhet har den i sitt grepp. Katastrofer, hungersnöd, sorger, krig och farsoter, allt detta har världen gjort mot sig själv. Världen är destruktiv och det är inte Gud som orsakar alla dessa katastrofer såsom många av er tror. Det är ont som drar till sig ont.”

Därför är Sant Liv i Gud:s motto att gengälda ont med kärlek. Den Heliga Paulus sa: ”När vi blir fördömda svarar vi med en välsignelse, när vi blir jagade, uthärdar vi det; när vi förolämpas, svarar vi hövligt. Vi behandlas som världens avskräde. Även idag är vi världens avskum.”

Enligt Skriften står det att om någon slår oss på högra kinden skall vi vänd den vänstra till. Och om någon inför domstol kräver vår tunika skall vi även ge honom vår mantel. Vi ombeds att ge till den som ber eftersom Gud låter solen gå upp över den onde såväl som den gode liksom regnet faller över den ohederlige såväl som över den hederlige. Dessa visdomens ord måste givetvis praktiseras i ödmjukhet och självuppoffring.

Buddistiska munkar vid cermonin

Känner vi inte alla större glädje när vi ger än när vi tar emot? Olyckligvis är det väldigt få som följer visdomens ord som kan skapa fred och kärlek på jorden. Men vi står ut med detta för fredens skull.

Var och en, god eller ond, religiös eller ateist, uppskattar att få ta emot kärlek och medkänsla. Varför delar vi då, under vår korta livstid, inte denna vänlighet och kärlek med varandra? Botemedlet till att rädda världen från våld och hat är att öppna våra hjärtan, vårt andliga öra och undervisa om Förlåtelse, Tolerans, Ömsinthet och Respekt för alla levande varelser. Diktatoriskt ledarskap som är orsaken till extremt våld och mycket lidande i vår värld, leder ingenstans, bara till en ännu mer våldsam värld med fattigdom, lidande, misär och orättvisor.

Förlåtelse är en livsviktig fråga. I vår Skrift säger Jesus: ”Om du förlåter andra deras tillkortakommanden, kommer din Fader i Himmelen att förlåta även dig. Men om du inte förlåter din nästa kommer Fadern inte heller att förlåta dig. Den som inte förlåter har ingen kärlek.”

För att kunna lösa konflikter inom och utanför våra församlingar måste vi utbilda vårt folk och ingjuta i dem en gudomlig andlighet som grundar sig på kärlek, förlåtelse och fred och så befria dem från känslor av hat och hämnd. Vi måste förverkliga bilden av den Levande Guden som inte har spår av mörker eller ondska, hämnd eller hat.

Här skulle jag vilja dela med er några andliga budskap som Jesus Kristus gav mig under åren som gått. Han sa:

”På morgonen skall du så Kärlekens frö;
Vid middagstid, så Fredens frö:
På kvällen, så Försoningens frö;

Gå sedan och samla in din skörd och ge den till Mig, din Fader i Himlen och jag kommer att säga till dig: ”Genom din godhet mitt barn har du nått din belöning i Himlen.
Från ovan ropar jag till er: Kom! Kom och stifta Fred med Mig er Gud och jag skall välsigna er. Återvänd till mig och jag skall ge dig evigt liv.”

Jag hoppas innerligt att den dag skall komma då vi, genom fasta, ständig bön och ständiga uppoffringar, skall få Guds förlåtelse för våra tillkortakommanden och att Han skall ge oss den fred vi behöver och få oss att tillsammans känna oss som en enda stor familj.

Välsignad vare vår Herre, barmhärtighetens Gud, som kom för att ge oss Ljus.
Använd oss på det sätt som du behagar.
Gör oss till ett Fredens redskap där det finns konflikter,
till Försoningens redskap där det är krig,
till Återföreningens redskap där splittring råder
och Kärlekens redskap där det finns hat.

När Vassula talat gav de två deltagarna sina kommentarer. De underströk följande punkter:

De underströk hur viktig meningen ”Vi skall återgälda ont med kärlek” gäller oss alla och att även de tror på uttrycket att ”vi alla är en stor familj”. Att ”tolerans och medkänsla” är nyckelord och att vi alla är Guds barn och att vi som finns på jorden skall älska varandra. Att kärleken kan förändra världen.

Efter dessa inlägg ville en person bland åhörarna ställa två frågor. Den första var:

Vassula svarade honom genom att förklara att hon ser Kristus med själens ögon och att hon hör Honom inom sig. Vi brukar kalla detta för inre visioner och samtal.

Hans nästa fråga var: ”I Amerika, t.ex. i California, har flickor förhållanden med flickor, vad tycker du om detta?”

Vassula svarade att det är en pervers handling och att Gud enligt Skriften betraktar detta med avsky. Vi vet att det står så i Skriften, särskilt i Romarbreven kap I. Gud kan inte uttrycka sig tydligare än Han gör där. Det är en skam att några av våra egna teologer och präster idag förvränger Skriften och misstolkar vad där står för att passa deras egna perverterade uppfattningar och intressen. Vassula avslutade med att säga att Gud inte skapade ”Adam and Steve” utan ”Adam and Eve”

Detta svar rev ned stora applåder. En av de muslimska ledarna som satt på podiet med henne, kom förtjust fram till henne och visade hur mycket han uppskattade hennes svar och sa att hon talat väl.

Första gången Vassula inbjudits till detta tempel var år 2003, då hon fick ta emot den Gyllene Medaljen för sitt arbete för Fred på jorden. Denna gång fick hon, tillsammans med fyra andra upphöjda ledare från olika trosinriktningar, ta emot den Gyllene Medaljen för sina ansträngningar att sprida ”Interreligiös Harmoni och Fredlig Samexistens.” De som fick ta emot den Gyllene Medaljen tillsammans med Vassula var Dr. Dhammaratana, Frankrike, advokat Mir Nawaz Kan Marwat, Pakistan, högvördige Phra-kru Sangaruk Boonsong, Upasamon, Thailand och högvördige Acharlya Bhikkhu Karuna Shastri, Indien.

Det var underbart att se hur dessa personer uppriktigt respekterade andras religiösa uppfattningar och hur öppna de var inför de budskap Gud ger till Vassula som Han utvalt till Sitt Redskap för Fred, Kärlek och Enhet. Jag bevittnade hur hon utförde det uppdrag som Gud givit henne. Vad som gjorde mig mållös var den öppenhet vi bemöttes med och kanske ännu mer den respekt människor visade oss. De lyssnade respektfullt på Vassula när hon refererade till Guds ord antingen i Skiften eller i budskapen som hon tar emot. Den aktning och uppskattning de visade Vassula var märkbar och många gånger större än de kristna någonsin visat henne. Tillsammans med muslimerna är de de enda som kallat henne ”Guds gudomliga budbärare!” Så refererar de till henne och kallar henne även syster, vilket inte betyder att de talar till henne som nunna utan som en syster av samma blod och samma familj och som en verklig vän. Detta tilltal betyder så mycket; ett accepterande av en älskad familjemedlem utan diskriminering. Det påminner oss om ett budskap som Kristus gav den 20 oktober 1990 där Herren sa till henne: ”Och de som aldrig har hört talas om Mig kommer att se Mig och de som aldrig fått höra om Mig skall lyssna. Jag skall bli funnen av dem som aldrig sökt Mig. (…) Jag skall uppenbara Mig Själv för dem som inte frågade efter Mig. (…) så att de, när det verkligen sker, skall tro att Jag Är den Jag Är.” Denna profetia blev sann i detta ögonblick inför mina ögon!

En av de buddistiska ledarna påpekade att, när Vassula talar gör hon det både med enkelhet och stor auktoritet. Hon går rakt på sak och kommer alltid fram till det hon vill ha sagt. Efter seminariet inbjöds många av gästerna till en buffet på ett hotell i närheten.

Prisutdelningsceremonin

Under den andra dagens möte, den 23 februari, som var dagen för utdelningen av Den Gyllene Medaljen 2009, återvände vi alla till Templet. Några tal öppnade ceremonin och därefter delades de Gyllene Medaljerna ut. Vassula ombads åter igen att säga några ord. Hon påminde om att hon och de som bekände sig till Sant Liv i Gud inte gjorde åtskillnad mellan olika trosinriktningar när det gällde att hjälpa de behövande. Hon nämnde att det finns välgörenhetshus som kallas Beth Miriam, där det delas ut mat till de fattiga. Vi ser inte till om de är Kristna eller inte, vi hjälper helt enkelt för att visa vår solidaritet och kärlek med människosläktet, vem det vara må, Vår kärlek når dem alla. Vassula sammanfattade med att säga att det vore beklagligt om sådana möten stannade mellan oss och inte nådde ut i världen. Hon sa att sådana möten och vår dialog skulle bära frukt och nå längre och förverkligas genom handling så att vi, när vi möts nästa gång kan se att situationen i världen har förändrats. Alla talare ombads också att säga några ord.

Till vår stora förvåning bad Hans Högvördighet Suddhananda Mahathero alla Sant Liv i Gud-anhängarna att komma fram och ta emot en guldplakett med våra namn ingraverade som ett minne av detta viktiga seminarium.

Inbjudan att tala i det Hinduiska Templet

Hinduerna, som var närvarande och som hört Vassula tala och sett hur älskvärd hon var mot alla utan åtskillnad, bad henne att komma över till dem följande dag. Deras Tempel heter Sree Sree Dhakeswari National Temple. Så nästa dag gick vi alla dit. Jag såg henne tala och såg vad jag såg och hörde vad jag hörde och tänkte; detta är ett historiskt möte som sker framför mina ögon. Och jag frågade mig varför vi inte ser Guds Hand i det som sker! Varför många människor varken ser eller förstår Guds nåd? Hur kommer det sig att så få uppfattar Guds Hand i det som sker genom denna varelse som står inför mina ögon? Hon är ett enkelt och vanligt instrument för Gud, nåbar för oss och vår nära vän, och ändå har ingen, så vitt jag förstår, helt förstått den omätliga Kärlek och barmhärtighet som Gud känner för sin skapelse. Hur kan vi vara så blinda att vi inte ser Guds omätliga Nåd som omger oss! Och hur kan fördomar och diskriminering hindra oss från att se den kärlek som Gud har till hela Sin Skapelse och hur Kristus dog för oss för att förlossa alla utan undantag.

Hinduerna välkomnade henne lika älskvärt och med samma glädje som buddisterna. Vi visades runt av deras ledare Kajal Debnath. Han presenterade oss för sina hinduiska bröder och tog oss till deras tempel och berättade dess historia. Han berättade hur vissa fundamentalistiska muslimer förföljde hinduer i detta land. De brände för inte länge sedan ned deras tempel och andra byggnader.

Sedan tog de oss till ett rum en trappa upp där ca femtio studenter tålmodigt väntade på att få höra Vassula tala. Vassula höll samma tal som hon hållit inför buddisterna dagen innan. Hon avslutade med sitt gyllene motto … ont skall återgäldas med kärlek.

Besöket till Kulun

Följande dag besökte vi en by som heter Kulun. Det var inte lätt att köra dit eftersom vägen var under reparation. Besöket hade arrangerats av Mr. Xavier Pereira, en medlem i SLG och som kommer från denna by och som arbetar för Duleep. I Kulun finns en kyrka vigd åt den helige Joseph och en skola som döpts till Sant Liv i Gud. Två hundra barn går i denna skola, alla yngre än 8 år. Skolan byggdes 2006 med pengar skänkta av en kvinna från Mexiko, mrs Martha. Återstoden av pengarna som behövdes hade skänkts av Duleep. När vi kom hade hela byn klätt sig i sina bästa kläder och mötte oss med sång och dans. Vi fick alla en krans av blommor som de hängde runt halsen på oss. Xavier tog emot oss med ett tal där han förklarade att Vassula var en god Kristi lärjunge och att hon predikar ett Gott Budskap som hindrar människor från att synda. Vi fick både frukost och lunch och vi besökte alla klassrummen.

Beth Miriam Dhaka

Nästa dag hade vi tid att besöka Dhakas BM där Duleep delade ut lunch till människor, de flesta barn, som såg ganska magra ut men ändå tillfreds. Det var förbluffande att se hur fort de fick i sig ris och grönsaker med bara händerna. Andra, även vuxna, satt lugnt och väntade på bänkarna runt omkring på sin tur.

Ett besök till huset där SLIG började

Vi får inte glömma att de första Budskapen som döpts till Sant Liv i Gud togs emot i Dhaka. På gatan ”Banani” där familjen Ryden bodde, låg också den Katolska Kyrkan bara några meter från deras hus. Vi gick till Mässan men ville också gärna besöka huset där Vassula bott. Vi visste inte om vi skulle kunna se huset inifrån, men just som vi passerade öppnade sonen i huset dörren och Duleep presenterade oss. De ringde då husets ägare och vi fick tillstånd att gå in. Vi fick ett varmt mottagande. Vi fick en kopp te och kakor och vi kunde spela in en video inifrån med fokus på rummet där Vassula tog emot de första Budskapen.

Jag är så tacksam för att Gud lät mig vara med om och bevittna detta uppdrag och som givit mig ett oförglömligt minne.

Ett unikt bidrag till interreligiös dialog : Vassula i Dhaka