Spår av judendom

Reflektioner från en eremitnunna bosatt i Holywell Wales, Storbritannien, med jämförelser mellan budskapen i ”Sant Liv i Gud” och hennes studier i rabbinsk litteratur som hon har ägnat sig åt under många år.

När jag läser böckerna Sant Liv i Gud så önskar jag ibland att de var redigerade på samma sätt som the Jerusalem Bible (inte New Jerusalem Bible). Det innebär att Vassulas egna fotnoter skulle stå längst ned på sidan, med numrerade meningar för varannan rad i budskapen i vänstermarginalen och i högermarginalen en fullständig hänvisning för direkta bibelcitat såväl som en jämförelse med övriga hänvisningar. I slutet av varje bok skulle man vilja ha en fullständig innehållsförteckning av dessa bibelhänvisningar uppställda efter Bibelns böcker.

Denna textredigering skulle inte bara vara användbar utan också bli ett betydelsefullt sätt att kunna urskilja texterna och möjliggöra för dem som mediterar över dessa hur Guds underbara kärlek till oss flödar genom gammaltestamentliga fraser, som ofta felaktigt anklagas för att framställa Gud som auktoritär och hämndlysten.

De Heliga Skrifterna citeras ständigt i Sant Liv i Gud fast utan att det påtalas. De flyter också med ett perfekt språk in i den övriga texten. Dessa två aspekter ger ett levande vittnesbörd om det övernaturliga ursprunget till det som sägs. Ingen kan anklaga detta för att vara en privat eller en personlig meditation eftersom vi bara kan meditera över det som vi känner till.

Den överväldigande mängd av skriftcitat i meningar och fraser överstiger i hög grad förmågan för de flesta människor att komma ihåg på så sätt att man omedvetet och kontinuerligt kan citera från hela Skriften och inte bara från några få isolerade psaltarpsalmer eller favoritställen från evangelierna. Dessutom är många citat och begrepp väsentligen hebreiska, vilka inte har översatts korrekt i vissa av våra moderna bibelöversättningar, där texterna, om man ser efter,  har getts ett icke-hebreiskt uttryck. Sant Liv i Gud använder de korrekta hebreiska uttryckssätten. Vi kommer att betrakta några av dessa uttryck med en liten jämförelse av texten där den berör det judiska/hebreiska uttryckssättet.

DET FÖRSTA: Den grammatiska aspekten

I gamla bibelöversättningar som King James’ hittar vi verser som inleds med ”Och”. När vi läser första Mosebok hittar vi ”Och Gud sade”. I vissa moderna utgåvor som exempelvis Amplified version eller the new American Standard version så hittar vi också detta ”och”. (Detta återfinns inte i en del andra översättningar).

Det är väldigt lite grammatik i biblisk hebreiska. Det ingår i rabbinsk undervisning att avsaknaden av grammatik och användandet av ”Och” åskådliggör att Guds verk från skapelsens begynnelse och i hela frälsningshistorien är en Guds pågående och oavslutade handling och uttrycks därför med en pågående mening.

Sant Liv i Gud har få punkter. Textbehandlingen i sig själv är därför ett vittnesbörd om ett gudomligt författarskap för judarna, för dem som studerar Bibeln, och för alla som vill utforska sanningen när de läser Sant Liv i Gud. En falsk profet utan någon bibelkunskap skulle skriva normalt och med avslutade meningar.

DET ANDRA: Versaler används till personliga pronomen när det gäller Gud

I alla judiska skrifter och i judisk litteratur används versaler för de pronomen där det talas om Gud. Den judiska vördnaden för Guds Namn får ett stort antal kristna att komma på skam som har upphört med att visa denna vördnadsfulla avvikelse från grammatiken. ”Sant Liv i Gud” och judisk litteratur använder alltid versaler för personliga pronomen när det talas om En av de Gudomliga Personerna eller om en av Gud utförd gärning.

DET TREDJE:  Kött och ben

Uttrycket ”kött och ben” är i Skriften ett uttryck för släktskap. Vi skulle idag uttrycka släktskap genom att säga ”du är mitt kött och blod”. Men i de Heliga Skrifterna skulle detta vara en styggelse. Sanningen är att ordet är ”etsem” ( uttalas eh´tsem) och betyder ben och inte blod. Allt blod tillhör Gud, ingen skulle våga att göra anspråk på detta. Lagarna i Moseböckerna som berör köttätande tillkännager alla att blodet måste avlägsnas och lämnas tillbaka till Gud, Honom allena tillhör detta.

I Första Mosebok 2:23 läser vi att Adam säger till Eva: ”Denna är till sist ben av mina ben och kött av mitt kött”. Emellertid, i Jerusalem Bible finner vi från Domarboken 9:2 och framåt frasen översatt med ”kött och blod”, detta på grund av att den försöker ta hänsyn till det dialektala vardagsspråket och genom detta göra det mer relevant för vår kultur. Genom att göra så förändras Guds Ord och blir ett vapen som används av andra kyrkosamfund eller av det judiska folket som ett tecken på den förväntade katolska avsaknaden på sanning. För att korrigera detta instruerar det romerska dokumentet ”Liturgiam Authenticam” (Rom, mars 2001) att alla bibelöversättningar som används i den Heliga Liturgin måste vara i överensstämmelse med latinet. Sanningens äkthet är avgörande för kristen enhet och får större konsekvenser än vardagsspråket som inte bara blir omodernt utan också avskiljer oss från dem vars översättningar har ett sant återgivande av Guds Ord. Där detta saknas, har det inneburit att de troende har vant sig vid den felaktiga översättningen ”kött och blod”.

Sant Liv i Gud använder inte denna felaktiga översättning ”Kött och blod” utan det korrekta bibliska uttrycket ”Ben av mina ben, kött av mitt kött”. Detta är ytterligare ett exempel på en frasbehandling som skulle vara okänd för en falsk profet. Vi hittar denna använd den 26 januari 1997, 11 november 1998, 21 juni 1999, 30 juni 199, 6 oktober 1999, 28 april 2000, 16 oktober 2000. Det finns möjligen fler exempel men författaren till denna artikel har inte en innehållsförteckning och har bara antecknat de iakttagelser som hon själv råkat lägga märke till.

DET FJÄRDE: ”Hör Mina Fotsteg”

”Hör mina fotsteg” är ett underligt judiskt uttryck för Messias ankomst och den messianska tidsepoken. Talmud¹  benämner denna era ikvesa d´meshiach (Messias fotsteg). Detta är hämtat från Ps 89:52 “De som vanärar Messias fotsteg”. Ofta använder Jesus denna fras  i Sant Liv i Gud och den skall inte förväxlas med hans andra liknade uttryck ”följ Mina fotspår.”

”Hör mina fotsteg” uppträder i samband med de femton tecken som  Talmud ser som ett förebådande av Messias och den messianska tidsålderns ankomst. Dessa tecken (även kristna räknar med många av dem bland de tecken som förebådar hans andra ankomst) är det som kristna skulle kalla ”Tidens tecken”. Utan kunskap om judisk terminologi skulle inte en falsk profet kunna använda denna speciella judiska fras, utan skulle ha valt den kristna frasen ”Tidens tecken”.

DET FEMTE: Födslovärkar

I budskapet den 25 augusti 1988 nämns: ”de första födslovärkarna har redan börjat, men Min skapelse skrattar åt dem som Dårskap – de avvisar Mina första tecken”. Detta uttryck ”födslovärkar” är också ett specifikt uttryck för en judisk förväntan på Messias. ”Messias födslovärkar” används på samma sätt som ”Messias fotsteg”; alltså de femton synliga tecknen som förebådar Hans ankomst som uppräknas i Talmud. (se Sanhedrin, inledningen på de sista två raderna på sid 96 B och i slutet av sid 99 A) Jesus själv använder denna fras för händelserna i Ändens tid i Matt 24 :8 och Mark 13:8.

En rabbinsk undervisning över denna diskussion i Talmud om ”Messias födslovärkar” säger att Messias kommer antingen när världen är fullkomligt oskyldig eller fullständigt syndfull. Kristi första ankomst uppfyller den förra genom att där fanns en person, Maria, fullständigt syndfri och fullständigt oskyldig som mottog Honom. Maria var vid detta tillfälle en representant för hela den judiska nationen, fastän den var syndig i sig själv. Kristi ankomst genom Hans Helige Ande, i de själar som blivit renade genom den Andra Pingsten, kommer vid en tid när vi ser världsvid skuld: bara detta att aborter utförs i varje land i öster och väster, uppfyller detta. Emellertid hänvisar judendomen ”Messias födslovärkar” till alla de femton tecknen därför att de innefattar det världsvida avfallet (rationalism) vilket härskar idag inom Judendomen precis som det gör i Kyrkan. Jesu hänvisning till dessa födslovärkar i både evangelierna och i SLIG som syftar på Hans återkomst, borde uppmärksammas av judiska läsare, ”ni lever redan nu i de första tecknen på Min Återkomst, de första födslovärkarna har redan börjat” (SLIG 25 augusti 1988.)

Angående hur Kristus delar sin gudomlighet med de troende, talade Kristus till det ortodoxa helgonet Symeon på följande sätt: ”Min skymfliga död är en odödlighetens mantel och medför verklig gudomliggörelse för alla troende. Detta är orsaken till att de som efterliknar mitt fruktansvärda lidande också delar min gudomlighet och kommer att ärva mitt rike”.

I ett avsnitt från en bok som kallas ” I Kristi ljus” skriver ärkebiskop Basil Krivocheine om den helige Symeon: ”Gud är synlig i ljuset: Han är själv ljus som övergår all beskrivning. Hans ära och Hans nåd är gudomligt ljus, och det är på detta sätt han visar sig för Symeon. På Domens dag kommer Kristus att lysa i sin gudomlighets härlighet. Redan nu upplyser Han Symeon som en avlägsen stjärna.

I en annan del av denna bok beskrivs att när Kristus kommer blir Han allt för oss och Han mottar många namn i enlighet med  de verk Han utför. Han blir hälsa om vi är sjuka därför att Han helar oss, Ljus därför att Han upplyser oss, Liv därför att Han gör oss levande, Mantel, därför att Han omsluter oss fullständigt med sin strålglans, Han sveper in oss och gör oss varma med Sin gudomliga ära …”

DET SJÄTTE  ”Ond böjelse”

I budskapet den 15 april 1996 finns detta utrop: ”O onda böjelse, jord så besudlad!” Den onda böjelsen (yester ha-ra) är det judiska uttrycket för det som kristna kallar arvssyndens konsekvenser – detta att böjelsen att göra ont upplevs enklare än att göra gott.

Emellertid utvecklar judendomen uttrycket lite mer. All ondska i judiska skrifter kan spåras till detta ”yester ha-ra”, den onda böjelsen. Satan är också identifierad som detta ”yester ha-ra” när det i Jobs bok beskrivs att Satans funktion är att fresta människan för att stärka människans moraliska medvetande. Denna frestelse är bara inom de gränser som Gud tillåter. (jfr Job 1:12, 2:6 )

”Yester ha-ra” benämns bildligt som ”surdeg” för sin jäsande egenskap (berakhoth 17a), vilken hindrar människan från att göra Guds vilja. Men det finns en annan djupare betydelse.

Dagen före Pesach (Påsken) går barnen runt i huset med ett ljus för att hitta de gömda surdegsstyckena och avlägsna dem innan Frihetens dag påbörjas (Påsken, som är friheten från slaveriet i Egypten). Den djupare innebörden är att innan frihetshögtiden skall judarna avlägsna ”yester ha-ra”, den onda böjelsen, från sitt hjärta genom ljuset i sitt samvete, vilket är ”Herrens lykta” ( Ords 20:27).

Alla dessa begrepp blir levande för det judiska tänkesättet med orden ”ond böjelse” i Sant Liv i Gud. Dessutom är borttagandet av den onda böjelsen innan frihetens dag en reflektion i miniatyr över budskapen i Sant Liv i Gud som förbereder oss för Herrens dag genom att ta bort all synd från våra hjärtan, om vi fullständigt tar emot den Andra Pingsten. Kan det finnas mer: Ja.

”Yester ha-ra”, den onda böjelsen, som varje mänsklig varelse är bärare av, denna sägs av rabbinerna bli utkastad i den messianska tidsåldern. I Sant Liv i Gud säger Herren: ”När Min Dag kommer, skall Jag upphäva all ondska och binda den” (SLIG 10 nov 1988). När Kristus regerar med sin Ande i de renades hjärtan är resultatet detsamma som upplevs i det mystiska bröllopet. I detta tillstånd, undervisar Johannes av Korset, kommer syndens lockelser², det namn som kristna gett till surdegens rötter, att kunna hållas under kontroll. Inget orent kan komma in i det Nya Jerusalem som sänkt sig ned över jorden (Upp 21:27, Vish 7:25) och helighetens tillstånd blir skänkt som en gåva till den botfärdige i det mystiska bröllopet, och håller syndens lockelser overksamma om vi bejakar detta.

Ingen falsk profet skulle kunna använda detta uttryck och så tydligt framställa den fulla innebörden i ondskans innebörd för en judisk människa. Satan tycker om att gömma sig själv och i den större delen av judiska uttryckssätt framställs Satan när han avslöjas i sitt dolda arbete i människors hjärtan.

DET SJUNDE: Den tredje Himmelen

Ett stycke innan slutet på budskapet den 12 februari 2000 finns det en hänvisning till den Tredje Himmelen. Denna Tredje Himmel talar också den helige Paulus om. Det är ett judiskt uttryck som grundar sig på föreställningen att det finns sju himlar. Den Tredje Himlen innehåller det Himmelska Jerusalem (var det denna som den helige Johannes såg? Upp 21:12) och det Himmelska Templet där ärkeängeln Mikael står. Varje bön och religiös handling som utfördes i templet sades bli upprepad av den Helige Mikael och överlämnad av honom till Gud. Detta judiska begrepp avspeglas inom katolicismen. Vi behöver inte se längre än till orden i Uppenbarelseboken och till orden i den Heliga Mässan. I Upp 8:3-5 ser vi att ängeln står vid altaret och frambär rökelseoffret ”med alla de heligas böner…och från ängelns hand steg röken från rökelsen upp till Guds närvaro och med den alla de heligas böner”.

I den Heliga Mässan säger också prästen dessa ord efter konsekrationen, ”Allsmäktige Gud, vi ber att din ängel må ta detta offer till ditt Himmelska altare. När vi sedan från detta altare mottar din sons heliga kropp och blod, låt oss bli fyllda med varje nåd och välsignelse”.

DET ÅTTONDE : ”Jag Är”

Genom hela Sant Liv i Gud – skrifterna hittar vi orden ”Jag Är” som används av Jesus. Vid första anblicken verkar det som om det är Jesu svar på Vassulas fråga ”Jesus?” eller ”Herre?”. Men det är emellertid det namn med vilket Gud sände Moses till israeliterna. Gud förkunnade för Mose sitt fullständiga namn: ”Jag är den jag är”. Men Han säger till Mose att bara använda den första delen av Sitt Namn när egyptierna frågar efter Hans namn. ”Jag Är har sänt mig till er” (2 Mos 3:14). Ibland använder Gud sitt fulla namn, som i budskapet från den 27 november 1990: ”Din Fader i Himlen vet att du inte tillhör världen men Han sänder dig till världen för att visa världen din Guds hjärta och att Jag Är den Jag Är, har sänt dig”

Varje jude skulle kunna upptäcka betydelsen av ”Jag Är” som inleder så många av budskapen. Så speciell är denna Guds titel och så högt vördad att ingen jude skulle våga att uttala den. Jesu användning av detta namn är ett uttryck för Hans rättmätiga anspråk på Gudomlighet och skulle kunna bli igenkänt av judiska läsare. För den kristne läsaren är det möjligt att detta kan förbigås fullständigt, därför att vi skulle tro att detta bara var ett tillkännagivande svar. Om det skulle vara på detta sätt skulle den lilla bokstaven ”ä” ha använts istället för versalen ”Ä” som betecknar ett Namn, i detta fall, Namnet: HASHEM. Den kristne är så van vid att kalla Gud för ”Fader” att de flesta inte ens känner till att Han gav detta namn ”jag är” till Mose.

Användandet av ”Jag Är” för att igenkänna Gud skulle sannolikt överstiga en falsk profets kunskap. Som många andra kända judiska uttryck, vittnar också detta om det gudomliga författarskapet i ”Sant Liv i Gud”

DET NIONDE: Kain och Esau, Abel och Jakob

(Jfr SLIG 7 februari 1991)

Inom judendomen uppmärksammas den ”onda generationslinjen” som går från Esau som Jakobs förföljare och genom hela Andra Mosebok med slaget vid Refedim som var tänkt att utrota Jakobs släkte. Den onda linjen går genom Agag. Med sin förkunskap om denna onda linje som skulle kunna fortsätta för alltid mot det judiska släktet, använder Gud kung Saul för att sätta stopp för den onda linjen, men Saul är olydig. Därför fortskrider det djävulska försöket att utrota det judiska folket. Detta försök att omintetgöra judarna var Satans försök att hindra Messias från att födas som skulle kunna befria dem. Så igen, ända till drottning Esters tid hittar vi Haman, en avkomling till Agag på samma onda linje, som försöker utrota den judiska nationen. Jesu många hänvisningar till Kain och Esau inom Kyrkan skulle vara helt förståeligt i den judiska tankevärlden.

Esau betyder röd. Esau föddes övertäckt av rött hår och han sålde sin förstfödslorätt för en skål med röd linssoppa. Landet Edom, där han slog ner betyder ”rött land”. Hans krigaravkomlingar bar rött och hade rödmålade sköldar. Det var det folk som befolkade Italien (Biblisk beskrivning: Det röda landet). Den röda romerska manteln som sattes på Jesus för att håna honom är en tydlig symbol för all ondska i Esaus linje som försöker eliminera Messias. Den kommunistiska ateismens röda flagga fortsätter Esaus andliga linje. Samma ateism som har förorsakat avfall är rationalismens och naturalismens barn, som därigenom för in Esau i Kyrkan, vilket budskapen ”Sant Liv i Gud” påpekar.

1. Lagar som hämtats från de Heliga Skrifterna är kända som den Muntliga Traditionen. Dessa blev nedskrivna av rädsla för att annars gå förlorade under den judiska förskingringen, kända som Mishna. Senare lagar som utgått från Mishna blev sammanställda av Rabbi Prins av Juda och blev kända som Talmud. På samma sätt som Mishna betraktas inte dessa som kanoniska.

2. ”Fomes of Sin”. Innan syndafallet hade Adam och Eva ”den ursprungliga rättfärdighetens” gåva, det är den absoluta enheten med Gud och en fullständig naturlighet i att leva efter den Gudomliga Viljan. Fallet förorsakade att den Gudomliga Närvaron drog sig tillbaka. Människan kunde inte längre lyda Guds vilja utan Guds nåd. Denna grundläggande inneboende svaghet i människans vilja och hennes fortsatta oförmåga att leva utan synd kallas i skolastisk terminologi för ”Fomes of  Sin”, Jfr Summa av Thomas av Aquino 3:15:3.

Not: För dem som är intresserade är de femton tecken som uppräknas i Talmud som tecken på Messias rikes ankomst tolkade och diskuterade i den judiska boken ”Dagar som kommer”. Denna bok beskriver ”Teshuva-rörelsen” - Botgörarrörelsen som får judiska hjärtan att återvända till sin tros fulla utövande i förberedelse inför det messianska riket. Den ger bevis för den gränsöverskridande trons förberedelse för Messias Rike som ännu är okänt för dem.
Författaren upptäckte att Teshuva-rörelsen började inte hos judarna som man hade kunnat tro, utan hos de barn som uppfostrats i de mest främmande hem – antingen i väst, eller i de aktivt ateistiska vänsterinriktade hemmen och i det sekulära Israel.  

”Days Are Coming”, undertitel: ”Rising to the Challenge of History´s Most Cruel Time”, Rabbi Ezriel Tauber, Publisher: Shalheves, ISBN 1-878999-09-5, available from: John Trotter
Books, Manor House Books, 80 East End Road, Finchley, London N3 2SY