Ett rop från det Heliga Hjärtat: Kristi längtan efter Enhet

Vassulas tal om undervisningen om enhet som finns i budskapen Sant Liv i Gud, på den ekumeniska pilgrimsresan i Turkiet 25 maj 2007

Kyrkan är en och har alltid varit en, men vissa människor i kyrkan orsakade bråken, fördomarna, högmodet och främst bristen på kärlek, som slutade i splittringen och alla vet om detta!

Kristus sa, förolämpad, i ett budskap:  "Mitt rike på jorden är Min kyrka och Eukaristin är Min kyrkas liv, denna kyrka som Jag själv givit er. Jag lämnade er med en kyrka, men knappt hade Jag lämnat er, knappt hade Jag vänt Mig om för att gå till Fadern förrän ni gjorde Mitt hus till en bedrövelse! Ni jämnade det med marken! och Min hjord irrar nu åt höger och vänster... Hur länge skall Jag behöva dricka splittringens bägare, bedrövelsens och ödeläggelsens bägare?" (14 november 1991)

Denna klagan från Kristus borde hörsammas av oss och strävan efter försoning och enhet måste genomsyra hela kyrkans liv och bli vår prioritet för att nå det mål som är Kristi mål. Det är vi skyldiga Gud, det är vår plikt mot Gud och det är vårt ansvar för att bevara kyrkans trovärdighet.

Det spelar ingen roll hur mycket kyrkan strävar efter att nå detta mål, för så länge som påskfirandet inte är förenat och inte firas gemensamt kommer vår splittring att förbli och det kommer inte att vara några framsteg eftersom Kristus har bett dem i åratal att förena påskfirandet och lovat att om vi gör detta kommer Han att göra resten för att förena oss alla och föra oss in i en fullständig enhet.

Jesus sa: Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, såsom jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.(Joh 15:9-10).
Om inte säger Herren: "Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp." (Joh 15, 6)

Uppenbarligen har inte många tagit dessa Kristi ord på allvar. Hur falsk och korrupt kan man bli! Trots evangeliets kallelse till att förbli enade och trots Andens röst, fortgår vår splittring.
Därför måste ”Sant Liv i Gud” inte låta denna ondska som förstör kyrkans funktion att övervinna oss utan vi måste kämpa mot den med kärlekens band. Vi borde alla känna oss ansvariga för att ha låtit denna sjukdom ödelägga Kristi mystiska kropp fastän denna splittring som svalde kyrkans enhet inte kom från oss utan från våra förfäder.

Kyrkan borde också ödmjuka sig och lyssna till ropen från oss, lekfolk, som har rätten att uttrycka oss och som desperat söker enhet och interkommunion… Utan lekfolket finns det ingen kyrka… Vi, lekfolk, vill alla innerligt ha enhet.

Eftersom vi vet att Gud avskyr splittring eftersom det är fel och en skandal, varför är det som några av kyrkans män, medvetet, fortsätter att smäda Kristus genom att insistera att denna splittring ska fortsätta?

Att leva enhet med kärlek och ödmjukhet är inte en sentimental fråga, inte heller är det fråga om att köpslå med tron och sanningen utan det är att förkunna Sanningen från Bibeln och att omsätta alla ord i evangeliet i handling. Vi borde inte förbli döda inför Guds Ord.

De kristna som förblir splittrande lever inte i Sanningen, oavsett hur trovärdiga och rättfärdiga de vill synas i världens ögon och oavsett hur många Hell dig Maria och böner de läser så är deras brist på kärlek och ödmjukhet ett så starkt tecken att vi alla ser det.

Det har gått århundraden sedan de kristna splittrades. Några erkänner sin synd och andra erkänner ångerfullt att de inte har kraft för att fira den Heliga Nattvarden tillsammans.
Vad är det som håller kyrkan tillbaka? Vad som håller dem tillbaka är det faktum att de inte kan enas, inte försonas, inte förlåta för att än en gång kärlek och ödmjukhet saknas. Så länge som deras hjärtan inte är upptänt av kärlek till Kristus och med den Helige Andes eld, kommer de att förbli inaktiva och ovaksamma som de torra benen i Hesekiels vision.

Kärleken är roten och grunden till enheten. Om kyrkan ännu inte lever i full eukaristisk gemenskap är det för att allt som utrycks eller diskuteras och förklaras sker utan kärlek och är sterilt. Denna splittring är riktad mot Kristus. Alla som kallar sig själva för kristna och lever i splittring har brutit Jesu Kristi bud: ”Älska varandra.” Låt oss inse fakta, den kristne som inte älskar och bara har levt i självhävdelse, kommer aldrig att försonas eftersom de ännu inte är fullvuxna i Kristus.

Kom ihåg vad Kristus sade till sina lärjungarna vid den sista måltiden efter det att Han välsignat och lyft upp brödet: "Tag och ät, detta är Min kropp." Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse…"

Detta är Kristi bud och vi måste alla lyda det. Hur kan vi säga att vi lever i Kristus om vi inte lever i fred eller har försonats med varandra? Har det aldrig uppenbarats för kyrkans folk att de dagligen lever i splittringens synd? Om nu detta är uppenbart för oss måste herdarna och vi alla välja.

Det finns två val här. Det första valet tillhör Gud och kommer från Gud och det är: att leva i kärlek, frid, ödmjukhet, försoning och enhet.
Det andra valet tillhör Satan och kommer från honom och det är: hat, krig, högmod, brist på förlåtelse, egoism och splittring. Det är inte svårt att välja.
Men när vi väljer och tar Guds sida och inte agerar därefter kommer vi att hållas ansvariga och vi kommer att få betala för varje arrogant attityd, allt högmod, alla fördomar, all hårdnackenhet, all brist på kärlek, all vår kyla, alla ord vi har sagt mot varandra, vår egoism och så vidare, eftersom vi bryter Kristi bud. Det är så enkelt.

På domedagen kan vi inte säga till Gud att Han inte har visat sin barmhärtighet i vår tid och att Han inte har delgett sina planer. Inte heller kan vi låtsas som om vi inte har hört Honom kalla på oss eller att vi inte har förstått Honom.
Jag vet, likväl som ni, att tidens tecken kallar oss alla till enhet. Hur är det att några av auktoriteterna i kyrkan inte kan tyda tidens tecken? Vi kan inte avvisa dessa tecken som kommer från den Helige Ande och likväl gör några det i alla fall. Detta är så därför att de har förlorat sinnet för det övernaturliga och tror bara på naturalism och detta är en stor synd.

Dessa sterila handlingar går mot vad Kristus bad Fadern i Hans bön när Han sa: "Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17,21). Ännu värre är det när vi inte gör något för att frambringa enhet i kyrkan utan förblir tysta, likt gravar på en kyrkogård.

Om någon säger till dig att du gör fel sak när du lever en andlig enhet eller har interkommunion som vi har haft idag eller de senaste dagarna, borde du fråga dessa människor:
”Varför sätter du Gud på prov genom att tvinga herdarna att förbli splittrade? Om du ifrågasätter mig och min handling av försoning och kärlek måste du veta att jag följer Kristi bud. Vad är bäst för dig, att följa Jesu Kristi bud eller att avvisa det? Är det en synd att älska och försonas med varandra? Nej, uppenbarligen inte; snarare är överträdelsen och avvisandet av Kristi bud och Hans kallelse till enhet en synd. Splittringens synd har förstört delar av kyrkan och ödelagt den och du vet det. Hur kan då Kristi kropp kännas igen i oss om vi förblir splittrade? Hur kan världen tro att Fadern sände Kristus?
Jag för min del har valt att inte vara likt gravarna som är som orörlig materia som skingrades och förstördes av sitt eget ego, sin högmodsande, sina fördomar och sina egna intressen. Men jag kommer att lyssna till Herrens bud och Jag kommer att förbli i Honom för jag har med den Helige Andes hjälp tytt tidens tecken, vilka kallar oss till enhet och gemenskap kring ett altare… Jag vill vara en fullkomlig enhetsikon och nådigt dra alla till att leva ”ett Sant Liv i Gud” och förbli i den Heliga Treenigheten.”

Och ni kommer att se, mina vänner, reaktionen när ni yttrat dessa ord hos dem som håller enheten tillbaka och som håller i nycklarna till Guds rike utan att själva gå in eller låta andra gå in; det kommer att vara som de äldste, fariseerna och de skriftlärda, Översteprästen Hannas, Kaifas, Jonatan, Alexander och de översteprästerliga familjerna som förföljde Petrus och Johannes och sa till varandra: ”för att ryktet inte skall spridas ännu mer bland folket måste vi varna dem för att hädanefter tala till någon i det namnet” (Apostlagärningarna 4:17).

Vårt svar idag borde vara samma som Petrus och Johannes som sa: ”tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än Honom. Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” (Apg. 4:19). Och i en annan situation sa Petrus tillsammans med sina apostlar till översteprästen: ”Man måste lyda Gud mer än människor” (Apg. 5:29).

Fråga dem också: ”vem av oss är det som syndar? Den som är försonad med sin broder och delar En bägare och Ett bröd och följer Kristi bud eller den som inte är försonad och fortsätter att leva i splittring och spottar giftpilar på sin broder och ställer upp på Satans sida?
Är Kristus en Gud av enhet eller av splittring? Jag, för min del, tror att jag är på rätt sida eftersom jag har valt försoning, det som evangeliet undervisar oss om. Jag tror inte att jag syndar eller inte lyder eller skadar Kristi mystiska kropp eller förkunnar skadliga läror för de troende; tvärtom är jag försonad med mina bröder i ödmjukhet och kärlek och lever den andliga enhet som Vår Herre har bett oss om i århundraden”. Detta är vad ni bör säga till dem.

Herren sa i ett budskap:  ”Höj upp din röst i Mitt hus och fråga Mina herdar: ’finns det någon som är villig att arbeta med hängivenhet och kärlek för att återuppbygga detta vacklande hus? Finns det någon som är villig att försvara detta hus? Finns det någon som förstår vad Jag säger? Finns det någon i Herrens hus som är utrustad för att sprida Guds rike?” (20 oktober 1998)

Låt oss be Herren om att sända oss Hans Helige Ande som är källan till den kristna enheten för att upplysa dem som fortfarande hindrar enheten.

Vi borde be den Helige Ande att styrka oss och skänka oss Styrkans Ande för att ivrigt och kraftfullt fullborda Guds vilja och för att vi aldrig ska bli modfällda eller utslitna om någon ond handling görs mot oss från dem som inte lyssnar på den Helige Andes rop: var ett!
Kristus säger i ett budskap: ”Jag skulle kunna säga bara ett enda ord i deras sammankomster och med detta enda ord förena hela Min Kyrka. Men himmelsk ära skall ges till Mig genom fattigdom, ynklighet och av dem som de kallar värda förakt”. (13 oktober 1991)

Så här tar jag med alla kontemplativa läsare av Sant Liv i Gud fattigdomens ställning. Ynkligheten, som ses ner på från de lärda och visa som värda förakt, och jag ber kyrkans ledare att sluta upp att bråka och för Kristi kärleks skull och deras oärlighet och likgiltighet inför enheten låta den Helige Ande leda dem genom att lyssna till vad Anden säger och befaller oss att vara förenade kring ett altare och dela en bägare ett bröd och tillsammans proklamera att det finns bara en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är Fader till allt, som finns i allt och är över allt och alla.

Se Vassulas tal på video här

Ladda ner och tryck upp detta tal genom att välja ett av följande språk (RTF format):