Ett exempel på Enhet i Öst

Monsignor Isidore Battika, Patriarkalisk ställföreträdare för den Grekisk Katolska Kyrkan i Damaskus, Syrien, talar till pilgrimer från Sant Liv i Gud i maj 2005

God kväll! 

Mitt problem är vilket språk jag skall använda. Grekiska? Arabiska? Eller föredrar ni franska? Engelska är bättre. Så ni får stå ut med min dåliga engelska. OK? Om ni inte förstår, så säg till mig, så pratar jag arabiska istället. 

Välkomna till Damaskus! Jag är den patriarkaliske ställföreträdaren för den grekisk katolska kyrkan i Damaskus. Jag ska berätta för er om verkligheten för kyrkan i Syrien. I Syrien finns Kalcedoniska och icke-Kalcedoniska trosbekännare eftersom alla koncilier i kyrkans historia hölls i vårt land. Så vårt land är ett heligt land. Den helige Paulus kommer härifrån. Jag ber om ursäkt för att jag inte visste att ni skulle komma till Damaskus, då skulle vi ha kunnat förbereda något för er. Ni var i vår katedral i morse. Jag var frånvarande på grund av att jag läste två mässor i andra kyrkor. 

Kommuniteten i Damaskus stödjer hela kyrkans historia. I Damaskus finns de Grekisk Ortodoxa och Grekisk Katolska kyrkorna, den Syrisk Ortodoxa och den Syrisk Katolska, Armenisk Ortodoxa och Armenisk Katolska, Maronitiska, Kaldeisk Protestantiska, Anglikanska och Latinska kyrkorna. Alla är de representerade i Syrien. 

Syrien är ett viktigt land. När Påven Johannes Paulus II kom hit, kallade vi hans besök ”Syrien, Kristendomens vagga”. Det är väldigt viktigt. Om Jesus började sitt liv ibland oss i Jerusalem, så började kristendomen som kyrka i Syrien med Ananias och Paulus. Ni känner till historien från Apostlagärningarna. 

I Syrien lever vi ett ekumeniskt liv mellan kyrkorna. Det är verkligen en ekumenisk kyrka. 

Jag måste berätta en hemlighet ni kanske inte känner till. Vi byggde den första gemensamma kyrkan för de Grekisk Ortodoxa och Grekisk Katolska. De två kyrkorna betalade för att bygga kyrkan men den är till för alla kyrkor. Så den Grekisk Katolska Kyrkan kan representera alla katoliker och den Grekisk Ortodoxa alla ortodoxa. Alla kan fira mässan i S:t Petrus och Paulus kyrka i Dumar. Vi öppnade denna kyrka för några månader sedan. Den Grekisk Ortodoxe Patriarken och den Grekisk Katolske Patriarken och alla biskoparna i Damaskus var tillsammans när vi öppnade kyrkan. 

Vet ni hur vi kom fram till att vi skulle bygga kyrkan tillsammans? Det är inte bara vår egen ansträngning som ledde oss fram till det. Syriens regering ger vid varje ny expansion av staden två landlotter. En för muslimerna för att bygga en moské och en för de kristna för att bygga en kyrka. Den är inte till för splittring i kyrkan. Den är inte till för de Grekisk Katolska, den är inte till för de Grekisk Ortodoxa, den är inte till för den Latinska Kyrkan, den är inte till för den Syriska, den är inte till för den Armeniska. Den är till för de kristna (applåder). 

Jag kom till Damaskus 1992. Folket sa till mig att det på den här gatan finns en moské på en tomt som först varit avsedd för en kristen kyrka. Vi tog inte landlotten för att vi är splittrade. Regeringen beslutade då att ge den till muslimerna. Muslimerna tog båda landlotterna: den för moskén och den för kyrkan, eftersom vi inte är enade. Så har vi förlorat många landlotter och vi har inte kunnat bygga kyrkor. 

Jag beslutade mig för att göra något för Damaskus. Jag gick till den Grekisk Ortodoxa Kyrkan och träffade patriarken och jag frågade honom, ”Ers Salighet, varför måste vi förlora landlotter?  Vi ber att få signera ett dokument till regeringen om att vi kan börja ta emot landlotter.” Han sade: ”Varför? Vi kan inte bygga kyrkor tillsammans.” Jag sade: ”Vi kanske kan göra det om några år. Nu kan vi besluta att vi tar landlotterna.” Det var okej och han signerade. Det var både den Grekisk Ortodoxe Patriarken Ignatius och den Grekisk Katolske Patriarken Maximos Hakim som signerade detta. Den senare är nu död. 

Vi tog emot landområdet och blev tvungna att bygga. De Grekisk Ortodoxa sa att de inte hade pengar (publik skrattar) och de grekisk katolska sa att de inte hade några pengar (mer skratt). Men egentligen så hade alla pengar, men vi var rädda. Vi ville ha en kyrka utan att själva behöva offra något. 

Så jag sa, okej, jag behöver ett annat brev. Signera ett gemensamt brev så ska jag samla in pengar i Europa. Jag åkte till Europa och samlade in mer än $300,000 dollar och jag påbörjade bygget. 

Det hade blivit verklighet, men den var inte färdig. Så jag gick till den ortodoxe patriarken och till den katolske och sa att vi måste bygga färdigt kyrkan och att den inte fick stå kvar halvfärdig. Så alla från den Grekisk Katolska och Grekisk Ortodoxa kyrkan betalade hälften var för att bygga färdigt kyrkan. Nu är kyrkan färdigbyggd. 

Vi firar inte mässa ihop. Vi har två mässor på söndagarna, en för katolikerna och en för de ortodoxa – för de Grekisk Ortodoxa och de Grekisk Katolska tillhör de större församlingarna här i Damaskus. Men om andra församlingar vill fira mässa kan de göra det. Om de är katoliker, tar de den katolska kyrkans tid. Om de är ortodoxa tar de den ortodoxa kyrkans tid. Vi kan alltså fira mässa på samma ställe. Detta är första steget till enhet. 

Påskdatumet är väldigt viktigt. Vi har två påskdatum i Syrien. Detta är dåligt för kyrkan. Vi vittnar inte om Jesus Kristus. När muslimerna ser att vi har två påskdatum, två korsfästelser, två uppståndelser – förstår de oss inte. Vi kom inte fram till någon lösning. Vi vet att den accepterade lösningen är att katolikerna firar enligt den ortodoxa kalendern. Eftersom de ortodoxa inte har kunnat flytta på sitt datum hitintills. Vi hoppas att vi flyttar datumen i framtiden som en gemensam lösning för den kristna världen. Men vi tror att vi måste göra något nästa år. Kanske börjar man fira som vi nästa år i Dumar. I år accepterar vi inte att fira två högtider i samma kyrka. Vi firar tillsammans med de ortodoxa (stor applåd). Detta innebär att vi måste fira tillsammans varje år (igen stor applåd). 

Jag är mycket optimistisk vad gäller framtiden. Syrien har i kyrkans historia haft många lösningar på olika problem. Från arianismens tid till andra problem i historien har Syrien funnit lösningar. Jag föredrar att kalla min kyrka ”Bryggan”. Det vill säga bryggan mellan Väst och Öst. För vi inser att kyrkan är Öst och Väst tillsammans. Vi är Grekiska Katoliker och vi vet att det betyder att vi är bysantiker [av bysantisk rit, övers. anm.] och vi är Ortodoxa i hjärtat men på samma gång dras vi till kyrkans enhet. Därför är vi glada över att vara katoliker. Men vi har aldrig glömt att vårt ursprung är Ortodoxt. Vi måste fortsätta vara Ortodoxa i den Katolska Kyrkan (stor applåd). 

När jag är klar ska jag visa min kyrka för er. 

Vi har vissa specialiteter. Här är vi araber och vi är glada över att vara en kyrka för araber men vi är inte muslimer. Vi är Ortodoxa i förening med Rom. Vi är Katoliker men inte latinare. Vi skall aldrig glömma att vi är Ortodoxa i den Katolska Kyrkan.  Tack.

1 Efter at ha läst detta är det svårt att inte tänka på vad Jesus sade i budskapet den 7 december 1994:

"älska Mig ... låt ert hjärta vara Min väldoft, en väldoft som skall låta Mitt skott från Öst ropa ut: "Han som är Amen vill att Hans Löfte skall gå i uppfyllelse, den Uppståndne Kristus står alldeles vid vår dörr med sorg i sina Ögon ... för vi har fördubblat Hans ångest, Hans Kors, och Hans Korsfästelse;  den Helige står vid min dörr, Broder, som när Han visade sig för apostlarna, säger Han till mig: "frid vare med dig; så som Fadern har sänt Mig, sänder Jag dig, gå nu och möt din Broder och förena Påskens datum, då skall Jag ge er kärlekens gåva och återställa er syn; Jag vill inte att ni skall gå under i ert oförstånd; Min sorg har fördubblats; Min suckan har fördubblats; gå nu och lindra Min smärta, broder, gå och ära Mig genom att förena Påskdatumet;"