Vassulas tal vid pilgrimsresan i Israel 25 Aug - 2 Sept 2013

Sedan 1985 har Herren kallat mig att vara delaktig i Hans verk för Enheten, vilket var det sista jag någonsin hade väntat mig i livet. Herren upphör aldrig att överraska mig. Redan den 14 oktober 1991 sade Herren Jesus:

”Ditt uppdrag är att föra samman Mitt folk under ett Namn, Mitt Namn, och bryta bröd tillsammans.”

Det grundläggande budskapet i ‘Sant Liv i Gud’ är Enhet. Det är en kallelse att göra våra liv till en ständig bön. Det är en kallelse till sann omvändelse, till omvändelse från vår splittring, och till att försonas med Gud och vår nästa. Det är en angelägen kallelse till Kyrkorna att enas med sina olikheter. Jesus säger: ”Jag har predikat för dig och andra, men stanna inte där, ge vidare den undervisning Jag har gett er... Evangelisera med kärlek för Kärleken” (14.10.91)

”Ena Mina kyrkor; en sann Kristen är den som är kristen inuti och enheten kommer att vara en hjärtats enhet; Enheten kommer inte efter bokstaven utan i anden.”

Många frågar sig, varför talar Gud i vår tid? Herren Gud kommer för att skriva om sitt Ord och för att påminna oss om Sina föreskrifter och om Sin Lag. Detta är vad Han sagt: ”Säg dem att den Gud som de har glömt, aldrig har glömt dem.”

Vår Herre Jesus kallar sina präster och ber sina herdar:

”Finns det någon som är villig att arbeta med kraft och kärlek för att bygga upp detta fallfärdiga Hus? Finns det någon där som är redo att försvara detta Hus? Finns det någon som förstår vad Jag nu säger er? Finns det någon i Mitt Hus som är villig att utbreda Guds Rike?” (20.8.98)

”Jag önskar att hela Min Kyrka skall vara enad; de som framhärdar i att förbli åtskilda har redan skilt Mitt Hjärta från deras eget; inse hur allvarlig er splittring är, hur brådskande Min Kallelse är och vilken betydelse Min begäran har; Jag behöver ert hjärta för att förena er och bygga upp Min Kyrka på nytt, förenad till en, inuti ert hjärta; allt Jag ber om är kärlek, för att bryta ner splittringens barriärer...” (20.10.91)

Den dåvarande ekumeniska patriarken Athenagoras av Konstantinopel, som var så nära att nå fram till enhet med påven Paulus den VI, skrev en gång: ”Om vi nöjer oss med att upprepa våra uttalanden, och riktar hårda ord mot våra medkristna, då kommer vårt arv att bli något dött. Det är delande, ödmjukhet och försoning som gör oss sant ortodoxa, när vi inte behåller tron för oss själva - om vi gjorde det skulle vi bara bejaka ännu en historisk trosbekännelse - men för allas enhet, som osjälviska vittnen om den odelade Kyrkan.”

I våra strävanden borde vi vara villiga att be mer tillsammans, därför att böner blir hörda och besvarade, medan dialoger och uttalanden bara är talade ord. Detta betyder inte att vi ska upphöra med våra dialoger och uttalanden, inte alls.

Men vad är viktigare för oss, bokstaven eller Anden? Om vi säger bokstaven, då kommer vi att arbeta som administratörer när vi håller på med Guds verk, och vi kommer inte att rättfärdigas, inte heller kommer vi att uppnå något, för det kommer att vara som att säga till Anden, ”titta, jag är inte längre ett barn och jag kan gå själv.” Då kommer bokstaven att döda Anden och vi blir administratörer som bara utbyter papper och lämnar varje möte med tomma hjärtan.

Den 14 oktober 1991 sade Jesus: ”Säg dem att Herrens Hjärta är Kärlek och att Lagens Hjärta grundar sig på Kärlek; säg till Mitt folk att Jag inte vill ha administratörer i Mitt Hus, de kommer inte att bli rättfärdigade på Min Dag, ty det är just dessa som har industrialiserat Mitt Hus.”

Så vad är viktigare, lagen eller Anden? Om vi säger ‘lagen’ har vi redan dömt vår broder som sitter bredvid oss och som tillhör den andra kyrkan, medan han, från sin sida redan har dömt oss, och vi kommer att höra från varandra: ”Vi har den fulla sanningen och det är vi som har rätt.” Och ännu en gång kommer vi att fragmentisera Kristus och inte uppnå någonting.

Om vi utgår från läran och dess innehåll, kommer vi att sluta där, kanske ännu mer splittrade och uppdelade, och aldrig nå fram till det allra viktigaste. Jag menar därmed inte att vi skulle bryta mot läran eftersom läran är själva Kyrkans existens. Men om vi låter den Helige Ande leda oss vid handen, istället för att vi försöker leda den Helige Ande, då kommer Anden att väcka bokstaven och lagen till liv, och Han kommer att visa oss den sanna läran, att Jesus Kristus är den enda levande beståndsdelen i oss trots våra olikheter i doktrinernas terminologi. För denna kärlekens handling behöver vi stor fattigdom i anden, alltså ödmjukhet, och ett överflöd av generositet.

Låt då våra dialoger om läran börja med den Helige Ande. Låt Honom vara den som leder oss vid handen och visar oss i vårt hjärta att kärnan i lärosatserna måste vara grundade i kärlek och ödmjukhet, vilket är nyckeln till enhet.

Den 20 maj 1987 sade Herren: ”hur kan en kropp fungera om en eller två av dess lemmar är obrukbara, eller skadade, eller uteslutna? skulle den ha samma kapacitet och styrka som en hel kropp? Min Kyrka är Min Kropp; hur kan Min Kropp fungera om de lemlästar Den?"

Sju månader senare, den 23 december 1987: "vet du varför Mina lamm är skingrade och Min Kropp stympad? vet du varför oenighet råder i Min Kyrka? därför att de har vandrat om natten utan något ljus som vägleder dem; sök Mig som är Ljuset så skall Jag leda er, skaffa undan ert hyckleri och er förhärdelse; var milda och ödmjuka; öppna era hjärtan och låt Min Sav uppfylla er; Jag är er Gode Herde som älskar er;”

Och den 12 april 1990: ”om ni tillåter Mig att komma in i ert hjärta, skall Jag låta er se Mina Sår som Jag fick i Mina bästa vänners hus; ni kommer att fyllas av fruktan över deras djup och slås av de många märken som så grymt tillfogats Min Kropp; Såren på Min Kropp är sådana att de lämnade Mig stympad på deras stridsfält;”

När Påven Franciskus talade vid sin generalaudiens den 19 juni, sade han: ”Kyrkan är Kristi kropp, men när katoliker bråkar sinsemellan eller katoliker och andra kristna lever i konflikt med varandra, låter de Kristi kropp lida. Låt inte kroppen lida genom vår splittring och våra konflikter.”

”Enheten är en nåd som vi måste be Herren om, så att Han kan befria oss från frestelsen till splittring, bråk mellan oss, själviskhet och klagomål på varandra - hur mycket har inte förstörts på grund av splittring mellan katoliker och kristna gemenskaper. Evangeliska kristna, ortodox kristna, katolska kristna - varför är vi splittrade? Vi måste försöka komma till enhet.”

”Bed att Herren ger oss enhet,” sade han. ”Låt oss be att Herren gör oss till lemmar i Kristi Kropp, ännu mer förenade med Kristus, och hjälpa oss att inte låta Kristi Kropp lida genom våra konflikter och våra uppdelningar,” var hans ord.

(Så Påven är redo för enheten, är vi det? Är de andra kyrkorna redo som han är redo?)

År 1987, den 4 april sade Herren klagande: "Min Kropp är utmattad och skadad; Min Kropp är Kyrkan; Vassula, Jag önskar stärka Min Kyrka."

Vår Herre skulle inte ha använt ordet ”befästa, stärka” om Kyrkan var stark och frisk, men vi måste erkänna att när vi förblir splittrade, har vi faktiskt försvagat Kyrkan, mejat ner den till grunden, så mycket att vår Herre flera gånger säger att Hans Kyrka är en ruin och många av Kyrkans lemmar är nära förruttnelse.

När Herren frågade mig, ‘vilket hus är viktigast, ditt hus eller Mitt Hus?’ och mitt svar var, ‘Ditt Hus, Herre’, sade Han: ’Återuppliva Mitt Hus, smycka Mitt Hus och ena Mitt Hus.’ Han sade inte bygg om Mitt Hus, utan ”återuppliva” Mitt Hus, det är ett starkt ord, som visar till vilket stadium vi har förstört Kyrkan... detta är så sorgligt...

Den 2 juni 1987 bad Jesus mig att rita tre järnstänger som står stela intill varandra. De representerade de protestantiska kyrkorna, den romerskt katolska kyrkan och de ortodoxa. Sedan bad Han mig att rita dem igen och att förena dem upptill, och Han sade: för att enas måste alla böja sig genom att mjukna.

Ja, mjukna från vår stelhet, stela som järnstänger som inte kan böjas. Efter åtta dagar kallade Herren mig igen och sade: vill du möta Mig i Min Kyrka? Förvirrad frågade jag: Vilken kyrka, Herre, vilken menar Du?

Han svarade: "Alla är Mina Kyrkor, de är alla Mina; de tillhör alla Mig och bara Mig, Jag är Kyrkan, Jag är Kyrkans Huvud... Jag är En Gud och har En Kropp, en Kropp som de har förlamat: kvarnstenar har skadat Min Kropp."

Jag sade: Min Gud, Du verkar så upprörd!! Han var det verkligen!!

Han svarade: "Upprörd? O Vassula, varför, varför har de sönderstyckat mig så grymt? Min Kropp värker, den har slitits isär..."

I det budskapet påminner Herren oss om att Han är Huvudet för den mystiska Kroppen som är Kyrkan. Men vi, i vår arrogans och vårt högmod, har avlägsnat Huvudet för utan Huvudet kan ingen styra oss, förebrå oss eller tillrättavisa oss. Kroppen har inget att säga. Vi lyckades tysta ned Kristus.

Hur ska vi kunna veta vägen och vart vi är på väg om vi har avlägsnat Huvudet? Vi kan inte säga att vi vandrar i Ljuset eftersom vi fortfarande är delade och splittrade. Herren sade också den 7 oktober 1991:

”säg dem också hur Jag avskyr falska hjärtan; deras högtidligheter och deras anföranden tröttar ut Mig; säg dem hur Jag vänder Mig bort ifrån deras högfärd och hårdhet; deras omdöme förefaller verkligen storartat och imponerar på människor, men inte på Mig, Jag kan inte gratulera en döende kyrka som står på gränsen till förruttnelse; säg till dem som vill höra att:

om de inte sänker sina röster kommer de aldrig att höra Min; om de skulle sänka sina röster, skulle de börja höra Min och så göra Min Vilja; Jag är En, men de har alla skapat sig en egen Kristus; Jag är Huvudet i Min Kropp, men det enda Jag ser är deras huvuden, inte Mitt; säg till dem att böja sina huvuden så att de kan se Mitt; säg till dem att böja sig ner så att Jag kan lyfta upp dem till Mig;"

Vid samma generalaudiens, den 19 juni i år, sade Påven Franciskus: ”Och som varje kropp, har Kyrkan ett huvud - Jesus Kristus, ”som leder, föder och stöder den” - och om katoliker inte är stadigt förenade med Jesus, huvudet, då dör kroppen.

”Låt oss förbli förenade med Jesus,” sade Påven Franciskus. ”Låt oss lita på honom, forma våra liv i enlighet med hans Evangelium, nära oss med daglig bön, lyssna till Guds Ord, ta del i Sakramenten.”

Den ortodoxa delegationen som kom från Konstantinopel för att möta Påven Franciskus på Petrus och Paulus festdag (29 juni) sade: ”enhet är inte en lyx utan en befallning...” påven sade till dem: ”sökandet efter enhet bland kristna är en brådskande uppgift, mer brådskande än någonsin, vi kan inte åsidosätta detta. Vårt vittnesbörd kräver att vi åtminstone kunde med en röst proklamera det glada budskapet i Evangeliet och tillsammans fira de Gudomliga Mysterierna i vårt nya liv i Kristus.”

Den 20 oktober 1990 sade Herren: ”med dina gottgörelser och dina brinnande böner framburna till Mig i kärlek kan du förändra kommande olyckor; du kan förändra naturkatastrofer; du kan stilla Min Faders upptända vrede; Gud kan blidkas, genom dina böner kan Han bevekas; du kan försköna Min Kyrka; du kan föra samman Mitt Folk under Mitt Namn så att de firar Mässa kring ett enda altare..."

Långt innan dessa ord av Påven, sade Jesus den 19 april 1988: ”Se, vilken glädje Jag skall känna när ni skall samlas omkring Ett Altare och prisa Mig vid detta Altare; när ni skall erkänna era misstag, ångra ert uppror och påminna er om Min Kärlek till er, och älska varandra som Jag älskar er; barn, var fullkomliga!"

Och ännu starkare ropar Jesus en dag (12 oktober 1991):

”Enas! församla er! åkalla Mitt Namn tillsammans! konsekrera Min Kropp och Mitt Blod tillsammans! förfölj inte Vägen! ödmjuka er och böj er så att ni kan enas och förhärliga Mig; ni talar om Anden men handlar inte efter Anden; ni talar om Vägen men är de första som blockerar Den! – så lite ni känner Mig ...

ni åkallar Mitt Namn, ändå mördar ni Mina barn mellan det Allra Heligaste och altaret; Jag säger er högtidligt, allt detta kommer att anföras mot er på Domens Dag; kan ni stå inför Mig och uppriktigt säga: ”Jag är försonad med mina bröder;” kan ni uppriktigt säga: ”Jag har inte gjort åtskillnad mellan mig och mina bröder under Ditt Heliga Namn; jag har behandlat dem som Mina likar”; när ni för upp er sak inför Mig, måste Jag då säga er rakt i ansiktet: ”bort med er, ni har inte behandlat era bröder som era likar; ni har dagligen lemlästat Min Kropp; var är er triumf? medan Jag byggde upp, rev ni ner; medan Jag samlade, skingrade ni; medan Jag förenade, splittrade ni!”

och ändå, om ni ännu idag kommer till Mig som ni är, kan Jag hela er, Jag kan förvandla er och ni kommer att förhärliga Mig;”

Om vi förblir i vår splittrings synd, hur kan vi då vänta oss att Kristi Kropp skall vara synlig i oss om vi har försatt den i ett så ömkligt tillstånd? Låt oss inte förvandlas till livlös materia eller till gravkammare genom att underlåta att förverkliga Herrens Ord. Lått oss bli en fullkomlig bild av Enheten och göra vad Han säger.

Den 30 juni 1987 sade Herren: "Vassula, djupt i Min Kropp har Jag lansens spets (klinga) som tränger in i Mitt Hjärta, den är där alltid; Jag vill få lansen borttagen; förhärliga Min Kropp genom att upprätta Frid, Enhet och Kärlek;"

Detta sätt att använda ett bildrikt språk är ganska vanligt hos Jesus. Men förr eller senare brukade Han förklara deras mening för mig. Han lät mig förstå att lansens klinga representerar vår splittring. Den finns fortfarande djup inne i Hans Hjärta, det betyder i Kyrkans mitt. Sedan uttryckte Herren sin önskan, Han sade: "Jag vill få lansen borttagen..." 26 år har gått sedan det budskapet och fortfarande finns lansens klinga i Hans Hjärta.

I ett senare budskap (14 november 1991) sade Jesus: "– Jag lämnade er med en Kyrka, men knappt hade Jag lämnat er, knappt hade Jag vänt er ryggen för att gå till Fadern, innan ni gjorde Mitt Hus till en förödelse! ni jämnade det med marken! och Min Hjord irrar omkring åt höger och vänster ... hur länge måste Jag dricka er splittrings Bägare? bedrövelsens och förödelsens bägare!"

Likväl, det spelar ingen roll hur mycket Kyrkan strävar för att uppnå Enhet, så länge som Påskens högtid inte är enad och firas tillsammans, kommer vår splittring att bestå och det blir inga framsteg, för Kristus har bett sina herdar i åratal nu, att ena datumet för påskfirandet, och lovat att om detta sker så kommer Han att göra resten för att ena oss i alla olikheter.

"Jag har försonat er med Fadern, och Mitt Liv har Jag utgivit för er, så vad mer hade Jag kunnat göra som Jag inte har gjort?" (20 januari 1992). "Och nu ber Jag särskilt alla dem som är under Mitt Namn och arbetar för Enhet och Fred; Jag ber er komma till Mig som barn och se på Mig och svara Mig på dessa frågor: bröder, har ni gjort allt ni kan för att bevara enheten i Min Kropp?" (10 mars 1990).

"Kommer Jag, broder, ännu en påsk att gå igenom det lidande som Jag har uthärdat år efter år? eller kommer du att ge Mig vila denna gång? skall Jag åter under denna årstid dricka er splittrings Bägare? eller vill ni ge Min Kropp vila, och för Min skull ena Påskfirandet? Genom att enas om Påskens datum kommer du att lindra Min smärta, broder, och du skall finna din glädje i Mig och Jag i dig; och Jag skall ge synen tillbaka åt många;" (14 oktober 1991)

En dag (27.10.87) när jag sade till Herren, att visserligen står vi under Hans ledning, men det finns en organisation och ett system där man tillhör ett av de kristna samfunden, då sade Han: "alla är lika i Mina Ögon; Jag har aldrig velat ha Min Kropp uppdelad; alla är lika i Mina Ögon; det är ni som har delat Mig! ni har bestämt över Min Kropp! ni har förlamat Mig;". Jag fortsatte: Herre, jag vill inte säga emot, men kan jag inte få säga att jag är ortodox? Jag är ortodox. Då höjde Han rösten och ropade ut: "ortodoxa! katoliker! protestanter! ni tillhör alla Mig! ni är alla Ett i Mina Ögon! Jag gör ingen åtskillnad."

Det är tydligt och klart att många inte har tagit dessa ord från Kristus på allvar... Hur falsk och fördärvad man kan vara! Trots att Evangeliet manar oss att förbli enade, trots den helige Andes förmaningar, förblir vår splittring.

När det gäller det som ännu skiljer oss åt, låt oss erkänna att vår mänskliga sida hela tiden har stått i vägen för Guds planer, vårt ego och vår envishet som liknar Faraos envishet, och vår stolthet, eller våra rädslor, allt detta blev som en tjock järnstång som ignorerar för den Helige Andes suckar, när Han ber oss att böja oss i ödmjukhet och kärlek för att enas. Var och en av oss har murat in oss i vårt eget kungarike.

Kärleken fattas, har Jesus sagt. Denna splittring riktas mot Kristus. Det spelar ingen roll hur trovärdiga och rättfärdiga några av oss skulle vilja framstå i världens ögon, och det spelar ingen roll hur många ”Hell dig, Maria” och särskilda böner och Kyrie eleison vi ber, vårt motstånd mot att förverkliga Kristi Vilja före vår vilja och förenas runt ett Altare, är ett tecken på rädsla och olydnad. Så länge som våra hjärtan inte brinner av kärlek till Kristus och med den Helige Andes Eld, kommer vi att förbli utspridda som de förtorkade benen i Hesekiels vision. Enheten kommer bara när var och en av oss verkligen börjar älska Jesus Kristus.

Detta sterila icke-handlande som håller tillbaka enheten går emot vad Kristus har bett Fadern om i sin förbön när Han sade: ”Må de vara ett i Oss, liksom Du är i Mig och Jag är i Dig, så att världen kan tro att det är du som har sänt Mig.” (Joh 17:21) När vi inte handlar för att få enhet i Kyrkan utan förblir tysta, är vi lika gravkammare i en väldig kyrkogård.

Låt oss be att ledarna i varje Kyrka samlar alla lemmarna i Kristi Mystiska Kropp och med den Helige Andes hjälp läser tidens Tecken som kallar oss till Enhet runt ett enda Altare och till att dela en Bägare och ett Bröd och tillsammans proklamera med en röst att det finns en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader, som står över allt, verkar genom allt och finns i allt. (Ef 4:6)